Timrå IK

Läser gårdagens långa intervju i ST med Robert Carlsson. En av de kanske mest omtyckta i TIK under 2000-talet. Noterar hur jobbigt han tyckte det var med negativ kritik från media och supportrar, hur han ältade det han uppfattade som missnöje. Undrar hur han hade trivts i en Timråtröja idag? Med detta så kallade "supporter"-forum i ryggen. Bara en stilla undran.

Lika sömnigt som de senaste matcherna. Vart är viljan? Hur svårt ska det vara att bryta mönster och ta sig in framför mål? Vart är drivet och viljan att göra mål? Uppenbarar det spelet sig endast när vi jagar mål sista minuten? Då är det som ett trollspö som tas fram och det blir en jävla fart på grejerna.

Så sjukt tafatt och lojt. Samma visa hela tiden nu. Jag blir extremt provocerad när spelare och ledare sagt att vi ska vara som bäst efter jul. Nu har det gått mer än en månad och det ser ut som en jävla försäsong.

Är less på hur Freddan och Ante matchar och coachar laget, less på uttagningarna och less på att spelarna inte visar någon jävla vilja. Less på ett stillastående spelsystem, liksom wtf? Är inte fart viktigt i hockey helt plötsligt?

Fan till och med jag hade åtminstone försökt bryta in på kassen, göra något oväntat - och då har jag inte spelat hockey på 10 år. Men jag hade försökt i alla fall. För det som vi håller på med nu funkar uppenbarligen inte, men det verkar ju tränarna tycka att det gör. Så länge vi ligger topp fem är allting frid och fröjd eller vadå? Har man en uns av att se vart det här kommer bära så kan man fan inte vara nöjd. Lever tränarna endast i nuet? Verkar så, ända från sportchef till materialare.

Brinn lite, för helvete.