{8515}: Det är nog mycket psykologi, Svedberg har ändå trappat ner från "nhl" drömmen och sen har det gått tungt vilket resulterar i en ond spiral typ - "håller jag på den här nivån?" och mycket går in. Skillnad från när jag minns Stefan Liv när han tog i princip allt i ett slutspel när han tyckte alla puckar såg ut som badbollar.
Jockz: skrev detsamma i ett inlägg för ett tag sen. Svedbergs spel sitter i huvudet, då allt står rätt till finns det ingen målvakt i shl som kan mäta sig. Men flytten hem till Sverige satt nog och malde i det undermedvetna mer än förväntat.
Jag vill att svedberg ska veta att om han bara har huvudet i matchen så är han bäst!
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
