Jag undrar varför dom flesta Timrå-spelarna verkar ha blivit långsammare över sommaren. Det känns som att motståndarna gång på gång kan trampa sig förbi våra spelare och skapa farligheter.
Jag ska var väldigt nyanserad just nu. Arto Blomsten sa under matchen mellan Rögle -LHC när LHC gjorde 5-1 o 6-1 att det var bättre att stortorska o vara urusel i en match o stortorska o vakna upp, än att vara med hyfsat o förlora match på match med uddamålet.
Får man sig en rejäl näsbränna så kan man ta tag i det hela på en gång, som SSK, som förlorade med 8-1 mot LHC för att i nästa vinna mot HV.
Det här kanske var den förlust som får killarna att vakna upp eftersom vi har varit med i alla matcher hittills.
Vem försöker jag lura? Snacka om att gripa efter halmstrån!
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
