Jag kan inte ens säga att jag vill ha ett SM-guld för egen del, jag vill att farsan ska få uppleva det, han fyller 75 i mars. Ett av mina största idrottsminnen var 14 april 2000 när man fick stå på läktaren med farsan och farfar och se Timrå återvända till Elitserien, det var sjukt stort för mig, för dem var det nog inte ens mätbart. Skulle verkligen unna farsan ett SM-guld innan han drar in årorna.
När man kikar in här så undrar man om det blivit ett forum för talangutveckling etc där bandaren går på repeat. Diskussionen är rätt tradig nu, där det verkar endast handla om att ha rätt och bräka sig i sin egen förträfflighet.
Går det åt helvete så gör det väl det oavsett!?