Äh, inte fan glömmer jag. Du måste la ha uppfattat ironin, eller? :) Själv tyckte jag att skämtet var klockrent och särskilt en kväll som denna.
Så självklart är det kanske inte att lyckas låsa en tekning. Trots allt finns där en i jakt på kvittering jobbig motståndare också.
Giffare glömmer ingenting. Man bär bara med sig eländet och blir alltmer cynisk och sarkastisk inför framtida bataljer. Trots allt handlar det bara om sport...
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
Som sagt, att du kan glömma det är starkt, (men så är du Giffare oxå). :)
Jag mår illa fortfarande o fick en liten Deja Vú upplevelse bara.