fast, något nytt The Clash kan han glömma.... Trots att Mick Jones från The Clash proddade å snortade å Kate Moss hånglade å snortade. Pete å Kate, slätade av varandra å drogs samman etter mer i drogtöcknet...
Rädda henne, rädda henne, ta in henne, ta in henne...
Men hon e ju konstnär, och tar vi hennes droger kan hon nog inte skapa något mer... Tycker hon ja... Hon får komma tillbaka som en "nykter junkiealkholist" efter behandlingen... Frågan är hur roligt hon själv tycker hon skapar då och hur det som skapas tas emot...
Ett dilemma.... Skapa eller förväntas skapa saker och ting???
Rädda Amy.... Jag tror det e kört, hon vill inte skapa något nykter, hellre kommer hon och dö...
Ingen blir gladare än jag, rädda Amy den som kan..........
En fantastisk rock'n'roller som producerar igen efter för mycket heroin, ett heroin som var få väg att bli döden, ett heroin som många anser sig behöva för att skapa...:
Jävligt bra rock, skapat som det mesta av god rock'n'roll i inflytande av diverse droger...
Jag vet inte, jag skriver på HockeySnack mitt i natten, och jag e lite yr, men är det är inte konstigt om konstnärer tar till droger så att de ska kunna motsvara förväntningarna och kunna skapa något...
Historiskt finns det inte en konstnär som varit nykter när de skapat som bäst, jag hävdar det. Nää, jag e inte konstnär å jag e inte nykter heller...;-)
Status Quo, släng er i väggen, här är orginalet och enligt mig visslar det om det. Den på Piledriver var inte hälften så bra som originalet, här är det dock mycket "turk och Bolero", men jävligt bra: www.youtube.com/watch?v=oUIq-CGfjYE&feature=related
Varför har ingen historiskt sett ifrågasatt varför Robby Krieger har ett blå öga för, hade Jimpan nitat till honom eller??? Har jag missat och läsa något i en just biografi elller?????
hellge: Boogie var studioverisionen, på första liven (mellan Flying och Phenomena, men fortfarande Bolton) fanns en extended Boogie där, som bl.a innehöll The Hunter. Den rackaren kallades "Boogie For George".
However, man hade inte väntat sig att få se rörliga bilder på überguran Mick Bolton...
Viva med syrran Barbara har jag sett live i Malung av alla ställen. Eller var det Nås..? Kan säkert fiska upp en vinyl med dem. Sista syskonet Schenker fanns också på Scorps-snutten, Rudolf.
Intressant att se gamla hjältar som Pete Agnew (Bass in Naz) och Klaus Meine i sina ursprungsfrisyrer, innan tidens tand gjorde dem till skinheads.
Jag som inte trodde det fanns några tidiga UFO på tuben. Ska man alltså tolka det som att "Boogie For George" är samma låt som "Boogie”? Fast som du antydde någon gång förra året så är det inte så många som lyssnar på tidig UFO längre, kanske det gnuggas för mycket och är lite för flummigt för att vara mainstream, men va fan, Phil Mogg eller vad han heter rular.
Klar kulturgryning
Sen var det också en trevlig version av Morning Dew som du fiskat upp. Klart snygg den där svarta Les Paulen och vilken pipa han har, han sångaren.
Sa jag föresten att Micke Schenker hade en syrra som spelte i en grupp som hette Viva. Och för de yngre medlemmarna kan vi farbröder berätta att Michael Schenker hade en grupp som hette MSG – Michael Schenker group. Och att vår rixpudel E-type hade en MSG-tröja förra melodifestivalen. Vilket gav honom ett större erkännande.
Alisandali: Här hittade jag en cover med Priests, Race with the Devil, som jag inte visste att de gjort. Originalet är gamla Gun med bröderna Gurwitz i spetsen (Three Man Army, Baker Gurwitz Army)
Icke tillräckligt udda för att vara med i min Udda-tråd, dock.
Ääh, vi gör detta till en 3 till 1:a, med [Race With The Devil] som tema.
Alltså jag är rätt indie när det gäller musiksmak, men det här måste jag erkänna att jag inte förstår mig på! Ett par grabbar som står och spelar slinga 6-7 minuter och det enda som händer är lite raspig sånga de sista minuterna. Bortsett från att den ene då hoppar runt som en kyckling i flera minuter under en låt. Hur hyllade som helst iaf, även om jag ser det som kejsarens nya kläder...här är de Fuck Buttons:
Enjoy. Roligt program och ser fram emot att se fler roliga inslag. Gillade Scala även om de kanske inte är lika bra som Bond och Apocalyptica. Men då har jag en kärlek till elektriska stråkinstrument och tvingat på er Ed Alleyne-Johnson mm förut.
Sugar Mice www.youtube.com/watch?v=kIPrJmzG7Ss "So if you want my address, it's number one at the end of the bar Where I sit with the broken angels, clutching at straws, and nursing our scars Blame it on me, Oh! you can blame it on me We're just sugar mice in the rain Your daddy took a raincheck, your daddy took a raincheck"
Blev lite fler än tre men å' andra sidan så är det ett förjävla bra album dårå.
Ett fantastiskt band... Band? Ja ett fantasiskt band bestående av bara två personer som dessutom med förkärlek klär sig i röttochvitt, bara en sådan sak men det står helt för mig...;-)
Jag känner två herrar som har haft dödskallen på omslaget till "Copperhead Road" som motiv för tatuering... Den ene är en f.d trummis i ett känt rastaband från Sundsvall som sedemera delägde krog i Göteborg, ledsnade på det och vad jag tror så är han numera tillbaka i den göteborgska krogbranschen. Den andre var inte så lite pissed efter ett sprucket förhållande så förutom döskallen så gaddade han ovan svålen på skallen "Fear no Evil.." och under hakan så gaddade han "..fear woman". Han va inte så lite pissed om man säger så. Han är numera en skild tvåbarnsfar från en annan kvinna som kom in i livet efter gaddningen....
Huge: Ja, det är nostalgi. Bara att inta soffan och njuta en stund. Det skulle ju vara svaret på Englads Beatles. ( c : Jo, man satt klistrad framför TVn.
Helg Ernest: Ahh, vilka minnen den vinjetten ger. Deras TV-serie gick 1 gång i veckan och naturligtvis på samma tid som jag gick och "läste" för prästen inför stundande konfirmation på våren 1967. Det blev en del skolk och missade läsningar kan jag säga.....
Musikdokumentär. Om popgruppen The Monkees uppgång och fall. 1967 var medlemmarna i det som skulle bli popbandet The Monkees fyra okända skådespelare. Så bildade de plötsligt en av världens mest kända popgrupper! Den här dokumentären berättar deras framgångsaga. Medverkande: The Monkees. Från 19/01.
· 
· · 
· 
"Förlorar vi mot Schweiz slår jag sönder hela bohaget!"
The Who - My Generation
eller 'eve of destruction' som upptagningen från Marquee Club 1967 även kallas inom initierade kretsar.
Jimi Hendrix - Wild Thing
också känd under tilläggsnamnet 'Guitar Sacrifice'.
Instruktionsfilm för Svenska Brandförsvaret under många år.
Emerson, Lake & Palmer - Rondo
Fem varianter att på effektivast sätt få död på din Hammond.