Timrå IK

JanneH:

Sanny Lindströms analys: Timrå 25/26

Timrå kan tacka högre makter för att ”Nubben” alltid finns till hands när det skiter sig. Först aviserade sportchefen Kimmo Kapanen att han skulle lämna innan nästa dystra besked kom. Den karismatiske och omtyckte tränarprofilen Olli Jokinens hemlängtan blev för stor och han bröt sitt avtal hastigt ett år i förtid.

Timrå var nere för räkning. Men som så många gånger förut stod Kent ”Nubben” Norberg där lugnt och tryggt och började städa upp det kaos som framför allt Jokinens avsked lämnat efter sig.

Nu var truppen redan satt även om den viktigaste pusselbiten i form av en huvudtränare saknades. ”Nubben” vände sig till 65-årige Tommy Samuelsson som mer eller mindre tackade ja på stående fot. Stormen lugnades snabbt även om det tog ett tag innan chocken lagt sig.

De största tappen är varken Jokinen eller Kapanen utan Filip Hållander och Oliver Kapanen som tillsammans stod för 88 poäng och 29 procent av Timrås mål i fjol. Det kommer så klart vara omöjligt att ersätta rakt av. Timrå har istället värvat spelare i bra ålder och med potential att utvecklas. Det är rätt väg för Timrå att gå även om det finns en osäkerhet kring lagets status. Timrå har som målsättning att ta sig till slutspel. Jag tror att det kommer bli tufft att nå dit.

Målvakter:
Tim Juel stod i fjol för en rakt igenom fenomenal säsong. Med lite perspektiv till prestationen så har han nog inte riktigt fått erkännandet han förtjänar för hur pass jäkla bra den faktiskt var. Sedan den underliggande statistiken implementerades 2016 har en målvakt aldrig nåt upp i Juels siffror. Juel räddade Timrå undan 23,2 mål (0,75 mål per match) sett till de målchanser han fick emot sig under grundserien. Det är siffror som kommer vara svåra att nå upp till igen.

Jacob Johansson var inledningsvis förstavalet och stod sju av de åtta första matcherna. Han togs även ut till Tre Kronors trupp till Karjala Tournement i början av november. Därefter hamnade Johansson i Juels skugga men när grundserien väl summerades var Johansson den målvakt i serien som hållit nollan flest gånger. Juels räddningsprocent på 92,92 var den bästa som en målvakt haft i Timrå någonsin medan Johansson är den målvakt som spelat flest matcher i klubbens historia. Timrås starkaste lagdel är utan tvekan deras målvaktssida.

Backar:
Om jag bortser från långtidsskadade Tim Erixon har Timrå tio backar under kontrakt. Av dessa är Per Svensson, Didrik Strömberg, Linus Nässén, Simon Forsmark och nyförvärvet Marcus Hardegård givna.

Ilari Kapanen, född 2007, kommer att kunna matchas i juniorlaget medan Emil Stadin, som värvats in från Sundsvall i hockeyettan, kan lånas ut alternativt spela med juniorerna. Då är man nere på åtta backar vilket är rimligt att anta att man vill börja på för att träningarna ska flyta på och att det ska finnas nån form av trygghet i backparen.

Per Svensson har gått skadad under försäsongen men hoppas vara tillbaka till premiären. Didrik Strömberg har en uppoffrande spelstil som slitit på hans kropp och det är ingen vild gissning att han kommer att missa en del matcher även denna säsong. Jag förstår således varför man valt ha en så pass bred backsida.

Simon Forsmark har tagit jättestora kliv under sin tid i Timrå. Hans förbättrade fysiska status har gjort att han rör på fötterna bättre och kan därför kunnat nyttja sin spelförståelse på ett bättre sätt än tidigare. Forsmark gjorde hela 19 poäng i lika styrka i fjol vilket var åttonde bäst av backarna i SHL. Forsmark stod i regel som back i den andra powerplayuppställningen medan Linus Nässén spelade i den första, som var den mest produktiva med Jonathan Dahlén och Filip Hållander i spetsen. Nässén kom till Timrå i fjol och stod överlag för en bra säsong. Han var den som hade näst mest istid i laget och den av backarna som spelade mest i powerplay. Konkurrensen om rollen som Timrås toppback har hårdnat sedan Marcus Hardegård har värvats in. Nu halverade visserligen Hardegård sin poängproduktion i fjol från 24 till tolv. Han fick dock vara med om en häftig och lärorik resa när Luleå vann guld och där han lyfte sitt spel ytterligare nån nivå i slutspelet.

Lukas Pilö tog inte riktigt de kliv som Timrå nog hade hoppats på i fjol Det blir således en viktig säsong för Pilö som står inför ett vägskäl i sin karriär. Blir det en fortsättning i SHL eller är det i den finska ligan för att få en större roll. Jag upplever att Pilö ibland kan få problem i duellspelet och blir slagen i kamperna in mot mål. Där måste han bli mer pålitlig för att vinna ett större förtroende.

Timrå har satsat ungt och värvat spelare med potential. Albin Sundin och framför allt Alfons Freij passar väl in på den beskrivningen. Freij är en potentiell JVM-back som i somras skrev på ett treårskontrakt med Winnipeg Jets. Freij är en bra skridskoåkare som flyttar pucken bra. Steget från en skadefylld säsong med Björklöven i fjol till SHL och Timrå kan bli lite väl stort. Han kan behöva tid och tålamod för att växa in i spelet.

Albin Sundin har jag däremot stora förväntningar på. Det har inget att göra att hans pappa heter Ronnie och var den back som jag såg upp till och ville efterlikna under min SHL-karriär. Albin är en spel- och skridskoskicklig back som av förklarliga skäl haft svårt att slå sig in på sju backar hos Frölunda. Sundin är en klockren värvning då jag tror att han med lite förtroende och utbildning kommer kunna ta jättestora kliv redan i år.

Timrå har en bra bredd på sin backsida men saknar givna toppbackar.

Forwards:
Filip Hållander slutade tvåa i SHL:s poängliga medan Oliver Kapanen hade det femte bästa poängsnittet i fjol. Det är så klart två spelare som är helt omöjliga att ersätta. Det har Timrå inte heller försökt att göra utan istället har man valt att satsa på unga, svenska och utvecklingsbara spelare samt prioritera en bredare trupp. Det gör att det både finns en osäkerhet och en nyfikenhet på Timrås offensiv den här säsongen. Kvar är fortsatt stjärnspelare som Anton Wedin och Jonathan Dahlén som fortsatt kommer driva lagets offensiv tillsammans med Emil Pettersson. Förhoppningen är att Anton Heikkinen, som i fjol gjorde 16 mål i Skellefteå, ska kunna ta ytterligare kliv. Han är en vass avslutare som är duktig på att hitta ytor för sitt skott men ingen spelare som själv skapar och driver en offensiv. David Lilja hade ett bra slutspel med Luleå i fjol, vilket fick hans marknadsvärde att gå upp. Samtidigt är det bra att ha med sig att Lilja under hans två säsonger i Luleå gjorde åtta mål på 89 matcher i grundserien. Nu tror jag Lilja kommer få ett lyft i och med den utökade rollen i Timrå. Marcus Westfält är en bra och ansvarstagande center som haft en positiv utveckling i Färjestad de senaste tre säsongerna. Jag tycker dock inte riktigt att han tog tillvara på den chans som han fick i fjol när han under en längre tid fick spela högre upp i laget än den fjärdekejda som han alltsomoftast huserat i.

Ludvig Levinsson, nyförvärvet från Mora, ska bidra med intensitet och vara en rivig och jobbig spelare att möta. Levinsson har tagit steg i det offensiva spelet under åren i Mora och får successivt växa in i en roll även i SHL.

Eddie Genborg, född 2007, snodde Timrå åt sig från Linköping. Genborg lockades av Olli Jokinens ledarskap och förmåga att utveckla unga spelare. Nu har som bekant Jokinen lämnat men det gör i grunden ingen skillnad för Genborg sedan Tommy Samuelsson även han är duktig på att ta hand om och fostra unga spelare. Genborg har en bra attityd och en vilja att ta nästa steg. Under säsongen i fjol värvades JVM-center Linus Eriksson in från Djurgården. Eriksson fick känna på spelet i SHL där det i första hand handlade om att se och lära. Nu har Eriksson fått en sommarträning med Timrå och kommer vara mer bekväm med sin roll och därifrån kunna ta steg. Han har sett bra ut under försäsongen i en kedja med Anton Heikkinen och David Lilja. Faktum är att Timrå med Eriksson och Genborg samt Alfons Freij kan få med tre spelare till JVM något som aldrig tidigare hänt i klubbens historia. Den flerfaldige JVM-spelaren och tidigare stortalangen Magnus Pääjärvi kommer vara en bra mentor som kan stötta och ge råd till de unga spelarna eftersom han själv varit i deras situation. Pääjärvi är åkstark och är nyttig med sitt hårda jobb över hela banan. Han var fullkomligt lysande i spelet i numerärt underläge i fjol. Pääjärvi snittade en minut och 15 sekunder i boxplay per match men var bara inne på ett baklängesmål under hela säsongen. Jeremy Boyce var JVM-spelare redan 2012 när Juniorkronorna senast vann guld. Sedan dess har Boyce varit Timrå trogen och spelat över 800 matcher i klubben.

Erik Walli Walterholm lämnade Timrå för Modo för att återvända tillbaka till Timrå i fjol. Anledningen till att Walli Walterholm lämnade från första början var för att han inte var helt tillfreds med sin roll. I fjol fick han spela powerplay och hade en mer framträdande roll. Jag tror fortsatt att det finns mer att få ut av Walli Walterholm i offensiv väg än de 14 poäng han gjorde i fjol. Faktum är att han lämnade isen poänglös 43 av 52 matcher i grundserien.

Sebastian Hartmann var något överraskande ett ständigt återkommande inslag i Sam Hallams landslag under fjolåret. Den internationella och snabbare hockeyn tycktes göra Hartmann gott som alltid kom tillbaka till Timrå med ett högre tempo i kroppen. Den intensiteten och skridskoåkningen borde han kunna spela med över tid för att bli än mer produktiv.

Kärnspelarna Anton Lander, Emil Pettersson, Jonathan Dahlén och Anton Wedin ska driva laget i vardagen. Lander och Pettersson är första och andracenter medan Wedin och Dahlén är toppspelare i det offensiva spelet. Jag förväntar mig att Lander lyfter sin produktion som gått från 32 poäng för ett par år sedan till i fjol när han bara stod för 19. Anton Wedin är fortsatt aningen underskattad sett till att han faktiskt är en av seriens bästa offensiva spelare. Hans fart och kreativitet likväl som hans hårda jobb över hela banan gör honom till en av Timrås viktigaste spelare.

Coacher:
Det finns få människor som brinner lika mycket för hockey som Tommy Samuelsson gör. Han är nyfiken, seriös och en rakt igenom ärlig och trevlig person. Han har uppdaterat sig kring den underliggande statistiken, vilket annars varit svårt för den äldre generationen av tränare.

Att parterna enades om ettårskontrakt ger Timrå chans att utvärdera tränarmarknaden och Samuelsson en möjlighet att sätta avtryck för att fortsätta. Jag har själv haft Samuelsson som tränare och har en stor respekt för honom både som människa och tränare. Han är rak och tydlig samtidigt som han är mer avslappnad och lättsam än vad många tror. Sportchefen Kent ”Nubben” Norberg har utöver Samuelsson även plockat in Daniel Karlunden från Almtuna som assisterande tränare och Nisse Landén som målvaktstränare. Kvar som från i fjol finns fortsatt de assisterande tränarna Mårten Madsen och Lasse Marklund.

Stjärnan
Jonathan Dahlén kom sexa i SHL:s poängliga i fjol med 46 poäng på lika många matcher. Sett till poängsnitt var hans tredje bäst i SHL efter David Tomasek och Filip Hållander. Dahlén har under sina tre säsonger i SHL svarat för 117 poäng på 150 matcher. Endast Ty Rattie och Patrik Karlkvist har gjort fler poäng under den tidsperioden. Det vittnar om hur pass bra och viktig som Dahlén varit för sitt Timrå.

Talangen
Eddie Genborg har en härlig attityd i sitt spel som jag kan uppskatta. Han är oöm och tar närmsta vägen mot mål. Han borde, sett till prestationerna under försäsongen, ha spelat till sig en plats i premiärlaget. Det är det inte många spelare födda 2007 som gjort.

Bästa nyförvärv
Marcus Hardegård är värvad för att vara Timrås toppback. Jag tror att han kommer ta kliv och göra det bra. Då ska vi ändå ha i åtanke att han spelat i Tre Kronor under båda hans säsonger i Luleå.

Genombrottet
Med tålamod och förtroende kommer Albin Sundin svara för en riktigt bra säsong. Hans rörlighet och skridskoåkning sticker ut. Utvecklar han snabbheten i sina beslut i spelet med puck när han är satt under press kommer han kunna vara en av Timrås viktigaste och bästa backar.

Upp till bevis
Timrå har stora förväntningar på Anton Heikkinen. Kritiska röster säger att hans succé i Skellefteå delvis kan tillskrivas Oscar Lindberg. Heikkinen måste vara en av Timrås toppspelare och producera uppemot 15 mål för att täppa till de luckor som Hållander och Kapanen lämnat efter sig.

Doldisen
Per Svensson gjorde vid en ålder av 36 år sitt livs säsong. Han är både en av seriens bästa defensiva backar och tacklare. Svensson är en härförare som alltid spelar efter sina förutsättningar och framför allt efter läge. Han gör inget onödigt svårt eller sätter sig själv eller någon annan i problem i kritiska skeden av matcherna. En klippa helt enkelt.

Profilen:
Jonathan Dahlén är den spelare som gjort flest mål, assist och poäng i Timrå genom alla tider. Han har satt ett avtryck i klubben som få andra spelare ens varit i närheten av. Dahlén är en sevärd och smart hockeyspelare som får det mesta att se enkelt ut på isen.

Mest värdefulla spelaren
Anton Lander är den stora ledaren och den som alla ska ta rygg på. Det är han som visar vägen i vardagen och sätter standarden för vad som krävs för att få spela i Timrå. Lander kan ryta ifrån och vara en stark röst både mot laget och mot tränarna. Som i fjol när han och Jokinen hade olika syn på hur Timrå skulle forechecka varpå Jokinen ändrade presspelet en aning.

Supporterrösten
Jimmy Hamrin:

”Det går sämre men ändå bättre än många tror, tror jag. Timrå har en stark kärna med bra ledargestalter och mycket hjärta för klubben. Jag ser inga tecken på att någon av de ledande spelarna är på väg utför spelmässigt heller. Marcus Hardegård borde vara ett tydligt lyft jämfört med Elmeri Eronen på backsidan. Det kommer bli viktigt att de rutinerade defensiva pjäserna kompletteras med backar som kan flytta pucken bra. Ett bekymmer förra säsongen var att hamnade för mycket i egen zon av den anledningen och räddades mycket av bra spel framför mål och bra målvaktsspel. Framåt behöver de som ska leverera åter ha bra självförtorende större delen av säsongen samt att Linus Eriksson och Eddie Genborg blir bra SHL-spelare.”

Tabelltipset
1.
2.
3.
4.
5. Skellefteå
6. Växjö
7. Rögle
8. Örebro
9. Djurgården
10. HV71
11. Malmö
12. Timrå
13. Linköping
14. Leksand

Montén Python: Jag vill se Dahlén öppna upp höfterna som om han vore en 11-barnsmamma på väg att krysta ut den 12:e i vinter när han varvar motståndarbackar runt deras mål innan han skickar in den i kryllan. I match efter match. Fuck D-zone

SKRIDSKOSKENAN: Minns att grabbarna på domustrappanpodden snuddat lite kring ämnet om att Dahlén blivit sågad en del mellanåt.

Allt som oftast handlar det ju lite om hans arbetskapacitet, främst då defensivt.
Minns att Jimmy Hamrin sa det det rätt bra.
Att vi Timråsupportrar värdesätter ett hårt jobb. Och att han ibland i allafall skulle kunna ge sken av att vilja ta de där extra skären i hemjobb etc.

För det är ju oftast då kritiken till Jonte brukar ploppa upp. När han hamnat i poängtorka, men inte riktigt har det hårda jobbet som kompenserar för att stärka hans helhetsbild på isen. Ser ju ofta också rätt rädd ut för att att gå in i närkamper så att säga.

Men att han har varit "osynlig" nu på försäsongen, ja där har jag försvarat honom många gånger. För där skiner han aldrig. Det trodde man alla visste redan..

Men det är ju också det. Hade han haft den där extra dimensionen i sitt spel. Så hade han ju aldrig spelat i SHL och i Timrå. Då hade NHL varit hans destination.

Med det sagt. Dahlén och hans offensiva dimension kommer bli viktigare än nånsin kommande säsong.

Stridhsyxa: kanske men va fan ska man gö ? är väll bättre att han ens är tillgänglig än inte.. men fattar va du menar o problemet är ju också att alldeles för många har sån jävla kåt het till motorsåg mot våra trotjänare . blev fan ledsen när en av frågorna i expressen till experterna var ”dahlen blir ofta sågad av egna fansen trots produktion ”.

vi är sämre än laget vi klagar på oftast

Tufft för Skellefteå, både Linus Söderström och Gustav Lindvall långtidsskadade