Eftersom spud inte får skriva härinne kopierar jag hans inlägg i deras bok: Berka: Minns tik när kenta tränade, då fick man se upp varje sekund. Men nu med challe är det sarg ut och styrspel 24/7
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.