Mora IK

immelmann:

"men snälla nån... det är en matchtröja... inte en nyutgåva av bibeln."

Jag vet ärligt talat inte riktigt vart du vill komma med det där med nyutgåva av bibeln. Det jag vet är dock att du just lade ytterliggare en karamell i Emil Nilséns gottpåse. För ett par veckor sedan gick han till angrepp mot morasupportrarna i sin blogg, och kallade dem för (ung.) "oinsatta fjantar som inte bryr sig" under ämnet matchtröjor. Jag högg tillbaka, och menade att det gör vi visst. Jag inser nu att det kanske var något överilat, för hur ogärna jag än vill erkänna det så har faktiskt karln rätt.

Att du, som jag nu tolkar det, menar att det "bara" är en matchtröja visar rätt tydligt att vi har helt olika uppfattning om vad matchtröjan är, och vad den står för. För dig verkar den bara vara ett ytligt attribut som kan se ut lite hur den vill. För mig är den mer en symbol, en del av helheten och kulturen runt Mora IK (jo, det är faktiskt kultur). Det är något killarna i laget bär när de representerar våran kultur. Jag brukar jämföra det med folkdräkter. Det är något som ska tala om för utomstående betraktare var man kommer från, och det är något som andra inom samma socken ska känna tillhörighet med.

Precis som de flesta andra kulturer har Mora IK sina egna färger (rött, vitt och grönt, för de som inte visste det). Att plötsligt börja pytsa in andra färger leder ofelbart till förvirring. De traditioner som sammanbinder individer inom en kultur är viktigare än vad folk i gemen tror. Både för individer inom och utom densamma. Det är lätt för oss att känna igen en same på hans traditionella klädsel, det är lätt att känna igen masaier för deras speciella danser, det är lätt att känna igen en AIK:are på klubbmärket och de svart-gula färgerna, det är lätt att känna igen en leksing på klubbmärket och de blå-vita färgerna, en moring känner man igen på de vit-röd-gröna….nej vänta! röd-vit-grön….gula färgerna….nej, vänta! de röd-svart-vit-gröna färgerna ska det vara ja...eller? Är det förresten inte lite blått med där också?

Att Mora IK låtit det svarta dominera över det gröna på klubbdressen är för mig lika malplacerat som om Tre kronor plötsligt skulle skrinna in på isen med röda kronor på bröstet. Skillnaden är att i fallet Tre kronor bryr jag mig inte nämnvärt mycket.

Som jag malt om hundratals gånger nu är jag övertygad om att Brynäs IF:s och Leksands IF:s konservativism har en stor del i deras stora popularitet. Fråga den normalintresserade hockeykonsumenten ute i Sverige vad Mora IK har för grundfärger och du får nog säkert ett svar som här ovan. Hur ska man kunna locka anhängare till, eller sympatier för klubben med en sådan ”kuragömma”-taktik?

Det här lät säkert som något kvasiakademiskt mumbo-jumbo, men om du tänker efter en smula så ligger det en hel del i att man som utomstående lätt kan känna igen en kultur som håller fast vid gamla traditioner. De som dribblar runt med sina attribut försvinner strax ut i ingemansland, och binder därmed ris till sitt eget arsle.