Brynäs IF

Timrå letar breddforward och toppback tydligen, vore mannberg ingman nått man kan lösa? Mannberg kanske lite dyr för Timrå dock?

En julsaga

”Morfar, Morfar, berätta om när han med alla de fina orden kom till Sätraåsen!”
” Men mina kära små tomtenissar, jag har ju berättat den sagan så många gånger…”
”Snälla, snälla, snälla…”
”OK då. Det här hände en gång när Brynäs skulle anställa en ny klubbdirektör. Den här gången sökte man extra noga för att hitta någon som var riktigt, riktigt bra. En av dem som intervjuades hette Campari, om mjag minns rätt, och han imponerade väldeliga på dem allihop."
”Menar du Campese, Morfar?” frågade en av nissarna.
”Whatever,”sade Morfar. ”Den där killen lovade att Brynäs skulle vinna fyra SM-guld på tio år, kan ni tänka er? Han sade att vad Brynäs behöver är en organisation som uttrycker vad vi är och som kan vara en dynamisk plattform för att möta framtidens utmaningar.” Vi vart ju helt förstummade, sade Mormor, som var högsta hönset på åsen. Och Campari sade att kan vi bara känna värme i kylan och se tryggheten i förändringen så kan inget stoppa oss.”

”Och sen då, till sist då, innan han gick, så sa han, att, fan också, han sa… ’tack för att ni finns’. Kan ni, kan ni tänka er?”
”Gråter du, Morfar?,” frågade en av nissarna. ”Äsch”, sade morfar, snöt sig hårt och torkade något fuktigt ur ögonvrån, ”såklart inte. Det var nån chilli på lunchpizzan, tror jag.”

”Campari kunde börja med en gång, så redan nästa vecka dök han upp och började använda alla de där fina orden om styrkan i att känna svaghet och dynamiskt ledarskap. Han skulle skriva ett program för att reformerna hela organisationen, lovade han. Mormor och de andra i klubben förstod väl inte riktigt vad han menade, så Mormor föreslog att han kunde väl snacka med han som inte kan hockey men som vet allt om kvinnor, ungar, miljö och framtid, vad var det han hette nu igen? Var det Cahvring?”
”Du menar Cahling”, sade en av nissarna försiktigt.
”Whatever”, sade morfar irriterat. ”Mormor bestämde att Campari och Cahvring får komma upp med nåt.”

Hockeylaget hade inte vunnit en match på hur länge som helst, men i den nya organisationen betydde inte det så mycket. ”Jävla fint med det där som Campari kallar den diversifierade, vertikalt integrerade organisationsstrukturen”, sade Mormor. ”Förr blev man ju både förbannad och orolig när laget förlorade 10-12 matcher på raken. Nu vet man att det där är bara en ’säsongsbaserad justering av resursinflödet’. Sen på sommarn, då, det har ju Campari förklarat, då har vi inga intäkter från det sportsliga, det är stabilt och bra. Han är fan inte född bakom en byrå, den grabben.”
”Jag tror han heter Campese”, försökte en av nissarna.
”Whatever”, sade Morfar. ”Poängen är att förr i tiden blev man sur när vi torskade. Nuförtiden hade man ju så mycket annat att stå i. Det var ungarna och vindkraften och att alla ska koncentrera sig sin emotionella och metaboliska harmoni. Att inte klubben tänkt på det tidigare.”

Alla var inte lika övertygade. Lagets nye tränare, en tuffing av den gamla stammen, tyckte att alla förlusterna var ”skit” och att man borde stärka upp truppen så att de kunde börja vinna några matcher.
”Det där är ju bara fyrkantigt 1900-talstänk”, sade Cahvring till Campari.
”Precis”, svarade Campari, ”binärt, machostyrt, ärträknande 1900-talstänk. Man trodde att alla var ombord vårt nya organisationsparadigm, och så dyker den där rauken upp från ingenstans. Det han kallar förlust är ju en tillfällesstruktur att kognitivt bejaka en lärdomsprocess. Det återstår mycket arbete innan vi är färdiga.”

God Jul, alla Brynäsare. Vinster är överreklamerade. Matcher också, för den delen.