Timrå IK

Smokey: Så jäkla skönt att stå i en liten klack. Vi var som ett gäng som bara går på krogen på juldagen. Hur gör man nuförtiden? Småländska nykomlingar (?) och spännvidd från tonåringar till killarna som var klackledare i Timrå -78.

Fan vad roligt ni tycks ha haft i går då! Småländska synthare dessutom... Ja, det är inte utan att man önskar att man hade varit med på plats. Men det var väl det jag har vetat hela tiden. Elitserien, eller SHL nu då, är tämligen överskattad. Såvida man inte vinner SM-guld. Annars kan man lika gärna lira i allsvenkan. Om inte ännu hellre. Visst finns det mål och mening med vår färd, men det är vägen som är mödan värd...

Ja, snacka om att man får 90-talsvibbar av att läsa det där. : )

Redigerad kommentar

El Maco: En enda stor nostalgitripp. Var som att besöka Nyköping på 90-talet. Säga vad man vill om den här serien, men det är charmigt att besöka små hockeyorter där hemmpubliken  inte går bazooo om de förlorar. Allt är snällt och vänligt. Vid varje powerbreak gled en kostymklädd man ut på isen och försökte egga publiken kompade  av dunkande rytmer från högtalarna. Raka motsatsen till spontan stämning, men oerhört kul. Hade aldrig hänt i SHL. Matchkvaliten var också perfekl. Så låg nivå att bortaklacken jublade när någon rödvit av en händelse hittade rätt med en passning, eller när en TIK försvarare  "nästan"  lyckades tackla någon vid sargen. Möjligt att allt handlar om förträngning, men jag tyckte det var lajbans.