Nu är måttet rågat, man känner en uppgivenhet som man aldrig har gjort med Timrå förut. Det värsta är som många här skrivit tidigare att INGENTING händer. Inte ens en utlåning av spelare som UPPENBARLIGEN inte platsar i SHL. Man skäms mest bara just nu, usch.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
