Ha, där fick vi så vi skrek. Vi är klentrogna, vi måste fan steppa upp och stötta.
Är jävligt trött på allt gnäll. Förstår man inte att säsongen skulle se ut så här, då kan man inte mycket hockey.
Sen har jag också åsikter om hur tränarna sköter sitt arbete. Men lik förbannat älskar jag Timrå så mycket att det känns bättre att stötta än att tramsa med bojkotter som en tjurig femåring.
Nu sluter vi upp och gör vad vi kan för att hjälpa laget kvar i SHL.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
