Dina målande beskrivningar över läget som det kanske egentligen ser ut är alltid lika träffande som vackra. Man har aldrig upplevt månskenet förrän man legat sönderslagen i rännstenen under det. Eller hur var det nu?
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
Dina målande beskrivningar över läget som det kanske egentligen ser ut är alltid lika träffande som vackra. Man har aldrig upplevt månskenet förrän man legat sönderslagen i rännstenen under det. Eller hur var det nu?