Det är intressant att se när AIK har pucken på blå, hur spelaren närmast puckförare väljer att stå raklång och killen 3-4 meter bakom honom slänger sig för skott. Ingen jobbar för laget.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
