Enda smolket i glädjebägaren är att behöva se Pär Styf stå i Modolidernas bås. Hoppas vi kan korrigera detta i framtiden så vi får se honom i Timråbåset - där han hör hemma!
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
