Förhoppningsvis kliver Lander fram i paus och skäller ut grabbarna rejält. Känns som att vi hade för en för bra första period som gör att vi totalt nonchalerar starten på andra, Leksand steppar upp och sen kommer nervositeten fram och inget funkar.
Vi är stark i tredje och det är med den inställningen har vi möjlighet att åtminstone avsluta matchen positivt.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
