MoDo Hockey

Padrone78: J F K beskrev problemet till 100%, så egentligen har jag inte så mycket att tillägga. Den situation inom vården som han berättade om kan appliceras på det mesta. Ta till exempel IT-support, som numera ofta outsourcas till obskyra länder för att skära kostnader. För att chefer skall kunna följa upp huruvida supporten blir bättre eller sämre, mäter man ofta antalet stängda ärenden. Och precis som J F K skrev, listar leverantören snart ut att det är lönsamt att stänga så många ärenden som möjligt med minsta möda.

Resultatet blir ofta att ärenden stängs direkt utan att ens behandlas, vilket leder till att allt färre ärenden skickas in, eftersom personalen ändå känner att det är lönlöst. Detta i sin tur leder till att antalet rapporterade ärenden som skickas in sjunker, vilket från ledningen kommer tolkas som att kvaliteten på IT-tjänsterna har förbättrats, när sanningen är att de har blivit så undermåliga att ingen vill nyttja dem, utan istället hittar andra vägar att lösa problemet.

Men likväl, så kommer leverantören aktivt leta efter medarbetare som är snabba på att stänga ärenden, snarare än de som är kompetenta och drivna och gör allt för att lösa problemen, framförallt då den sistnämnda gruppen ofta kommer vara dyrare att rekrytera.

Så vad har detta med MoDo att göra? Jag menar att denna inställning har spridit sig bland företag de senaste åren. Processtänket har lett till HR och bemanningsföretag aktivt letar efter "roller" istället för personer. Man prioriterar människor som är ordningsamma, organiserade och följer instruktioner, samt har prickat in tillräckligt många checkboxar i HR-matrisen. Ofta har dessa firmor till och med algoritmer som läser av CV:n och filtrerar ut personer baserat på nyckelord. Det kan leda till att en person som är expert på C++ filtreras bort för att de vill ha någon som kan Html. I värsta fall kan det vara så att de filtrerar bort personer som har FÖR MYCKET kompetens, för att de är rädda att den personen inte kommer vara villig att följa processen.

Påståendet om att inte skulle finns vloggers som vill jobba för MoDo för 30 papp i månaden är bisarrt:

Kolla på Boltenstern som exempel. Hon skickade över lite fotografier till Rögle och frågade "Kan jag få fotografera för er?". Sedan började hon fotografera för Djurgården. Därefter blev hon pressvärdinna och skribent för Djurgården Hockey. Sedan gick hon till Hockeysverige. Strax efter till Sportbladet. 2013 blev hon anställd av Viasat, vid 21 års ålder.

Nu har jag aldrig varit något fan av henne, men poängen är att hon fick en raketkarriär efter att ha plåtat lite för Rögle. För någon ung, utåtriktad YouTuber som vill bygga upp sitt personliga varumärke, skulle en tjänst som press- och kommunikationsansvarig hos MoDo vara rena drömjobbet. Sedan skulle det produceras nya videoreportage fem gånger om dagen med reportage från träningar, vloggar om dagens lunch på restaurang Victory, try-on hauls från souvenir-shoppen och annan skit som vi på HS må strunta i, men som likväl skulle öka intresset hos de yngre, kanske framförallt tjejer.

Den här typen finns i överflöd, det är gissningsvis bara att välja och vraka.

hanzon: Hon är fantastisk. Så kul att utomståendes får ett stort Modo-hjärta. Det finns något man inte kan förklara, MoDo är religion/poesi/dikt/verklighet. Bara ren Magi!!

{8225}: När det gäller tränare så anser jag att det bör bli Karlin och ingen annan.

jonsson: Tänker även Molins Emil , han sitter rejält i Anderssons frysfack.
Andersson ratade honom i Malmö, lyckas sen bli tränare i BIF där Molin nu finns.
Så länge Peter Andersson är tränare där Molin finns, kommer han sitta i frysen.
Andersson avskyr Molin, uppenbarligen.

Välkommen till Modo Emil 👍🏾

Smurfen: Jag undrar hur en VD eller chef skulle lyckas genomföra en intervju om man förbjöd orden "process", "strategi" och "analys".

Det är inte så förbannat svårt. Fokusera på att lyfta in så mycket kompetens och driv som möjligt, det ger ringar på vattnet eftersom kompetenta människor tenderar känna andra kompetenta människor. Kompetenta människor utmanar varandra och triggar sin omgivning till att utvecklas. Det skapar en atmosfär av självförtroende och optimism i föreningen.

Jag tror problemet är att många ledare idag inte har tillräcklig tilltro till sin personal. Den här trenden med att ledare ska sätta upp tydliga processer som möjliggör att man ska kunna stöpa vemsomhelst i formen är sjuklig. De flesta företag fungerar inte som fabriker med löpande band. Ingen normalt funtad medarbetare printar ut chefens strategier och nålar upp på väggen.

Det märks så tydligt. Frank kommer in, kommuninationen blir toppen. Frank lämnar, kommunikationen blir skrattretande dålig. Björn kommer in, MoDo börjar vinna igen. Björn lämnar, MoDo blir ett strykgäng igen. Strategin borde därför vara att ha så många Frankar och Björnar som möjligt, och ge dem fullt förtroende inom sina områden. Ingen vill gå hem klockan 16 när resten arbetar till 18. Tänk på 73:orna, som tränade "i smyg" för att bli bättre än sin kompisar. Det är den där positiva hungern man vill få in och det löses inte med processer, HR-frågor eller personlighetstester.