Rip Kirby: Hur fan ska man minnas vilket lag som vann det året man föddes? Dessutom var det säkert ett skitlag som inte längre lirar i högsta serien...
Mina första riktigt starka minnen var resan i farsans röda SAAB v4, trång parkering, kokt varm korv i papper, trång lada med mest långa gubbar på ståplats, Strimma såklart och jag tror Timrå fick någon form av bronsmedalj i den vevan... Jag var fast för evigt:)
Smokey: mitt första hockeyminne var när jag åkte buss med farsan och skulle se den legendariska matchen mot Brynäs! Vid Sköns kyrka var det stopp, bussen fick vända! Sedan så hade samma sorts skridskor som Bulla! Dom var jag oerhört stolt över!
Bra initiativ! I mitt fall var det Brynäs IF. Hände ofta på den tiden. Den här gången slog man Frölunda i två raka matcher i finalen. Hade varit coolt att växa upp i Gävle på 1970-talet.
Har för mig att du är född 1964 och då vann Brynäs. Om du nu råkar vara född 1963, så var det Djurgården. Något annat än dessa år är jag helt övertygad om att du inte är född 🙂
Kändes kanon att MoDo vann sitt första SM-tecken det året. Med ”Super-Sune” mellan stolparna. Krossade DIF fullständigt i tredje och avgörande finalen i Scandinavium.
Herminator: 10 år yngre, född 71. Brynäs storhetstid. Strimma dog året efter så man kan ju inte skryta med att man sett honom live men man har ju åtminstone varit i livet samtidigt
Costanza: Vi får vänta till Sture är färdig med sitt tal dock. Enligt legenden har han endast i sitt tacktal kommit till flygvärdinnan som var så serviceinriktad år 1973 i en semesterresa till Mallorca.
DJ Hemp: Det hade ju varit trevligt i och för sig men så kul ska vi inte ha det. Det är jubileum här också, eller var i fjol. Jag hade tänkt fira med Timrås första.
DJ Hemp: Hörru Hemp, jag bjuder på den. =) Fördelen med att vara en oldboy är att jag fick se Strimma spela/leverera live. Lyckades även tigga en gul Toronto 2000 klubba av honom. Det är ett ögonblick man aldrig glömmer.
Det vet jag redan. Allting är relativt. Känner mig inte det minsta gammal (ännu), men så fort jag kommer att tänka på vad man snart ska fylla är det skrämmande.
Mitt första minne från Timrå Isstadion är de där Brynäs-matcherna som vi vann säsongen 1977/1978. Märkligt att vi bara vann fem matcher totalt i serien, men ändå lyckades hålla SSK bakom oss.
Dock förgäves, eftersom det där olycksaliga kvalet ledde till degradering. Tänk att vi ledde med 8-1 mot Löven i sista omgången (hade räckt med 8-2), men släppte upp dem till 8-4 och åkte ur. Till och med Huddinge kom före oss i tabellen, men missade alltså uppflyttning med ännu mindre marginal.
