Min chef dansade och sjöng på jobbet ikväll, och gormade Timrå IK. Det är vår, kärlek och hockey i luften. Hoppas vi håller det här, och att stackars Krizan precis som vanligt under slutspelssannanhang går i ide. Jag vet inte vad han har för rytm, men det är väl på våren man brukar vakna till?
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
