Brynäs IF

tjugo8: Tyckewr det är kul när man försöker ändra laget match till match. Vore det inte bättre att försöka skapa lite trygghet i laget.

Själv är jag för kass att ta ut ett lag eftersom jag vill ha Kivelä och Kyrö i laget ;-)

De är iaf de senaste hjältarna tillsammans med Honken.

Här får Brynäs hämnd på Anrell

Lasse Anrell skrev att det skulle bli slakt – att Modo skulle utklassa Brynäs i SM-finalen. I går kunde Gävlelaget ge igen efter att ha vunnit SM-guldet. Och de gjorde det genom att dränka Aftonbladets krönikör med champagne så fort han visade sig i omklädningsrummet. Foto: ULF HÖJER

De är värdiga mästare – och jag blev ett offer i guldfirandet
ÖRNSKÖLDSVIK. Det finns inget större i det här landet än att vinna SM-guld i hockey.
  Det finns heller inget svårare.
  Modo hade allt som behövdes – men det räckte ändå inte. Folk grät öppet i Kempehallen.
  Men i Gävle firar en helt bygd det största och svåraste man kan vinna.
  Grattis, Brynäs, jag är den första att gratulera. Så fort jag hunnit torka av mig fjorton liter champagne.
   Jag vill inte vara alltför självupptagen en dag när Brynäs vunnit SM-guld på ett bragdmässigt sätt.
  Men eftersom jag måste ta en paus i skrivandet för att tömma min dator på någon deciliter champagne då och då är det mig kanske väl unt.
  Jag blev nämligen ett smärre offer för firandet i omklädningsrummet. Höll mig diskret i bakgrunden. Någon undrade när Brynäs spelare skulle börja slakten – av mig. Jag hade ju, som någon kanske läst, skrivit att Modo skulle slakta Brynäs och vinna tre raka.
  Morsning.
  Jag var så diskret mitt i firandet.Tills jag plötsligt hör Anders Huss röst genom hela rummet:
  – Anrell! Stoppa honom!
Jag flyr. Försöker gömma mig under Ove Molins suspensoar men hinns upp, dras fram och firas genom att dränkas i en ocean av ljummet bubbelvatten.
   Hela Brynäs lag skriker ”SM-guld, SM-guld”. Det kippar om mina skor, min mobiltelefon kluckar, min kavaj luktar fuskchampagne.
  Det är hur kul som helst.
  
  
  Ingen kan säga annat än att Brynäs är värdiga vinnare.
  De har gjort ett starkt slutspel. Jävligt starkt. Iskallt taktiskt har Roger Melin tagit dem igenom förtal och utspelningar. De har alltid hamnat på fötter och spelat en vacker, värdig och effektiv hockey. Ove Molin, Jan Larsson, Pär Djoos, Niclas Wallin, Per Löfström, strålande i ett starkt kollektiv. Och Honken, bäst på plan.
  
  
  – Kommer du ihåg vad du skrev efter en match i Gävle i höstas, säger Pär Djoos i omklädningsrummet.
Han har en öl i handen. Jag har en flaska champagne i kavajfodret. Han har guldhjälm. Jag har en mobiltelefon som kluckar.
   – Nej, säger jag.
  – Du hade rätt den gången, säger Djoos. Han är en legend. Framröstad i Brynäs alla tiders lag. Proffs i New York och Detroit. Sparkad av Lasse Falk. Lika hedrande allt det där.
  Tänk att få äta en korv med mos med Pär Djoos, sjunger Traste Lindén.
  – Vi hade slagit Modo med 5-1 hemma i serien.
  – Okey, vad skrev jag?
  – Du skrev att är det några som ska kunna slå Modo i slutspelet är det Brynäs med en perfekt blandning av målgörare, unga hungriga, och gamla spelare som Djoos, Huss och Kyrö med stort Brynäshjärta. Det stämde ju.
  – Även en blind krönikör...
  
  
  Det var några av de rutinerade spelarna i Modo som visade sämst nerver. Svartvadet, Salomonsson, Påhlsson, till och med Kaberle fumlade med pucken.
  Modo har bjudit på ett mycket bra slutspel, strålande i vissa stunder. Andraperioden i tredje finalen måste ha varit en av de bästa perioder som nånsin spelats av ett svenskt lag.
  De hade guldet nere i fickan i torsdags vid 4–1. Men det räckte inte. 27 poängs serieledning visade vara värt: inte ett skit. Det är bittert.
  
  
  – Nu lägger jag av, sa Huss när jag pratade med honom i ett hörn.
Han är också en legend. Hans Brynäshjärta är större än en ismaskin.
   Han har ont i en höft. Priset för publikens kärlek. Han var en stor vinnare i går. Att diskutera hockey och distans till hockeyn med honom har varit ett privilegium.
  
  
  Nu ska jag tömma datorn igen.
  
  
  Bröderna Sedin är framtiden i svensk hockey. Stora i går när så många svek. Även om Daniel Sedin kanske borde sluta försöka göra så förbannat snygga mål hela tiden.
  
  
En gång i Philadelphia åt jag frukost med Wayne Gretzky. Det glömmer jag aldrig.