Äsch, man får väl ta en hedersam förlust över en ohedersam åtminstone. Även om man skall vara långt ifrån nöjd med bortafacit så skänker de senaste matcherna lite hopp om framtiden. Med tanke på hur spelet har sett ut tidigare kan man väl iallafall glädjas åt att man är med och konkurrerar om nån liten poäng på bortaplan och att man återigen inte släppte in 650 mål i andraperioden. Jävligt tråkigt att Örebro fick maximal utdelning mot Frölunda också. Hoppas "sparka tränarn" effekten bara stod sig en omgång...
Matchen då. Svedberg måste ha haft känningar, annars skulle jag vilja ha en förklaring till varför man valde att ställa Brattkörv NU? F.ö tycker jag Wursten levererade efter förväntan, inger ändå lite mer av ett lugn, däremot är ju returer något han fortsatt måste jobba på (fast det vet vi ju). Hörde han jämföras med Anders Lindbäck i spelstil/uppträdande i något sammanhang (Stor, teknisk, lugn), jag är beredd att hålla med. Men det förklarar ändå inte varför han stod.
Backarna hade det väl lagomjävligt som vanligt. Tycker att man saknar i ganska stor utsträckning förmågan att värdera vunnen puck i egen zon. Det är så många situationer där vi kastar bort puckar helt i onödan, och lika många gånger som vi misslyckas med att få ut pucken enbart för att man i mångt och mycket inte klarar av att värdera situationen. Hur många puckar stoppas inte upp av motståndarna efter rundeln för att (oftast back) spelare helt enkelt "panikar" iväg pucken åt det håll denne är vänd trots att det finns ett passningsalternativ, eller att man misslyckas med att lägga ut pucken ur zon för att man måste ta höjd för puck-out och hoppas att den skall gå igenom motståndarnas kroppar på något magiskt sätt, trots att det finns spelbara alternativ, att sätta sina förhoppningar om att motståndarnas kroppar är en anatomisk anomali med hål lite här och där är förvisso inget gångbart alternativ oavsett. Nu får man väl anta att detta förfarandet är steg 1 Adam i grundspelet och tanken är säkerligen att bygga på det när man anser att laget klarar av det och att man nu står lite i ett "back to basics" läge. Tycker man på de senare matcherna lyckats hålla ihop laget lite bättre och ser lite mer ut som inledning av serier och det har medföljt att motståndarna inte kommer till fullt lika kvalificerade lägen i lika stor utsträckning, även om vi fortsatt får finna oss i att fienden kommer ha mycket puckkontroll i vår zon.
Tyvärr blir ju resultatet av denna typen av försvarsspel en begränsad offensiv istället. Vilket har varit väldigt påtagligt i de senaste matcherna. Direktpass - back till forward existerar knappt och spelvändningar i fart sällsynta. Nu spenderar vi ju förvisso så lång tid i egen zon att när vi väl vinner pucken så blir det till förmån för ett byte och konstruktiva uppspel genom mittzon är ju inte vår starkaste sida direkt ändå. Men får heller inte det omställningsspelet vi behöver de få gångerna möjligheten ges för att konkurrera chansmässigt om vi inte börjar värdera situationerna i egen zon bättre i synnerhet om vi vinner puck tidigt i egen zon.
Nu tror jag att kaos-dippen kom i samband med realisationen om just ovanstående då man gissningsvis insåg att Timrå måste ha ett eget anfallsspel som fungerar om man skall vinna mer än enstaka matcher och försökte bygga på grundspelet innan spelarna var redo alt. att man hade för höga förhoppningar i materialet. Men vi kan väl ändå konstatera att vi måste ha ett grundspel som är snäppet vassare för att kunna mäta oss offensivt, utan att helt förlita sig på att motståndarna skall stå för våra målchanser.
Nu har jag stört mig tillräckligt på Madsen i första formationen. Att Wedin är tillräckligt bra för att leverera oavsett kedja råder det inga tvivel om, men det försvarar ändå inte varför man valt att sätta Madsen i den kedjan. Vid några tillfällen igår stod han som ensam ansvarig för avbrutna anfall i de stackars få vi ändå hade i form av helt meningslösa skottförsök eller rundelpass i gapet på motståndarna etcetera till ingen nytta.
Jag tänker härmed föreslå ett alternativ och försöka motivera varför. Laxen - Wedda den konstellationen kommer man inte röra på. Däremot så efter noga eftertanke och granskning så har jag kommit fram till följande: Det är inte för Wedins skull Laxens förmåga att skapa utrymme gör sig så oumbärlig i den kedjan, utan för övriga tre. Det är alla andra spelare utom Wedin som i störst utsträckning gynnas av att spela med Laxen, för Wedin klarar av att skapa sina egna ytor i mycket större utsträckning än alla andra. Titta bara på hur mycket mer konstruktiv Kinnvall kan vara när Laxen är på isen som ett exempel.
Däremot har vi en center som rimligtvis skulle må mycket bättre av att få den ytan serverad än Madsen. En som har mycket konstruktivt i sig men inte får ut så mycket av det då han inte är där ännu i sin utveckling att skapa ytor och är i behov av andra spelare i just det momentet för att få ut mer av sina kvalitéer och det är Jacob Olofsson. Jag tror vi och Olofsson har bra mycket mer att vinna av att sätta honom i en producerande miljö än Madsen. Att hoppas på att en 31-årig defensiv center skall utveckla konstruktiva aspekter i sitt spel i kontrast till en 18-årig offensiv dito är ju en no-brainer. Tittar man på laguppställningen så får man väl ändå anta att förhoppningen inför säsongen skulle ha varit att Olofsson tog en av centerpositionerna i första eller andra-kedjan tillsammans med Rensfeldt? Och jag tror att vi kan få honom dit med rätt miljö och förutsättningar.
Så varför speglar inte verkligheten detta? Vilka argument finns för Madsen som förstecenter?
1. Kontinuitet 2. Wedins offensiva kvalitéer tillåter en defensiv spelare i sin omgivning 3. Jämna ut laget 4. Näst bäste tekare i offensiv zon efter E.B 5... kommer inte på något mer
Summa summarum:
Jag tror Laxen är den spelaren i Timrå som skulle kunna hjälpa Olofsson att komma till sin rätt bäst i dagens lag. Tittar man dessutom på statistiken så verkar det som det i huvudsak är 2-4 kedjan som är i behov av defensiva förstärkningar, förutsatt att det är just Madsen som är avgörande i 1a kedjan på den punkten, oavsett så är det väl i 1a kedjan med huvudsakligen (i bästa fall) tek i offensiv zon man kan offra defensiv kraft om det behövs på andra ställen. Madsen skulle komma oftare in i situationer där han har sina styrkor och Olofsson skulle göra detsamma, utan att egentligen offra något nämnvärt med undantag för ett par tekningsprocent i offensiv zon då jag inte tycker mina punkter som talar för Madsen väger tillräckligt tungt. Sedan kan det ju vara fördelaktigt att ha en erfaren defensiv center som tar tekningen i 3e formationen istället för en ung tvåvägscenter tillsammans med två andra unghöns.
Detta är min lösning för Olofsson i dagens Timrå.
Ni får ursäkta, råkade bli en mastodontare igen.
Väl mött
// Läktarcoachen och dennes egna utsvävningar och gisserier
· 
Med tanke på hur spelet har sett ut tidigare kan man väl iallafall glädjas åt att man är med och konkurrerar om nån liten poäng på bortaplan och att man återigen inte släppte in 650 mål i andraperioden.
Jävligt tråkigt att Örebro fick maximal utdelning mot Frölunda också. Hoppas "sparka tränarn" effekten bara stod sig en omgång...
Matchen då.
Svedberg måste ha haft känningar, annars skulle jag vilja ha en förklaring till varför man valde att ställa Brattkörv NU?
F.ö tycker jag Wursten levererade efter förväntan, inger ändå lite mer av ett lugn, däremot är ju returer något han fortsatt måste jobba på (fast det vet vi ju). Hörde han jämföras med Anders Lindbäck i spelstil/uppträdande i något sammanhang (Stor, teknisk, lugn), jag är beredd att hålla med.
Men det förklarar ändå inte varför han stod.
Backarna hade det väl lagomjävligt som vanligt.
Tycker att man saknar i ganska stor utsträckning förmågan att värdera vunnen puck i egen zon. Det är så många situationer där vi kastar bort puckar helt i onödan, och lika många gånger som vi misslyckas med att få ut pucken enbart för att man i mångt och mycket inte klarar av att värdera situationen. Hur många puckar stoppas inte upp av motståndarna efter rundeln för att (oftast back) spelare helt enkelt "panikar" iväg pucken åt det håll denne är vänd trots att det finns ett passningsalternativ, eller att man misslyckas med att lägga ut pucken ur zon för att man måste ta höjd för puck-out och hoppas att den skall gå igenom motståndarnas kroppar på något magiskt sätt, trots att det finns spelbara alternativ, att sätta sina förhoppningar om att motståndarnas kroppar är en anatomisk anomali med hål lite här och där är förvisso inget gångbart alternativ oavsett.
Nu får man väl anta att detta förfarandet är steg 1 Adam i grundspelet och tanken är säkerligen att bygga på det när man anser att laget klarar av det och att man nu står lite i ett "back to basics" läge.
Tycker man på de senare matcherna lyckats hålla ihop laget lite bättre och ser lite mer ut som inledning av serier och det har medföljt att motståndarna inte kommer till fullt lika kvalificerade lägen i lika stor utsträckning, även om vi fortsatt får finna oss i att fienden kommer ha mycket puckkontroll i vår zon.
Tyvärr blir ju resultatet av denna typen av försvarsspel en begränsad offensiv istället. Vilket har varit väldigt påtagligt i de senaste matcherna. Direktpass - back till forward existerar knappt och spelvändningar i fart sällsynta. Nu spenderar vi ju förvisso så lång tid i egen zon att när vi väl vinner pucken så blir det till förmån för ett byte och konstruktiva uppspel genom mittzon är ju inte vår starkaste sida direkt ändå. Men får heller inte det omställningsspelet vi behöver de få gångerna möjligheten ges för att konkurrera chansmässigt om vi inte börjar värdera situationerna i egen zon bättre i synnerhet om vi vinner puck tidigt i egen zon.
Nu tror jag att kaos-dippen kom i samband med realisationen om just ovanstående då man gissningsvis insåg att Timrå måste ha ett eget anfallsspel som fungerar om man skall vinna mer än enstaka matcher och försökte bygga på grundspelet innan spelarna var redo alt. att man hade för höga förhoppningar i materialet.
Men vi kan väl ändå konstatera att vi måste ha ett grundspel som är snäppet vassare för att kunna mäta oss offensivt, utan att helt förlita sig på att motståndarna skall stå för våra målchanser.
Nu har jag stört mig tillräckligt på Madsen i första formationen. Att Wedin är tillräckligt bra för att leverera oavsett kedja råder det inga tvivel om, men det försvarar ändå inte varför man valt att sätta Madsen i den kedjan. Vid några tillfällen igår stod han som ensam ansvarig för avbrutna anfall i de stackars få vi ändå hade i form av helt meningslösa skottförsök eller rundelpass i gapet på motståndarna etcetera till ingen nytta.
Jag tänker härmed föreslå ett alternativ och försöka motivera varför.
Laxen - Wedda den konstellationen kommer man inte röra på. Däremot så efter noga eftertanke och granskning så har jag kommit fram till följande:
Det är inte för Wedins skull Laxens förmåga att skapa utrymme gör sig så oumbärlig i den kedjan, utan för övriga tre. Det är alla andra spelare utom Wedin som i störst utsträckning gynnas av att spela med Laxen, för Wedin klarar av att skapa sina egna ytor i mycket större utsträckning än alla andra. Titta bara på hur mycket mer konstruktiv Kinnvall kan vara när Laxen är på isen som ett exempel.
Däremot har vi en center som rimligtvis skulle må mycket bättre av att få den ytan serverad än Madsen.
En som har mycket konstruktivt i sig men inte får ut så mycket av det då han inte är där ännu i sin utveckling att skapa ytor och är i behov av andra spelare i just det momentet för att få ut mer av sina kvalitéer och det är Jacob Olofsson.
Jag tror vi och Olofsson har bra mycket mer att vinna av att sätta honom i en producerande miljö än Madsen. Att hoppas på att en 31-årig defensiv center skall utveckla konstruktiva aspekter i sitt spel i kontrast till en 18-årig offensiv dito är ju en no-brainer.
Tittar man på laguppställningen så får man väl ändå anta att förhoppningen inför säsongen skulle ha varit att Olofsson tog en av centerpositionerna i första eller andra-kedjan tillsammans med Rensfeldt? Och jag tror att vi kan få honom dit med rätt miljö och förutsättningar.
Så varför speglar inte verkligheten detta? Vilka argument finns för Madsen som förstecenter?
1. Kontinuitet
2. Wedins offensiva kvalitéer tillåter en defensiv spelare i sin omgivning
3. Jämna ut laget
4. Näst bäste tekare i offensiv zon efter E.B
5... kommer inte på något mer
Summa summarum:
Jag tror Laxen är den spelaren i Timrå som skulle kunna hjälpa Olofsson att komma till sin rätt bäst i dagens lag.
Tittar man dessutom på statistiken så verkar det som det i huvudsak är 2-4 kedjan som är i behov av defensiva förstärkningar, förutsatt att det är just Madsen som är avgörande i 1a kedjan på den punkten, oavsett så är det väl i 1a kedjan med huvudsakligen (i bästa fall) tek i offensiv zon man kan offra defensiv kraft om det behövs på andra ställen. Madsen skulle komma oftare in i situationer där han har sina styrkor och Olofsson skulle göra detsamma, utan att egentligen offra något nämnvärt med undantag för ett par tekningsprocent i offensiv zon då jag inte tycker mina punkter som talar för Madsen väger tillräckligt tungt.
Sedan kan det ju vara fördelaktigt att ha en erfaren defensiv center som tar tekningen i 3e formationen istället för en ung tvåvägscenter tillsammans med två andra unghöns.
Detta är min lösning för Olofsson i dagens Timrå.
Ni får ursäkta, råkade bli en mastodontare igen.
Väl mött
// Läktarcoachen och dennes egna utsvävningar och gisserier