Återigen måste jag erkänna att jag blir konfunderad när läser inläggen på den här sidan. Hade jag inte vetat vilken lagsida jag var på hade man kunnat tro det rörde sig om säg Barcelona, Bayern München, PSG, Real Madrid eller valfritt ängagäng i den storleksordningen. Men detta är fuckin Timrå IK om jag inte missuppfattat detta helt. Jag kan för mitt liv inte förstå vilka förväntningar och krav en del ställer på det här laget. Pratade precis med sonen som var på Hovet idag. Enligt honom var vi bättre än AIK och förtjänade att vinna. Kan vi begära så mycket mer? Ska vi, utan en handfull av våra allra bästa spelare, spela ut AIK på bortaplan? Förväntar man sig det ska man nog överväga att byta favoritlag. Ta nåt av ovanstående gäng så kan man leva sitt supporterliv i ett sött sockervaddsmoln där känslosvängningarna stannar vid någon enstaka poängförlust per säsong. Så jävla könlöst om ni frågar mig.
Var tacksamma att hjärtat slår för något som fortfarande har fler likheter med ett idrottslag än ett storföretag. Där varje seger, varje poäng skänker glädje och en stolthet för att hålla på detta vackra lag. Inte ett lag där segrar är självklarheter och bara en poängförlust kan ställa till någon form av känsloyttring. Hur kul kan det vara?
Gläds åt segrarna, sörj förlusterna. Men gör det senare med lite värdighet. Spelarna förlorar inte för att förolämpa vare sig mig eller dig. Ibland går saker åt helvete även om man vill bestiga berg eller spränga murar. Det vet alla som idrottat själva. Det som varit så enkelt och självklart blir det svåraste i världen. Men lika plötsligt som varannan femmeterspassning sitter på skridskon kan allt falla på plats igen. Är det inte det som är en stor del av charmen med idrott? Hur intressant hade detta varit om allt varit logiskt, förutsägbart och möjligt att vetenskapligt kunna räkna ut vad som ska hända? Jag tror inte många av oss hade engagerat oss i denna känslomässiga bergodalbana år efter år då.
Två poäng borta mot AIK!? Hmm, could have been worse, could have been raining.
RunarUp: precis Runar...tänkte inför matchen att man får vara jävligt glad för poäng ö.h.t. Efter sista tidens poängtorka gäller poäng utan krav på skönspel. Hoppas att E.P, J.D och J.L. kan komma igång snarast och skadade tillbaka. Sen behövs det nog förstärkning i tränarstaben.
mikenomad: vill ju ändå säga att det är väldigt snyggt av Octagon att bemöta och besvara kritik och åsikter här som styrelsemedlem. Hans närvaro här är väl största markkontakten en styrelsemedlem visat på länge, oavsett vad vi tycker om hans svar.
· 
Hade jag inte vetat vilken lagsida jag var på hade man kunnat tro det rörde sig om säg Barcelona, Bayern München, PSG, Real Madrid eller valfritt ängagäng i den storleksordningen.
Men detta är fuckin Timrå IK om jag inte missuppfattat detta helt. Jag kan för mitt liv inte förstå vilka förväntningar och krav en del ställer på det här laget.
Pratade precis med sonen som var på Hovet idag. Enligt honom var vi bättre än AIK och förtjänade att vinna. Kan vi begära så mycket mer?
Ska vi, utan en handfull av våra allra bästa spelare, spela ut AIK på bortaplan? Förväntar man sig det ska man nog överväga att byta favoritlag.
Ta nåt av ovanstående gäng så kan man leva sitt supporterliv i ett sött sockervaddsmoln där känslosvängningarna stannar vid någon enstaka poängförlust per säsong. Så jävla könlöst om ni frågar mig.
Var tacksamma att hjärtat slår för något som fortfarande har fler likheter med ett idrottslag än ett storföretag. Där varje seger, varje poäng skänker glädje och en stolthet för att hålla på detta vackra lag. Inte ett lag där segrar är självklarheter och bara en poängförlust kan ställa till någon form av känsloyttring. Hur kul kan det vara?
Gläds åt segrarna, sörj förlusterna. Men gör det senare med lite värdighet. Spelarna förlorar inte för att förolämpa vare sig mig eller dig. Ibland går saker åt helvete även om man vill bestiga berg eller spränga murar. Det vet alla som idrottat själva. Det som varit så enkelt och självklart blir det svåraste i världen. Men lika plötsligt som varannan femmeterspassning sitter på skridskon kan allt falla på plats igen. Är det inte det som är en stor del av charmen med idrott? Hur intressant hade detta varit om allt varit logiskt, förutsägbart och möjligt att vetenskapligt kunna räkna ut vad som ska hända?
Jag tror inte många av oss hade engagerat oss i denna känslomässiga bergodalbana år efter år då.
Två poäng borta mot AIK!?
Hmm, could have been worse, could have been raining.
Alltid rött, alltid rätt!