Okej, allt vad kvällens match anbelangar är redan sagt. Jag blev tvungen att se den hemmavid och det var förbannat jobbigt. Redan inför första tekning kändes saknaden av Pärssinen som skillnaden mellan vinst och förlust och visst, så blev det nog... Nej, detta var deprimerande och nu återstår hela tio dagar innan vi får chans till revansch. Tragiskt...
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
