Jag tänker t.ex på de första målet när vi lämnade deras spelare fria i slottet. Vi hade forwards som stod helt passiva och tittade på. Det satte tonen för hela matchen tycker att jag, passiviten bara fortsatte och varvades med krampaktiga anfall.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
