Linkovich: hoppas dom intervjuar honom efter match, han står alltid och halvgrinar (även om dom vinner) och snackar om att man måste vilja vinna, våga ”ta nya höjder” och älska dina medspelare som ”fucking brorshor” osv osv.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
