Jag skiter faktiskt om vi förlorar drösvis med hockeymatcher i SHL.
Men jag skiter inte HUR vi förlorar hockeymatcher i SHL.
Att likt virriga höns bjuda på regelbundna plattfall i match efter match ger en obehaglig och galen känsla av genomklappning och mental härdsmälta.
Det här laget tränar på heltid. Grunderna i hockey borde dom kunna. Följa instruktioner från tränare? Borde fungera. Taktik borde man kunna nöta in som olika mönster. Ser vi några spår av det?
Jorå. Ibland gör vi faktiskt det. Men, sedan kommer misstagen. Gärna i flock. Därefter kommer paniken. Alla dessa burskydd och märkliga uppspelsvägar rakt åt helvetet. Torsk i tekning efter tekning. Backar som glömmer allt vad markera och försöka vara på rätt ställe innebär.
Blankt i pallet helt enkelt.
Kalla in en psykolog. Hitta rätt mål. Och om någon inte KAN eller VILL försöka spela hockey? Mindre tid eller ingen alls på isen under match tills detta beteende förändrats eller försvunnit.
Timrås stora värvningar är spelare som tidigare spelat i botten lag, Rögle Jalasvaara, Rensfelt, Collberg och Karlskrona Madsen, Printz, Sedan har både unga Ohlsson och Falk floppat fullständigt och med en keeper med aggretionsproblem så jag då blir det det denna smörja.
Dessa herrar jag nämner ovan är inga ledande spelare idag men grundtanken var så och resterande trupp behöver att dessa leder laget så att övriga truppens HA spelare får chansen att växa in i SHL, varför annars är dessa rutinerade spelare värvande till Timrå?
Det gör dessutom ont att se att Hållander och Olofsson inte alla lyckas för stunden heller.
Smokey: Alltså, jag kan inte låta bli att engagera mig... När man som jag känner att man hellre vill att laget ska spela i Allsvenskan än se detta haveri i SHL, då är det ngt fel. Vad faan har hänt? Freddans ledarskap, Nubbens värvningar, klubbens marknadsföring, spelarnas inställning!!
Hybris??
Man kan ju som du skriver åtminstone falla med flaggan i topp! Visa att man ger allt. Då är det ok att falla för att man inte räcker till.
Men denna gegga av sörja som visar upp sig får mig att längta till allsvenskan igen.
· 
Men jag skiter inte HUR vi förlorar hockeymatcher i SHL.
Att likt virriga höns bjuda på regelbundna plattfall i match efter match ger en obehaglig och galen känsla av genomklappning och mental härdsmälta.
Det här laget tränar på heltid. Grunderna i hockey borde dom kunna. Följa instruktioner från tränare? Borde fungera. Taktik borde man kunna nöta in som olika mönster. Ser vi några spår av det?
Jorå. Ibland gör vi faktiskt det. Men, sedan kommer misstagen. Gärna i flock. Därefter kommer paniken. Alla dessa burskydd och märkliga uppspelsvägar rakt åt helvetet. Torsk i tekning efter tekning. Backar som glömmer allt vad markera och försöka vara på rätt ställe innebär.
Blankt i pallet helt enkelt.
Kalla in en psykolog. Hitta rätt mål. Och om någon inte KAN eller VILL försöka spela hockey? Mindre tid eller ingen alls på isen under match tills detta beteende förändrats eller försvunnit.
Ge oss lite frid. Förlora åtminstone med stil!