Ann: Tack till dej, din strålande sambo Håkan, resebossen Roger för att jag fick det stora nöjet och glädjen att med i er buss hem från Ö-vik. Det var en del konfunderade ansikten och några; va' fan, gör du i vår buss??? :-))
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
