Maggan och Tycho: Nalle Puh-ramsan finns i hela Sverige och det är den ramsan som mamma-klackarna i pojkhockeyn använder sig av eftersom det är för hårt att skrika domarjävel till en 13-årig kille som nyss blivit licensierad distriksdomare.
Domarjävel är en svårslagen ramsa, det fanns ju tidigare försök med att han är dum, jättedum men vill man ha något med sig av att domaren känner sig pressad så bua ut av bara helvete eller skrik domarjävel eller skandal. Det är fel ställe för humor tycker jag, i alla fall kring någon enskild situation.
Men skit i den ramsan, den är inte viktig i sammanhanget av det problem jag har just nu. Mitt problem som jag gör att jag är less är att jag känner att jag är en minoritet i att ta klacken på allvar. Att sträva efter bättre tryck och mer attityd. Det känns som för många tar det mest som en rolig grej bara och att ens lägga vikt vad några ordningsvakter tycker är ju så löjligt så det finns inte. Det är ungefär som att bry sig om hon som tar ens biljetter i luckan tyckte att jag verkade trevlig eller inte. Det är inte direkt något som man sitter och känner sig nöjd över då man kommer hem efter en match precis, eller?
Ordningsvakterna är till för oss och inte tvärtom. Det vill säga att våran uppgift är inte att göra dem nöjda utan våran uppgift är att stödja laget så bra vi kan samt att störa domare och motståndare så gott vi kan inom rikets ramar.
Eftersom jag känner mig som en minoritet och eftersom jag inte kan påtrycka folk vad de andra ska tycka eller hur seriös de vill vara eftersom vi tack och lov lever i ett fritt land så är det av den anledningen som jag vill fundera på om jag kanske är fel för Timrå-klacken. Att den stora viljan där är att bli mer som Moras klack eftersom det aldrig behövts en ordningsvaktsinsats någonsin kring den klacken.
Denna vurm för Edfelt är oförståelig. ”I paritet med Svensson” För det första är dom ju inte ens samma spelartyp. Sedan har Melander större potential och vi kan inte ha kvar båda. ”Svårt för juniorer att komma fram om vi ... | #Läs mer ·
· 
Domarjävel är en svårslagen ramsa, det fanns ju tidigare försök med att han är dum, jättedum men vill man ha något med sig av att domaren känner sig pressad så bua ut av bara helvete eller skrik domarjävel eller skandal. Det är fel ställe för humor tycker jag, i alla fall kring någon enskild situation.
Men skit i den ramsan, den är inte viktig i sammanhanget av det problem jag har just nu. Mitt problem som jag gör att jag är less är att jag känner att jag är en minoritet i att ta klacken på allvar. Att sträva efter bättre tryck och mer attityd. Det känns som för många tar det mest som en rolig grej bara och att ens lägga vikt vad några ordningsvakter tycker är ju så löjligt så det finns inte. Det är ungefär som att bry sig om hon som tar ens biljetter i luckan tyckte att jag verkade trevlig eller inte. Det är inte direkt något som man sitter och känner sig nöjd över då man kommer hem efter en match precis, eller?
Ordningsvakterna är till för oss och inte tvärtom. Det vill säga att våran uppgift är inte att göra dem nöjda utan våran uppgift är att stödja laget så bra vi kan samt att störa domare och motståndare så gott vi kan inom rikets ramar.
Eftersom jag känner mig som en minoritet och eftersom jag inte kan påtrycka folk vad de andra ska tycka eller hur seriös de vill vara eftersom vi tack och lov lever i ett fritt land så är det av den anledningen som jag vill fundera på om jag kanske är fel för Timrå-klacken. Att den stora viljan där är att bli mer som Moras klack eftersom det aldrig behövts en ordningsvaktsinsats någonsin kring den klacken.