Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 13% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 27% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 23% |
Jag hade en deadline för en omfattande sammanställning och har sedan länge förmånen att själv styra exakt hur jag arbetar. Dvs jag vill göra allt själv och slippa slösa tid på att andra ska tycka, men lägger utan problem med dem i författarlistan eller som medverkande i förord. Och jag har aldrig missat en deadline. Sedan är jag en "sista minuten"-person och fördelen är den att man då accelererar med tyngden av en Mustang Shelby Eleanor och fungerar till 100% i slutskedet. Vilket är en njutning. Nu har jag suttit ostörd på Stora Alvaret och kört just 100% sedan igår lunch och blev precis klar. Belönar mig med ett rejält glas Calvados och är fortfarande uppe i varv, sedan "send"-knapparna levererat ut över världen.
Men skit samma, det har ju varit hockey. När det gäller Luleås match var jag inte speciellt brydd utan det kändes kassaskåpssäkert. OK att jag missade den.
Men helt enkelt tragiskt att Kärpät slagits ut - och att Apan tagit platsen av vår östra brödraklubb! Genom ett j-a skitmål när bara 26 sekunder återstod av hela gruppspelet!
En del av mig är så förbannat irriterad över att Apan ska ha en sådan jävla tur. En annan del av mig imponeras av att Apan kan skärpa sig och lyckas för det är jävulen också inte alls första gången de sätter en kvittering i slutminut av match.
Jag brukar ju påstå att - trots att jag häcklar Apa ibland - är Apan i själva verket min andra klubb. OK, min första klubb Luleå tar närmare 100% än 99% av mitt hjärta. Men en liten plats har jag för Skellefteå AIK och därmed före alla andra klubbar.
Apans förmåga att plötsligt slå till, vända på en match, gå för fullt och lyckas! Har jag beundrat. Tror inte att det finns någon klubb som så ofta totalt vänt på matcher; efter att ha förlorat en period med 0-5 och uselt spel, komma tillbaka i nästa och vinna den med 6-0. Sådana underbara vändningar kan man leva länge på. Det ÄR hockey.
Eller som numera - att när det behövs öka trycket och ge sig fan på att målet ska in. Bara.
Ja, vad fan. Jag skulle nog inte hällt upp en sådan redig Calvados. Efter det jag nu skrivit har jag med all säkerhet förlorat nästan all cred när jag i fortsättningen förklarar Apan för fulspelande plastlag. Men jag är som norrbottning van att säga vad jag tycker och stå för det. Det kan jag nog göra även nu.
Que sera, sera.