Erol Ateceae: En personlig reflektion när det gäller stödet på hemmaplan är när klackledaren försöker få med sig ståplatspubliken på "Vi älskar Timrå", klapp-klapp-klapp. Om publiken är svårflörtad eller inte har jag ingen djupare analys på, men det tar oftast en bra stunds skrikande och gapande innan dom där sista kräsna supportrarna får upp nävarna i luften. Japp, sagt och gjort, let's go boys 'n' girls. Ramsan kommer igång och är över lika fort som den började. Den snittar bra precis två gånger. Alltså: "Vi älskar Timrå ", gånger två.
Jag vet inte, men ambitionen ligger kanske något högre hos klackledaren? Men kanske man behöver se sig själv i ansiktet här. Är detta en bra ramsa? Får den med sig publiken? Får min ilska i form av irritation av att publiken inte vill följa med kanske motsatt effekt? Bör man kanske istället inse att den här ramsan inte fungerar längre.
”Vi älskar Timrå, klapp-klapp-klapp-klapp-klapp” funkade ganska bra igår. Allt det andra också. Har förvisso inga större krav på en så liten klack. På hemmaplan är det annat. Har dock inte varit på plats i Timrå sedan cirka ett decennium. Längtar ibland, men det lär aldrig bli av igen. Får helt enkelt nöja sig med att stå i småklackar i Skåne. Trivs med det också.
När det gäller Westfält så måste jag säga att jag känner mig oerhört trygg när han är på isen. Han kommer nog aldrig bli någon poängmaskin, men han gör inga misstag heller! Vinner puckar,tar bort spelare och bäddar för lagkompisar!
Jag vet inte, men ambitionen ligger kanske något högre hos klackledaren? Men kanske man behöver se sig själv i ansiktet här. Är detta en bra ramsa? Får den med sig publiken? Får min ilska i form av irritation av att publiken inte vill följa med kanske motsatt effekt? Bör man kanske istället inse att den här ramsan inte fungerar längre.