Luleå HF

För övrigt en massa skittrista resultat idag. Apan vinner och Öret vinner - skittrist. Kul och delvis väntat att Pölsan vinner, men trist att Röglet förlorar. Djurgårn vinner, Ulfven vinner.

Trottoaren hade ledningen mot Pungen, som vände, men Trottoaren kom igen och kvitterade, följt av straffar som Trottoarkanten vann, sedan drygt 11 straffar först missats.

Det betyder att Pungen fortfarande håller plats 12 före Oskars och Trottoarkanten på plats 13-14 - men Trottoaren kom en pinne närmare Pungen och Oskars två pinnar närmare!

CryBert....en placering UNDER kvalstrecket kommer närmare och närmare...

I natt lyckades Pekka Rinne göra mål för Nashville och det är 12e gången en målvakt nätar i NHL - förra gången var 2013.

I Elitserien var det - naturligtvis - Luleås målvakt Jarmo Myllys som var först med att göra mål. Han har dessutom som ende målvakt i internationell elithockey gjort två mål! (TILLÄGG: Jag hade fel. Martin Brodeur ska ha gjort tre mål. Men jag såg just en film av hand tredje mål och det handlade då om självmål av motståndarna som tagit ut vakt och Brodeur ansågs vara den siste i andra laget som "rört pucken" dvs knappast OK mål).

Myllys var en fantastisk målvakt på många sätt och hans snabbhet och utsökta teknik med spaden gjorde att Luleå i princip spelade med tre backar när vi hade honom i mål. Vid sidan av hans båda mål stod han dessutom för ett stort antal målgivande passningar och sammantaget har han fler mål och assistpoäng än de flesta utespelare som lirat för Luleå!

Vidare höll han ett stort antal nollor på den tid då det var väldigt ovanligt att en målvakt lyckades hålla nollan. När han inte passade på att ta Luleå till vårt första och hittills enda SM-glud och Finland till deras första VM-glud.

Och denne vår hjälte - enligt mig och många andra den mest fantastiske spelare vi haft i Luleå Hockey - blev en inspiration för alla unga pojkar i vårt område och "arvet efter Myllys" består i att vi fått fram ett stort antal riktigt duktiga målvakter från Luleå Hockey vilket inleddes med David Rautio Berguv och kom sedan att följas av Mattias Modig, Victor Fasth, Anders Nilsson, Joel Lassinantti och många fler.

Mannen, Myten, Legenden.

Jarmo Myllys.

Inga träd växer till himlen

Luleå har haft en imponerande hockey i flera månader nu och skördat väldiga framgångar. Och man har nästan vant sig vid att räkna med att vi vinner varenda match vi spelar, eftersom vi i stort sett gör det.

Och javisst - vi har den styrkan. Vi kan slå vilket som helst av de andra lagen och vi kan göra den när som helst.

Men det kräver att vi gör vårt jobb. Att Luleå spelar Bulanhockey. När vi då match efter match har lyckats med det och laget uppträtt som ett självspelande piano; in på isen bara och gör allt rätt varje byte - och spelarna minimerar antalet misstag och gör i stort sett allting rätt, byte efter byte, match efter match, vecka efter vecka - ja, då får man för sig att det är bara att fortsätta. In och spela, alla vet vad de ska göra, några instruktioner behövs knappast - de kan jobbet.

Men det här är hockey och här kan allt hända. När Luleå och varje Luleåspelare inte kommer med 100%, då räcker det för att det inte ska fungera. Någon kopplar bort sig, gör som han vill ett byte. En annan följer med nästa byte. "Det ordnar sig nog - LAGET är ju nästan oslagbart". Och så börjar allt fler tumma på ordningen och - Vips! faller allt sönder.

Man kan förstås vänta sig att vi emellanåt spelar matcher när en eller annan spelare levererar något eller några misstag och vill det sig illa kan det räcka för att vi ska förlora.

Men igår var det värre än så. HELA laget sov på så sätt att i stort sett varje spelare gav inte mer än 95% och det innebär att laghockeyn faller till 50%. Och i så fall kan vi inte ens spöa seriens bottenlag - tror dessutom att halva allsvenskan spöat oss om de fått möta gårdagens Luleå.

Det märktes redan under första perioden, t ex tydligt när Oskars hade sina PP och Luleås box inte gör jobbet. Varje spelare krigar inte livet ur sig för att tvinga bort motståndarna mot sarg med rygg mot mål. Det som givit oss landets i särklass bästa box. I stället stannade man av 1-2 meter INNAN spelaren och gav den frihet att agera som den ville. Och när alla fyra uppträdde på det sätt krympte boxen allt mer och blev till slut oigenkännbar. Var det Luleås box vi såg? Eller fyra random gubbar som utan att tidigare spelat med varandra plockats ut i en box helt utan instruktioner för samverkan?

Ja, det kunde man inte svara på. Inte efter det man fick se. Ändå lyckades vi komma ifrån denna första period i ledning med 0-1 - vilket inte var sportsligt rättvist - och man tänkte väl att nu kommer det att ordna sig. T ex som de gjorde mot Trottoaren borta för någon månad sedan - då de sköljde över oss hela första perioden. Innan vi tog oss samman och körde över Trottoaren i period två och tre.

Men nej. Luleå skärpte sig inte i andra perioden - det blev mycket värre och vi tillät Oskars att helt krossa oss. Under andra perioden var Luleås tidigare så extremt framgångsrika spel utan puck som bortblåst. Ingen samordning, inga spelare som gjorde vad de skulle, inget som helst hinder på isen mot att låta Oskars skölja över oss och göra precis vad de ville i vår zon. Så mycket o-Luleå som man kunde tänka sig.

Vad var det som hände?

Var det en plump bara? Kommer Luleå ut som vanligt hemma i Delfinen mot Djurgårn och är sådär fantastiskt starka och nästan oslagbara igen?

Eller var det starten på en formgrop vi såg, att laget av för oss okänd anledning nu tappar och kommer att tappa spelet under en tid framöver?

Jag tror på det förstnämnda. Och att det är typiskt att det skedde i första perioden mot just Trottoarkanten och nu i matchen mot just Oskars. Mot seriens två bottenlag och att förklaringen är självklar; att underskattningens destruktiva kraft är stor och att i hockey vinner ofta det bättre laget men ännu mer ofta det lag som mest vill vinna.

Vi får se i morgon och håller tummarna för att LULEÅ är tillbaka och att vi slipper se luleå igen. Och att denna nesliga förlust mot Oskars blir en väckarklocka. Och en påminnelse om att vi måste alltid göra vårt bästa, annars går det inte. Och att den kunskapen kommer att hjälpa oss att i fortsättningen och få oss att hålla uppe spelet och vinna när vi möter farligare motståndare och spelar viktigare matcher än vi gjorde igår.

Bara att bryta ihop. Och komma igen.