Sidan uppdateras nu automatiskt med de nya inlägg som skrivs.
Du har din fulla rätt att tycka precis vad du vill, men en sak skulle bli lite konstig i längden om man inte kunde välja bästa spelaren från bästa laget. Det har man nämligen gjort i ca 90% av fallen. Svartvadet förra säsongen, Lunkan 05, Davidsson 04, Niklas Andersson 03 osv.
Undantagen är nästan uteslutande spelare som gjort extraordinära VM eller OS, som exempelvis Kenny Jönsson 2006.
Sedan kan du naturligtvis tycka att slutspelet kom i skymundan. Däremot finns det tittarsiffror som visar att bara en bråkdel valde att följa KS jämfört med SM. Så var det som är i skymundan eller inte, kan inte ha någon som helst betydelse för var Guldpucken skall hamna.
Visst finns det en hypotetisk chans till VM-guld...även om jag tror att den är ganska liten. Och Kenny gör knappast en av sina större turneringar... när han spelar.
Känns väl i så fall som han inte var med i införsnacket hos juryn?
En annan slutsats skulle i så fall kunna vara att avancemang till ES inte väger lika tungt som SM-guld.
1987 spelade B-Å Gustavsson Div 1-hockey med Bofors. Som lagkapten ledde han Tre Kronor till deras första VM-guld på 25 år. Håkan Södergren fick Guldpucken när Björklöven besegrade FBK i SM-final.
Så något direkt facit finns nog inte. Guldpucken kan man nog få både med eller utan större viktorior under säsong. I år gick den i alla fall till den som anses haft störst betydelse för ett lags SM-guld. Ungefär som det var meningen när Firma Gillberg och Co instiftade priset för över 50 år sedan.
Framför allt har ju de redan delat ut priset, innan Kenny tar VM-guld.
Men i år är ju Kenny inte ens i närheten av alla de meriter som han troligast fick Guldpucken för 2006?
Visst fick Kenny Guldpucken 2006! Vad fan svamlar vi om :-)
Definitionsmässigt har det funnits två kriterier för att plocka hem utmärkelsen.
Mellan 55/56-77/78, då Firma Gillberg & Co var de som skänkte priset, gällde det att vara bäste spelare i SM.
Sedan 78/79 så är det Expressen som håller i trådarna och det som gäller är "säsongens lirare i svensk ishockey".
Att man inte behöver spela i ES bevisades redan 1981 då Pecka Lindmark tilldelades priset. Den säsongen spelade han med Timrå i dåvarande Div. 1.
Förmodligen delades Guldpucken ut efter VM 1981, för jag tror att det är på insatserna i detta hemma-VM, som gjorde Pecka till den säsongens lirare i svensk hockey. Utsedd till bästa målvakt i VM samt en plats i All Star Team.
Är inte en av definitionerna på Guldpucken att vinnaren ska ha spelat i ELITSERIEN under det gågna säsongen..?
I så fall borde Kenny fått priset för två år sedan. OS-guld + VM-guld. Utsedd till bästa back i både VM samt OS Tog dessutom en plats i All Star Team både här hemma i Sverige som i OS-upplagan.
Istället fick Jörgen, Guldpucken den gången. För övrigt fick två bröder dela på priset 1999. Varför man inte kunde göra likadant 2006 övergår mitt förstånd.
Davidsson var den som stack ut mest när det gällde som mest.
Men framförallt Kenny. Att ta Rögle till elitserien är en större prestation än att ta guld med HV71. Visst var inte Kenny ensam, men han Rögle var så nära att one man team man kommer på elitidrott. När Kenny skadade sig i Gävle blev det stortorsk mot Brynäs.
Nja, jag tycker nog att det är rättvist i år att Liv tilldelas denna utmärkelse, om man nu skall välja någon från HV. Han har varit en klippa från början till slut i detta slutspel, något som Davidsson inte varit.
Kenny borde får SvD:s Bragdmedalj eller åtminstone Jerringpriset, för sin långa och trogna insats i Rögle och Tre Kronor.
De tidigare har varit:
Leif "Honken" Holmqvist, 1968 och 1970.
William Löfqvist, 1972.
Christer Abrahamsson, 1974.
Peter "Pecka" Lindmark, 1981.
Rolf Ridderwall, 1990.
Henrik Lundqvist, 2005.
Honken är tillsammans med Foppa och Anders "Acka" Andersson (SAIK) dom enda som tagit hem priset två gånger.
[URL=www.hockeyexpressen.se/guldpucken/1.1156271/liv-jag-ar-oerhort-oerhort-stolt]"Jag Är Oerhört, Oerhört Stolt"[/URL]
Javisst är 8 dagar betydligt närmare 14, än att Vybornys underskrift för Sparta skulle vara någon nyhet.
Det får inte gå för fort för er eller? Vyborny har varit klar för Sparta Prag sedan den 25 april.
Dagen innan länkade Jonte om valet som Vyborny stod inför och det blev inte helt oväntat pappan som drog det längsta strået.
Men som sagt det är snart 14 dagar sedan vi blev medvetna om det.
[URL=www.nhl.com/nhl/app/?service=page&page=NewsPage&articleid=361390]Om HV på NHL.com[/URL]
Ja, Liv är väl den som varit genomgående stabilast i detta slutspel toppat med att han varit matchavgörande vid ett flertal tillfällen.
Annars var ju det här lite av en envig mellan förstaformationerna, där firma Weinis och Mårtensson rivstartade innan Davidsson ens fått på sig skridskorna.
Jag håller fortfarande LHC:s förstalina som den offensivt bästa denna säsong, däremot har den inte den tvåvägskvalité som Davidsson bidrar med i sin formation.
Weinhandl och Mårtensson är ju också de enda i toppen av +/- statistiken som varit inne på tvåsiffrigt bakåt under slutspelet.
Ännu tydligare blir det om man tittar på +/- för hela grundserien. Till och med HV:s tredjelina ha bättre +/- än LHC:s första.
Som tur var (får man konstatera i efterhand) har jag varit hemifrån större delen av helgen och det kanske hjälpte till att komma över traumat, för ett sådant blev det. Så otroligt tomt allt kändes när man insåg att det som inte fick hända hade hänt. HV avgör i sudden. Mitt kära LHC var en sketen stolpträff ifrån att få en match till. Förvisso på bortais, men bollen är rund, kethupflaskan var i topp, vi hade vingar under armarna, moroten var inte släckt och hur det nu var. Men istället blir det som det brukar, ett skitmål sprunget ur egentligen ingenting avgör det hela.
Ska man försöka hitta någon avgörande detalj så vill jag nog sälla mig till de som anser att Liv var den kanske största enskilda skillnaden mellan lagen. Stabilt och tryggt rakt igenom. Stana blandade och gav lite för mycket. Tokräddar vissa lägen för att sedan släppa något enkelt vid alldeles fel tillfälle.
Surt som sagt, men that's life. Bara att invänta vilka spelare som påstås vara klara och sedan sätta igång spekulationerna om nästa säsong ;)
Tills dess, lev väl.
Över 30 000 människor fyllde Rådhusparken, Stationsparken och Hamnplan idag när hjältarna skulle hyllas.
[URL=www.jnytt.se/ImageArchive.aspx?id=404&cat=4]JNYTT[/URL]
[URL=www.hv71.se/Nyheter/Jonkoping-firade-guldhjaltarna/]HV71.SE[/URL]
Satt och kollade på eran del 3 där på hv-tv och det är en låt som dom kör hela tiden. Känner igen den så väl men kan inte komma på namnet någon du känner till kanske ? :)
btw så minns man fjolåret och allt jävla party när man ser alla inslag :). Grattis till guldet ännu en gång.
Tackar! Den gratulationen värmde och visar (i min värld) på att det finns högre värderingar än enbart sportsliga prestationer.
Däremot har jag blivit för gammal för alkoholorgier. Fredagen hade egentligen varit perfekt eftersom det numera tar två dagar innan man är människa igen. Men den här gången hoppade jag på det.
Vet inte om det kanske är ditt och Larionovs förhållningsätt när ni diskuterar hockey, som gör att jag faktiskt har vissa sympatier för vad ni drabbats av två år på raken. Surt sa räven, jag vet inte ens hur det känns att förlora en final. Dock så är det ju inte så svårt att tänka sig vilka avgrundsdjupa skillnader det är rent känslomässigt, att vara den som förlorar en final, speciellt om man haft ett fast grepp, som man sedan tappat.
Detta är väl ingen tröst egentligen, men den forne landslagsmannen i fotboll och Åtvidabergaren, Roland Sandberg kommenterade en gång en situation där han hade missat öppet mål. -"Det var motgräs."
Jag är inte så säker på att motgräs existerar, fast det kanske mera var en sinnesbild som den gode Sandberg förmedlade till den samlade journaliskåren. Är det på det viset, så kan man gott konstatera att ni drabbats av en rejäl dos motis och att ni numera bör ha en hel del innestående hos Fru Fortuna.
Fast och andra sidan har det gått rejält fort för er ändå och jag tror faktiskt att i eran backspegel, någon gång, så kommer detta vara något som Cluben lärt sig av och går stärkta ur. Ni tillhör ju nu, sedan ett antal år tillbaka, toppskiktet av svensk hockey. Erat lag kommer förmodligen att ändras på en hel del punkter de närmast kommande åren. För detta har ni kanske den vassaste organisationen i Sverige i dagsläget, så ni lär vara att räkna med även framledes och någon gång lär det vara eran tur också även om det kanske inte känns så just nu.
Det har varit lite annorlunda varje gång. 1995 stod jag uppe vid Axamo tillsammans med 2 500-3 000 andra och väntade på att planet från Gävle skulle landa. Även fast snedstegsfaktorn var påtaglig den gången så minns man det ändå som igår. Fast den gången drog inte festen igång riktigt förrän dagen efter, då alla samlades kring laget nere på stan, även om det var ganska stor uppslutning på det spontana firandet under natten
2004 var det ju hemma, så det var liksom en stor fest hela dagen och bara några minuter efter slutsignalen så började city att korka igen. Någon timme senare var ju också hela laget nere på stan.
I år blev det en sådan där väntan igen och för första gången så har jag varit nykter under ett SM-firande. Detta för att kunna köra bil och ha sonen med mig som nu är 15 år. Han har varit lite liten vi de två tidigare tillfällena.
Vi väntade in laget uppe vid KA. NBS hade smyckat avfarten från E4:an till ELMIA med hundratals marschaller och i rondellen vid arenan brann det bengaliska, där tusentalet supportrar mött upp. Bussen körde ett ärevarv med poliseskort i rondellen, men körde sedan ner på E4:an för vidare färd mot city.
Runt kvart över två bestämde vi oss för att åka hem. Då var det fortfarande svårt att ta sig fram med bil på Stationsgatan. Barnarpsgatan stod helt stilla, liksom Parkgatan, Kyrkogatan, Slottsgatan och Skolgatan. Uppe vid Halls Hörna hade polisen stängt av Storgatan i östlig riktning. Tusentals bilhorn ylar i natten.
På Väderkvarnen (Karlavagnen) spelas barndomskamraterna Crut för fulla muggar. Tänk vad mycket som har hänt sedan man spelade landhockey med klasskamraten Owe Thörnberg. Nu har till och med hans son två SM-Guld.
Resan har varit lång. En gång i tiden hette den även Hanhals och KBA67. Det skall vi aldrig glömma. Därför kan du försäkra dig om att Le Mat får största möjliga omsorg och beskydd om någon annan försöker sig till att stjäla den :-)
Har haft HV som givna SM-guldvinnare ända sedan försäsongen denna säsong, trots att jag innerst inne hoppades att laget i mitt hjärta skulle kunna försvara guldet.
Grattis till SM-guldet, hoppas att ni sköter om Le Mat och putsar den, för nästa år hade vi tänkt ta tillbaks den till Swedbank Arena.
"Trots att klockan var över 2 på natten så firades HV:s guldhjältar av tuseltals människor i Jönköping."
[URL=www.hv71.se/Nyheter/Guldbilder/]Guldbilder[/URL]
Några reflektioner:
Säsongen, 99/00, infördes bäst av sju i slutspelet. Sedan dess har aldrig något lag lyckats vända ett underläge med 0-2 i matcher...fram tills nu då.
Kenta Johansson tog SM-guld under sin första säsong i HV71. Så har det även varit för Sune Bergman och Pär Mårts...blir det aldrig roligare än så här?
Till sist gjorde även Eric Johansson mål i slutspelet. Först det sista i match no 5 och till sist det sista i den sista matchen.
Läste på HVs officiella forum där en skriver att David Fredriksson ska vara klar för MoDo?. Är det något du har koll på hur mycket sanning som ligger bakom detta eller är det bara något som personen skrivit.