Luleå HF

Kvalserien, forts.

Sedan har vi den andra ytterligheten. Jag talar om Trottoarkanten IF. 

Detta är inte ett "nytt" lag som kämpar sig upp stödda av en stabil och ekonomiskt genomtänkt vilja att bli med i eliten.

Nejdå. Det handlar om en liten by som vägrar ge upp sin historia och allvarligt talat är berett att bryta lagar för att lyckas. Och detta under applåder från medianissar som Tomas Ros - som ståttt som liten tjock parvel och hoppat och ropat LEKSAND! - och Mats Wennergren, som också varit Leksandsrunkare i alla år. De ser bara det "vackra" med den lilla byn och är lika objektiva som random väl förfriskad Supporter till Trottoarkanten IF.

Vilket äcklar mig. 

Trottoarkanten IF har ju typ köpt 25 spelare per år senaste tio åren, bara lätt överdrivet av mig!, och ackumulerat enorma skulder som de i maskopi med kommunen myglat bort på olika sätt. Inklusive nu senast när de lät staten på olika sätt betala miljon efter miljon till mygelbyklubben. Därav namnet Trottoarkanten IF.

Nu påstår de visserligen att "tidigare var det oordning" med köpmentalitet av Pungen-klass och spelartrupper som år efter år kostat lika mycket som elitserielagens. Och att det byggt upp skuldberget som man i år är "oskyldig" till. Och därefter måste man acceptera att de börjar från scratch. Samt har Salo lagt om strategin, inte längre dyra skitvärvningar utan mer intelligent ihopplockat billigare lag.

Fan trot. Jag kan inte invända mot årets beskrivning men å andra sidan har Trottoarkanten IF kommit med sådant varje år och varje år har det varit skitsnack och ljug bara. 

Jag vill bara påminna om att samtidigt som man skrev av mångmiljonskulder köpte man in ny målvakt för några månader sedan men trixade det till det och påstod att det var ju öronmärkta sponsorpengar. Fy fan!

Nu har man exempelvis skaffat sig den ekonomiska kraften genom mygel i kalsongerna med kommunen vilket övriga Sverige, inklusive övriga konkurrentklubbar, fått betala. Och största förloraren är väl Djurgården som aldrig har chans till lokalt stöd av sin kommun utan tvärtom får betala mer. Känns inte rättvist. Känns inte sportsligt.

Trottoarkanten IF:s "återtåg" har jag rätt tveksam inställning till, det måste jag erkänna.

Redigerad kommentar

Så har vi förlorarna.

Rögle först. Laget som oväntat kom upp igen, sedan man konkurrerat bort skrytbygget, konkurrenterna Malmö. Lustigt. Lite underligt att Ängelholm haft kvalitet att plocka fram sådana stjärnor som man gjort under åren. Men som nästan aldrig kommit egna klubben till nytta. Förutom Kung Kenny då, som kom tillbaka och själv spelade upp klubben i Elitserien vid ett tillfälle. 

Nu var man uppe igen och det gick ju "så där". Tills vidare är det väl svårt att tro att Röglarna kan komma tillbaka, men det har man ju trott varje år och så sprattlar de till igen. Man har ju alltid trott att nära konkurrenten Malmö ska ta över totalt därnere, men det mer hockeygenuina Rögle har många gånger besegrat köpelagens köpelag Malmö i detta spel, så vem vet. Men prognosen på längre sikt måste ju bli att så småningom tar Malmö över och Rögle försvinner längre ned.

Och så Timrå... längre tillbaka var ju Timrå ett lag som starkt stoppade Luleå Hockeys ambitioner att avancera till Elitserien, en strid de förstås förlorade. Sedan har de varit försvunna i evigheters evighet men återvände på 2000-talet. Nu är det ju så att många lag som längtat efter Elitserien bärs fram under kvalserierna och första året i Elitserien av en enorm entusiasm och väldiga Supporterskaror. Så var det för Skellefteå, så var det för Pungen, men mest imponerande var det så för Timrå. När de lirade bortamatcher i Fjollbollen var det som hemmamatcher. De klyktattarregistrerade Supporterbussarna fyllde Fjollbollens parkering och på läktarplats förvisades hellalagets klack till en liten tårtbit av bortaklackstorlek, typ.

Men Timrå dog snabbt och var öronmärkta för att åka ut igen. Fast då inträffade en nestigning från himlen av religiös valör. Henrik Zetterberg. Zäta spelade kvar Timrå och sedan tog Nubben över. När Nubben inte pissade på väggar i Fjollträsk bedrev han en scouting/värvar/sportchef-verksamhet som utklassade allt vad andra klubbar tidigare sysslat med. Timrå blev ett topplag i Elitserien och allt var frid och fröjd. 

Innan Värsta Köplustan slog till och värvade Nubben. Naturligtvis gick det åt helvete för Nubben eftersom det av princip alltid går åt helvete för alla tränare och sportchefer i Köplustan. Om de inte heter Conny Evengård. Köplustans aktion sänkte också på sikt Timrå, som därefter tragglade sig nedåt och nedåt och det kändes bara som en tidsfråga innan man skulle ramla ur. Och nu är man där.

Kan man resa sig igen?

Ja, det tror jag helt säkert. Men för att bli något att permanent räkna med måste man förstås få ett ännu starkare och ohotat lokalt stöd från den rätt stora och hockeymässigt säkra region man kommer ifrån. Jag tror att man måste bli av med konkurrenstänket och slå sig ihop med Sundsvall definitivt. Därefter får man det man behöver för att erbjuda regionen säkrad hockey på elitnivå.

Men Sönnschvall är lite knepigt. Ta sparkbollen t ex. Hur - frågar sig utomstående - har man massor av år försämrat lägena för stadens klubbar genom att ha både GIF och IFK? 

Å andra sidan kanske vi från Luleå inte ska snacka högt om sådana besvär eftersom vi har värre sådan historia än de flesta. Tänk att sparkbollen aldrig kan se högre än att vinna mot lokalkonkurrenten. Har man inte tillräckligt mellan öronen att se hur Luleå Hockey lyckades? 

Jag ger mig fan på att Timrå-Sundsvall hockey löser det där snart. Och då får vi hälsa Timrå välkommen till Elitserien igen. På sportsliga meriter. Inte genom "andra" meriter som Trottoarkanten IF exempelvis, och därför ett väntat framtida "återtåg" att applådera, långt mer än Trottarkanten IF:s...

Redigerad kommentar