Norden_AN: Vi torskade om jag inte missminner mig helt åt h-e. Och vi hade en avtackning före match.
Då jag var yngre var jag mer sentimental på den där punkten. Då tyckte jag det var helt rätt. Men nu när jag blivit lite äldre anser jag man skall hålla det på en liten mer undanskymd nivå.
Man tar för mycket fokus ifrån det egna laget. Det känns märkligt att hylla en spelare som sedan kanske sänker det egna laget.
Och sedan är Pelle Hallin inte fullt lika stor som exempelvis Micke Lind. Förstå mig rätt nu. Jag menar inte att Pelle inte har någon status. Men Micke fyllde ett större tomrum när han stack.
I Pelles fall är det mest personligheten och inställningen han hade som man kommer sakna.
Pelle kunna göra strålande matcher för att sedan försvinna helt. Han var mera ojämn och sedan var han ju ingen naturlig målskytt heller i grunden, även om han stänkte in några kassar under sin sejour i Timrå.
Och Micke blev säkert rörd utav hyllningarna men han är inte den typen som tänder till spelmässigt bara för att man smäller upp en banderoll. Han blev ingen bättre hockeyspelare utav det.
Men i Hallins fall skulle det garanterat få effekt. Eftersom Hallin är en aggressivare hockeyspelare som behöver kickar för att tända till.
Micke Lind lever på sin naturliga målfarlighet och klev bara in och levererade kväll efter kväll efter kväll...
Micke Lind var ingen target player som spelade fysiskt utan han var Timrås och Division 1 Norras motsvarighet till NHLs Wayne Gretzky.
Alltid på rätt plats vid rätt tillfälle. Man visste att så länge ljumskarna höll så dominerade han.
Men Cassel då tänker ni? Han fick hänga med på ett hörn för att han spelade i samma lag som Micke. För Cassel är precis som Hallin. En spelare som behövde kickar och någonting att fokusera på för att tända till....
Det var hans smittosamma leende, practical jokes och snabba skridskoåkning man minns honom. För han kunde också göra kanonmatcher och sedan totalt falla igenom och vara osynlig.
Mika Hyvärinens ord: Laget är väldigt bra, organisationen känns bra, ligan är bättre, allt känns lite bättre. I love it so far. Allt känns bra, säger han.
· 
· 
Då jag var yngre var jag mer sentimental på den där punkten. Då tyckte jag det var helt rätt. Men nu när jag blivit lite äldre anser jag man skall hålla det på en liten mer undanskymd nivå.
Man tar för mycket fokus ifrån det egna laget. Det känns märkligt att hylla en spelare som sedan kanske sänker det egna laget.
Och sedan är Pelle Hallin inte fullt lika stor som exempelvis Micke Lind. Förstå mig rätt nu. Jag menar inte att Pelle inte har någon status. Men Micke fyllde ett större tomrum när han stack.
I Pelles fall är det mest personligheten och inställningen han hade som man kommer sakna.
Pelle kunna göra strålande matcher för att sedan försvinna helt. Han var mera ojämn och sedan var han ju ingen naturlig målskytt heller i grunden, även om han stänkte in några kassar under sin sejour i Timrå.
Och Micke blev säkert rörd utav hyllningarna men han är inte den typen som tänder till spelmässigt bara för att man smäller upp en banderoll. Han blev ingen bättre hockeyspelare utav det.
Men i Hallins fall skulle det garanterat få effekt. Eftersom Hallin är en aggressivare hockeyspelare som behöver kickar för att tända till.
Micke Lind lever på sin naturliga målfarlighet och klev bara in och levererade kväll efter kväll efter kväll...
Micke Lind var ingen target player som spelade fysiskt utan han var Timrås och Division 1 Norras motsvarighet till NHLs Wayne Gretzky.
Alltid på rätt plats vid rätt tillfälle. Man visste att så länge ljumskarna höll så dominerade han.
Men Cassel då tänker ni? Han fick hänga med på ett hörn för att han spelade i samma lag som Micke. För Cassel är precis som Hallin. En spelare som behövde kickar och någonting att fokusera på för att tända till....
Det var hans smittosamma leende, practical jokes och snabba skridskoåkning man minns honom. För han kunde också göra kanonmatcher och sedan totalt falla igenom och vara osynlig.
En viss skillnad med andra ord...