Ändå känner man sig rätt miserabel....sönderslagen näve på en brynäsjävel och flickvännen är ute och ränner....nä, där kom hon hem i alla fall....bra....nån som tycker synd om en....
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
