Sidan uppdateras nu automatiskt med de nya inlägg som skrivs.
Det är enligt mig en kanonrulle.
Snart är det också dags att ta sig an "The Wrestler" och "The Curious Case of Benjamin Button".
Kathleen Edwards - I Make The Dough, You Get The Glory
www.youtube.com/watch?v=1m69S1dfrak
Känner ni igen några i videon?
Sicket trumintro...
www.youtube.com/watch?v=olHSpJlBpOI
Busigare än Stones...
www.youtube.com/watch?v=pHd9OZDwfZM
Luzy in the sky with diamonds... i klartext...
www.youtube.com/watch?v=eXzgMQM0B-8&feature=related
Grymt band som MC5 säkerligen älskade...
Rock on....
Ett litet fantastiskt band som har inspirerat mycket, på senare tid så har väl The Hellacopters snott alla sina mooooves från dessa punkföregångare...
www.youtube.com/watch?v=E372fuerleM
www.youtube.com/watch?v=foE57CC7iYk&feature=related
www.youtube.com/watch?v=NHLSE_XumVE&feature=related
Rock on...
Movie Makern funkar ju inte tyvvär:(
65selander:
Skrämmande?
Nej, hur ska vi annars kunna försvara våra samhälliga värderingar?
Det är ju uppenbarligen så att samhället själv inte grejar det.
Helg Ernest:
Jag tycker också att det är alldeles för mjäkigt här i landet.
Det gick ett tv-program igår, där man uppfostrade barn i vapenhantering. Det är absolut rätt väg att gå - när inte samhället klarar av att försvara sina medborgare, så måste vi rättrogna föräldrar ta vårt ansvar.
Om barnen är tillräckligt kraftfullt beväpnade, så kan de försvara sig själva när de blir antastade av fula gubbar, rånare och allmänt jobbiga människor - som busschaufförer som vill att man ska betala biljetter, gubben som skriker när man pallar äpplen och den där gamla kärringen med den feta taxen.
Våld är den universella lösningen på allt, Heil Israel!
Det kanske var för enkelt att öppnaden på traditionellt vis?
Det som grämer mig är, dom stal min gammla Zundapp från 74 med 5 vxl motor. Jag har gått i flerra år och tänkt ta hem den och fixa upp den.
Dessvärre är det nog tyvärr svårast att hitta igen papperna på den.
Dom finns någon stans, frågan är bara vart. Så här 35 år senare, har man problem att komma ihåg vart dom ligger.
Sen snodde dom en kompressor och 2 motorsågar.
Men röjsågarna som låg bredvid motorsågarna, brydde dom sig ej åt.
Det värsta är att vi förmodligen vet vilka förrövarna bor, vad dom har för bil.
Men bevisen var inte ens polisen intreserad av.
Dom kom inte ens och tittade.
Funderar starrkt på att rigga en hagelbössa innanför dörren där nu, så nästa gång någon forcerar sig in möts han av en hagelsvärm (Varghagel)
15 st 7,62 mm rundkulor. mao en mindre truppmina. ( Införskaffad i Norge)
Men då får jag väll skaka galler resten av livet.
I den här typen av fall är det läge att understryka just att brottet inte är acceptabelt och döma ut ett lämpligt straff, utan att fördöma brottslingen som individ i alla andra sammanhang. Själv har jag däremot svårare att hålla på de gränserna när det gäller de som bidrar till att andra hamnar i inbrottstjuvarnas situation, dvs narkotikadistributörer på högre nivå som inte själva behöver skita ner sig utan kan leva gott på andras misär.
(Jag antar att ursäkten i ditt fall hade föregåtts av att också de som tidigare förnekat och gjort anspråk på godset, sedan erkände? Annars skulle ju ursäkten i de fallen eka ganska ihåligt kan man tycka...)
Det finns alltid två sidor av myntet, hur mycket man än önskar och tycker att världen är enkel.
Idag besökte jag Sundvalls tingsrätt för första gången i mitt liv. Det gällde ett brott, rubricerat stöld, som mitt företag blev utsatt för strax före jul.
På dessa länkar kan du läsa mer detaljerat vad som hände:
http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=789673
http://dagbladet.se/nyheter/timra/1.420381
Som företagare är det trist när sådana här saker inträffar. Förutom en massa abete att återställa allt till ursprungligt skick så är det också förenat med en massa kostnader. Självrisker hit, självrisker dit.
Jag personligen har inte råkat ut för denna typ av stöld tidigare. Visst, det händer rätt ofta att någon kommer in i butiken och plockar saker från butiken, utan att betala dem. Men jag har aldrig råkat ut för en sån grov stöld som det här handlade om.
Jag blev alltså kallad idag klockan 9.00. Jag fick redogöra för vad i detalj som försvann vid inbrottet, hur mycket dessa varor var värda och hur jag såg på saken rent generellt.
När förhöret var avklarat kunde jag lämna lokalen vilket jag också gjorde. Men innan jag gjorde det bad en av dem som var åtalad att få ordet. Han bad mig om ursäkt för det han gjort företaget, varpå de övriga tre gjorde samma sak. Och där händer det saker inom mig...
Självklart föraktar jag det som hänt. Jag har svårt att känna medlidande för det som skett. De har forcerat mitt företags fönster, stulit en massa varor och åsamkat mig och mina medarbetare en massa jobb men också en inre rädsla för vad som skulle kunna hända. Förutom detta så kommer det att kosta företaget en större summa pengar i självrisker och annat men tack och lov är företaget mindre sårbar när det gäller den ekonmiska biten.
Butiken har kameraövervakning och på dessa kameror framgår klart och tydligt hur 4 personer krossar två rutor, tar sig in, roffar åt sig en mängd varor och flyr från platsen. Två av dem var omsakerad, två var maskerad. Signalementet på de två omaskerade männen var klockren, nästan så jag kunde räkna finnarna i ansiktet på dem. De två andra var mer svårigenkänlig. De två maskerade hade också i inledande förhör förnekat all delaktighet i inbrottet. De störde mig en aning. Blir man tagen med händerna i syltburken anser jag att man kan erkänna sitt brott och ta straffet. Men de gjorde de inte. De bedyrade sin oskuld och gjorde anspråk på godset (som jag i nära detalj kunde precisera sånär på en tusenlapp +/-). Vid det tillfället var jag rätt lack och slängde ur mig en hel del grova ord.
Men efter dagens tingsrättsförhandlingar har andra tankar gått genom huvudet. I tingssalen satt 4 personer, rätt ångerfull får man anta. De såg inte ut att må så bra, tagen av stundens allvar. När sedan de bad om ursäkt, som också kändes menad till mig, då infann sig andra värderingar hos mig.
Jag är rätt lycklig ändå. En fantastisk fru, två underbara barn, tak över huvudet och ett relativt välmående företag.
De personer som jag mötte i rättssalen var personer som 365 dagar om året antagligen är upptagen med att jaga pengar, inte mår bra och har en rätt uppgiven attityd till livet. Även om var människa måste ta ansvar för sitt eget liv tycker jag synd om personer som lever som de jag träffade i rätten idag.
Rätt eller fel?
Jepp helt klart en grymt bra film , beställde den själv på nätet via play.com en 2 disc special edition för 5,5€