Märklig förändring. Nu sitter man på helspänn och önskar att ingen ska få iväg en farlighet mot Mattson. I början av säsongen var han väggen och tryggheten själv. Hockey är en jävla psyksport!
Bra boxplay. Slumpmål. Hadegård är en skön kärv jävel. Konstaterar att hans första mål i Timrås a-lag bara var typ ett ynka turmål och att han önskade krig där ute i sista perioden.
När man kikar in här så undrar man om det blivit ett forum för talangutveckling etc där bandaren går på repeat. Diskussionen är rätt tradig nu, där det verkar endast handla om att ha rätt och bräka sig i sin egen förträfflighet.
