Hahl Bundy: Jag lever i exil. Dit där jag en gång bodde, är det många mil. Det är ingen som har tvingat mig hit. Jag är här för att jag vill det själv. Dom säger att jag blev förvisad, en ljummen junikväll.
Hahl Bundy: Det där är fanimej vackert. Och inspirerande. Jag lovar härmed att stödköpa en biljett till nästa hemmamatch efter varje trepoängare. Någon annan exilare som tar rygg?
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
