Janken: Enligt mina spekulativa uträkningar så rör det sig inte om några 98%. Snarare är det nog i dagsläget 55-45 till "Avgå Challe"-falangens favör. De som står på läktaren nöjer sig med att grymta lite försynt sitt missnöje men ändå blunda för sanningen. I pauserna kan man dock läsa på läpparna vad folk egentligen vill ha sagt men inte får, törs eller kan vädra åsikterna högljutt av rädsla för att bli utpekade som osolidariska. Och överlag kan det vara positivt att det finns fogliga supportrar i leden. Men på de sista åren har jag tröttnat på den harmlösa mentaliteten. Jag begär kanske inte några "kvartssamtal" alá Firman Boys eller Black Army med ledningen. Men jag önskar ändå att det fanns ett större utrymme och ökad förståelse för varför vi tycker si eller så. Det är ju ändå för publiken och fansen de spelar sina matcher. Utan oss skulle de inte kunna betala marknadsmässiga löner till de spelare som de förfogar över. Jag avskyr hyckleri när den ena parten i målet försöker släta över allting utåt sett med att allting är så fantastiskt och utomordentligt bra när verkligheten i själva verket är någonting helt annat.
Jag tycker inte om de här PR-tricken längre som föreningen pysslar med för att lugna massorna. Man skall ha jävligt torrt under fötterna innan man hyssjar åt sina egna.
Man stoppar bara huvudet i sanden och kör sitt eget race. Det skall nästintill en folkstorm för att man ens överhuvudtaget skall kunna väcka opinion. Sedan har såklart inte alltid supportrarna rätt i sina argument det är viktigt att poängtera och understryka. Men man skall inte underskatta våra styrkor och fördelar. Begär man att få stödet i ryggen så bör man kunna backa när man har fel och be publiken om ursäkt. Inte bara oförtrutet trumma vidare som om ingenting hänt. De är det som jag stör mig allra mest på i dagsläget. Att föreningen lovar guld och gröna skogar men inte ens hälften av det som sägs efterlevs. Man är livrädd för att återställa saker och ting i ursprungligt skick både vad beträffar det sportsliga men för all även det marknadsmässiga. Det finns en sådan fruktansvärd prestige inom väggarna att det snuddar vid gränsen för maktmissbruk. När man sedan konfronterar dem så tycks de vara helt oförstående inför den kritik de får utstå. Då lägger man huvudet på sned och gäspar med en överspelad och ointressant min.
Det som händer nu i Timrå är en rak kopiering utav Luleåmodellen där Modig-klanen höll på fördärva precis allting med sin flathet. Jag kan aldrig acceptera att enskilda personer vare sig det är en tränare eller klubbdirektör blir större än föreningen i sig, Då har det hela gått alldeles på tok för långt för att det skall anses vara sunt.
· 
· 
De som står på läktaren nöjer sig med att grymta lite försynt sitt missnöje men ändå blunda för sanningen. I pauserna kan man dock läsa på läpparna vad folk egentligen vill ha sagt men inte får, törs eller kan vädra åsikterna högljutt av rädsla för att bli utpekade som osolidariska. Och överlag kan det vara positivt att det finns fogliga supportrar i leden. Men på de sista åren har jag tröttnat på den harmlösa mentaliteten. Jag begär kanske inte några "kvartssamtal" alá Firman Boys eller Black Army med ledningen. Men jag önskar ändå att det fanns ett större utrymme och ökad förståelse för varför vi tycker si eller så. Det är ju ändå för publiken och fansen de spelar sina matcher. Utan oss skulle de inte kunna betala marknadsmässiga löner till de spelare som de förfogar över. Jag avskyr hyckleri när den ena parten i målet försöker släta över allting utåt sett med att allting är så fantastiskt och utomordentligt bra när verkligheten i själva verket är någonting helt annat.
Jag tycker inte om de här PR-tricken längre som föreningen pysslar med för att lugna massorna. Man skall ha jävligt torrt under fötterna innan man hyssjar åt sina egna.
Man stoppar bara huvudet i sanden och kör sitt eget race. Det skall nästintill en folkstorm för att man ens överhuvudtaget skall kunna väcka opinion. Sedan har såklart inte alltid supportrarna rätt i sina argument det är viktigt att poängtera och understryka. Men man skall inte underskatta våra styrkor och fördelar. Begär man att få stödet i ryggen så bör man kunna backa när man har fel och be publiken om ursäkt. Inte bara oförtrutet trumma vidare som om ingenting hänt. De är det som jag stör mig allra mest på i dagsläget. Att föreningen lovar guld och gröna skogar men inte ens hälften av det som sägs efterlevs. Man är livrädd för att återställa saker och ting i ursprungligt skick både vad beträffar det sportsliga men för all även det marknadsmässiga. Det finns en sådan fruktansvärd prestige inom väggarna att det snuddar vid gränsen för maktmissbruk. När man sedan konfronterar dem så tycks de vara helt oförstående inför den kritik de får utstå. Då lägger man huvudet på sned och gäspar med en överspelad och ointressant min.
Det som händer nu i Timrå är en rak kopiering utav Luleåmodellen där Modig-klanen höll på fördärva precis allting med sin flathet. Jag kan aldrig acceptera att enskilda personer vare sig det är en tränare eller klubbdirektör blir större än föreningen i sig, Då har det hela gått alldeles på tok för långt för att det skall anses vara sunt.
Redigerad kommentar