Nej Miles Away är en riktig bra låt men Sångaren blev väl av lite med sin stjärnstatus när han vek ut sig i en GAY tidning tror jag det var trots att han inte är Gay..
Tubest: Det är nästan så att man måste kränga på sig den gamla hårdrocksvästen igen. Saxon-ryggmärket, från första skivan, var det coolaste av alla ryggmärken.
Tubest: Själv har jag kvar lite av prylarna, västen, nån t-shirt, några affischer och så, men mycket har försvunnit eller så har man gjort sig av med det. Dumt nog. Men min gamle bildsingel med Blind in Texas tror jag att jag har kvar. Åsså min ungdom förstås, den kan ingen ta av mig!
High n Dry, wow liksom. Den är liksom råast. Fast den efterkommande Pyramania är också bra, fast bäst är High 'n Dry. Hela platta är faktiskt bra, vilket är synnerligen ovanligt idag liksom förr. High n' Dry är så där brittiskt oproducerad som heavy metal var på tidigt 80, det är nästan så att de spelar live i studion. Speciellt bra är den där instumentala låten som sitter ihop med Bringin' on the heart....
Finns massa bra musik och videos med WASP, personligen anser jag skivan Last Command från 1985 vara bättre än den första. Låtar som Fistful of Diamonds och Widowmaker är fantastiskt bra.
Jag minns det som igår när polarna var uppe på fina krogen och drack presigedricka ur tunna fina glas när jag blev pissnödig och letade toaletten. Jag hittade inte denna men däremot hittade jag till Stockholms allra underbaraste krog: Trash Bar. Där serverade man drickat i plastbägare för att publiken enbart bestod av vilda törstiga rockers.
Jag gick ner för trappen och mötte folk med skotska kiltar, patronbälten, meterlångt hår, Millwal-tröjor, pipskägg, men framför allt möttes jag av tonerna från Alice in Chains låt ”Them Bones”. Alla kroppens hår reste sig. Vad fan är det här för något? Jag har aldrig hört något liknande. Inga flygande drakar, inga nitar och annat tönteri från 80-talet.
hellge: Jag skulle en påskhelg för många år sedan ned till Kungliga Hufudstaden för att bevittna Meshuggah som skulle spela på något hak. Väl där hade man haft kontroll från myndigheterna angående (miss)skötsel av utskänkningstillstånd på haket dagen innan och helt enkelt stängt den.
Så vi skulle dra på Trash Bar istället, via en konsert med Lyckliga Kompisarna först (pinsamt men sant). Vi kliver ur taxin iaf och vakten kommer fram till oss ock säger: -Det är ingen mening att ni ens ställer er i kön! Leksingen i sällskapet var en aning dragen. Halva gänget hamnade så på McDonalds, andra halvan på Café Opera istället. Jag var dessvärre en av dem som åt burgare...
hellge: Fyfan så jävla bra - Redig rock´n roll! Synd att heroinet fick skörda ytterligare offer bara... Layne Staley hade förutom en egen och unik röst även ett beroende som var något mindre unikt och framförallt inte hälsosamt.
Den är trevlig den där Green Jelly. Jag brukar sjunga den för mina barn när de ska somna. Fast o andra sidan brukar jag sjunga alla låtar jag huvud taget kan. Bl a brukar jag sjunga en lugn jazzlåt som heter grön-vita ränder och finns med på dubbelCDn Bajen forever. Det viktiga verkar inte vara vad man sjunger utan att man sjunger, eftersom jag inte är någon skönsångare. Fast jag har under en mycket kort period varit sångare i Rönnes hårdrocksband Dark Tyrants.
Hehe, jag fick sparken då jag slog sönder hotellrummet... (-:
Bra låter du spelar förresten i dessa tre och de tidigare
· 
· 
· 
Är ju garanterat bättre än det andra dravlet som visas ikväll från Gbg:-)