Simmalugnt: Fahlman har under en längre tid kampanjat mot Luleå, och jag förstår deras irritation över att en journalist så enögt rapporterat om en duell där han är partisk(nu pratar jag om i stort sett varje säsong sen Fahlman kom tillbaka till VF, och inte bara detta slutspel).
Lulefans sjöng nidramsor om honom i semifinal 1, dvs innan Fahlman skrev om osten, vilket visar att relationen mellan Fahlman och Luleå varit frostig en längre tid. Och jag avskyr det martyrskap som JF nu klär på sig, som är en naturlig följd av hans bloggande som inte visat några spår av journalistisk objektivitet. Dock så passar det sig alldeles utmärkt att nu dra på sig journalist capen och grina över att man inte får agera fri journalist utan att andra har åsikter. JF vill vara i centrum, och han kan tänka sig att göra lite vad som helst för att hamna där. Nu fick han ett mordhot, och funderade lite hur han på bästa sätt kunde maximera sin exponering av detta. Om Ros eller Nyström skulle ha samma behov av att synas hade de förmodligen haft TO var och varannan dag genom sin bloggkarriär.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
Detta får ju Slagen om Västernorrland att framstå som kafferep.