hellge: Den här säsongen, ja. Nästa år kanske du reagerar likadant när du ser en estnisk, slovensk eller uzbeikastansk dito. Framstjärt of hockey byter som bekant färger med ungefär samma frekvens som den genomsnittlige övikaren byter filsingar (och notera: s k 'halvtidsvändning av kalsongerna räknas inte').
I övrigt så känns det som att du mår bra, hellge. Du bär er viktoria med heder, och sänder absolut inte ut några signaler av typen 'titta på mig, vilka oförklarliga timråkomplex jag lider av, trots att vi precis vunnit SM-guld och är bästigast i världen'. Absolut inte. Du känns som en mogen man som förnöjt tittar tillbaka på en strålande säsong, och känner tillförsikt inför kommande. Jag kommer ihåg hur Erik Hörstadius plötsligt satt i alla tv-soffor och tyckte till under en period för ungefär 10 år sedan. Plufsig och med bruna, sneda framtänder lyckades han alltid vid varje framträdande få in 'jag har ett extremt gott självförtroende och tvivlar aldrig på mig själv eller min förmåga att fixa brudar'. Första gången tänkte man inte mer på det. När han sagt samma sak för 20:e gången - alltid med blicken utmanande spänd i programledarens ögon - började man, märkligt nog, få för sig det motsatta. 'Han verkar lite osäker', tänkte man. Och efter 30:e gången: 'snubben verkar ha hyfsat med komplex'. Efter 40:e gången kunde man inte tänka på något annat än 'stackars Erik, han har sannerligen inte lätt att få brudar och mår förmodligen asdåligt'. Sådan är absolut inte du, hellge. Jag drar mig denna episod till minnes enbart för att det ligger så långt som det över huvud taget är möjligt ifrån ditt beteende och de vibbar du sänder ut.
I övrigt så känns det som att du mår bra, hellge. Du bär er viktoria med heder, och sänder absolut inte ut några signaler av typen 'titta på mig, vilka oförklarliga timråkomplex jag lider av, trots att vi precis vunnit SM-guld och är bästigast i världen'. Absolut inte. Du känns som en mogen man som förnöjt tittar tillbaka på en strålande säsong, och känner tillförsikt inför kommande.
Jag kommer ihåg hur Erik Hörstadius plötsligt satt i alla tv-soffor och tyckte till under en period för ungefär 10 år sedan. Plufsig och med bruna, sneda framtänder lyckades han alltid vid varje framträdande få in 'jag har ett extremt gott självförtroende och tvivlar aldrig på mig själv eller min förmåga att fixa brudar'. Första gången tänkte man inte mer på det. När han sagt samma sak för 20:e gången - alltid med blicken utmanande spänd i programledarens ögon - började man, märkligt nog, få för sig det motsatta. 'Han verkar lite osäker', tänkte man. Och efter 30:e gången: 'snubben verkar ha hyfsat med komplex'. Efter 40:e gången kunde man inte tänka på något annat än 'stackars Erik, han har sannerligen inte lätt att få brudar och mår förmodligen asdåligt'.
Sådan är absolut inte du, hellge. Jag drar mig denna episod till minnes enbart för att det ligger så långt som det över huvud taget är möjligt ifrån ditt beteende och de vibbar du sänder ut.