Timrå går ut och gör en riktig bra bortamatch, man äger Modos hemmaplan mot ett ängsligt och stirrigt hemmalag i princip hela matchen. Härlig vilja även om ineffektiviteten kvarstår.
Med ungefär en minut kvar så får man ett förlösande 2-1 mål.
Då börjar man spela en ynklig räddhågsen handväskhockey i knät på Åkerlund vilket givetvis straffar sig.
Och att Modo sedan skulle vinna i sudden det var ju lika tydligt som att Svartvadet har ett hästansikte som gör sig bäst på Solänget.
Vad fan var det som hände?
Jag känner mig rånad, besudlad och våldtagen.
Bye By Charles. Don't let the door hit you on the way out.
Men någon gång så måste det ju vända. Hur är det klyschan lyder, för varje seger så kommer man närmare en förlust. Det omvända borde ju också gälla, eller?
Det kommer alldeles säkert att bli en ganska ängslig match utan skönspel som det brukar kunna bli mellan två lag i stort poängbehov och det är små marginaler som avgör.
Skogs är och har alltid varit en säkerhetsrisk och sådana har vi inte plats för.
När kontraktet med Skogs går ut så hoppas jag att Timrå skriver under ett kontrakt där man dyrt och heligt lovar att aldrig mer värva en spelare från Mora.
Som oberoende instans som i och för sig bara har sett situationen en gång på sporten i går så ser det faktiskt ut som om han går in med höften.
Sen har väl Bertilsson ända sedan jag såg honom första gånge gjort ett lite klumpigt, kalvigt intryck på mig, men det är ju inte Darius Kasparaitis eller Andrei Lulin klass på tackling på något sätt.
Sen har väl i och för sig en stor del av de senaste inläggen inte handlat om lagfesten utom om att alkohol + hockeyspelare inte är något vinstrecept och har aldrig varit.
Jo naturligtvis är det så att det ger mer att diskutera hockey och vad det gör på sin fritid spelar väl ingen större roll egentligen.
Jag har inte bott i 060-området på många år så jag har ingen aning om huruvida vissa är ute varje helg och det intresserar mig egentligen inte heller.
Jag är definitivt inte den som är den mest nyanserade debattören. Den här säsongen så har jag försökt bättra mig och fokusera på det positiva i inledningen av säsongen men i takt med att laget har dalat i tabellen så har frustrationen ökat.
I dag så snubblade jag in i den här debatten med känslan att någonting just nu är väldigt fel och maktlösheten över att inte veta vad och inte heller kunna påverka gör att sökandet efter förklaringar och syndabockar kan ta sig oproportionerliga uttryck.
Hela den här lagfestgrejen har jag släppt, gjort är gjort och det är inte så mycket att göra åt nu. Men jag kan väl som någon skrev tycka att timingen var lite olycklig. Förhoppningsvis så kan det väl till och med komma någonting positivt ur det hela =oD
Som jag har skrivit någon gång tidigare så upplever jag det som att maktlösheten över det som sker med vårat kära lag ökar ju längre i från Kulturmagasinet jag befinner mig och då är HS en viktig kanal att ventilera min desperation och frustration på.
Men det är inte och har aldrig varit min mening att såra eller förolämpa mina meddebattörer.
Nu börjar detta likna ett personligt försvarstal vilket inte var meningen.
Jag vill bara få dig och alla andra att förstå de våndor som drabbar en Tikare i exil. =oD