Luleå HF

Sven.Savage: Det som jag undrar om hockeyligan är vilken/vilka den finns till för? För klubbarna? De MEDLEMSÄGDA klubbarna?

Klubbarnas medlemmars intressen borde vara detsamma som hockeyligans intressen, men det finns uppenbarligen en stor konflikt där.

Peja: Yep. I någon mån kan ju en sammanhållen liga ha en överblick och framtidskunskap som medlemmar saknar. Men här finns också risken att ligaföreningen tappar kontakten med verkligheten - eller blir ledd av marknadsnissar som tror att man "säljer hockey" som man säljer balett, potatis eller optioner och har ingen vettig hockeykoppling. Och det är ljuvligt att se hur de, som älskar hockey, säger ifrån och dessutom kan mobilisera makt för att bli tagna på allvar.

På nittiotalet hade Djurgårn en sådan där fläskkotlettkammad som ekonomiskt ansvarig. Han bjöd alltid hockeyjournalister på drinkar och ansågs därför av media som ett "ekonomiskt geni". Till det framkom att han vittjat DIF-kassan på miljoner.

Som en följd av det kallade vi Djurgårn för "Styvben" syftande till den kombinerade ordförande/kassör som stod bakom bilndandet av den första idrottsklubben på Djurgårn; föreningen somnade dock in, sedan man hittade vederbörande Styvben Starke liggande plakat i rännstenen och det framkom att han supit upp klubbkassan.

Därefter var det riktiga AIKs tur. De lierade sig med Mats Holmgrens fastighetsbyrå som leddes av grabbar från Piteå. Dessa skrev ett "farmarklubbavtal" med Piteå IF, som var sura på att Luleå Hockey slagit igenom, med pitegrabbar som Bulan, Renberg, Öhlund och Tomas. Nu kom de överens om att skicka pitekilllar till AIK i stället. Den fröste blev Janne Sandström, som därför fick ödsla några säsonger i riktiga AIK och sedan kopie-AIK, innan han kom hem och blev meste Elitseriespelare. I Luleå. I stället använde AIK stålarna för att köpa in en tjeckisk landslagslina, som fr a blev kända för att de förde in "hockeyfrillan" på krogarna runt Stureplan varje natt, efter träning/match.

AIK nöjde sig inte med det. Skrev också avtal med en finsk kastrullproducent och spelade därför i silvriga, kastrulliknande hjälmar, samt initierade "Guldvipporna" dvs ett gäng småtjejer som dansade loss på läktarna vid varje avblåsning, som moderna hammondorglar. Plötsligt fick kastrullfinnen för sig att han ääääägde 515 av riktiga AIK, skickade dit några avdankade finska spelare och krääääävde att de skulle spela...

Även det laget behövde förstås ett nytt namn, så vi lanserade Apor-I-Kastruller och med all sannolikhet var det förstås därför kopie-AIK lade sig till med en officiell maskot i form av en apa och numera, därför, är känd som Apan.

Lite mer seriöst höll även på Luleå tappa kontakt med verkligheten och ledningen fick för sig att nu ska vi lansera en helt ny lagsymbol att ha på tröjorna och sälja souvenirer, varpå vi skulle få "Bjärven".

Absolut inte, sa supporterföreningen men fick till svar att "det där förstår ni inte".

OK...svarade supportrarna och förklarade att det är årsmöte om några månader. Då kommer vi att infinna oss mangrant, som medlemmar i föreningen, och rösta bort nuvarande styrelse samt ersätta den med en som tar vara på supportrarnas åsikter. När vi ändå har det uppe, tänker vi inte bara begrava Bjärven utan dessutom passa på att föreslå och rösta igenom beslutet att vi nu återgår till Stålmannen, vilket vi supportrar önskat sedan åratal.

Några veckor senare hade styrelsen insett att det var allvar. Bjärven skrotades och nu - ett par år senare - har Stålmannen - med modellen Kent Sundén; sparkbolll- och hockeyspelare från IFK Luleå - väsentligen tagit över.

Tidigare år har ju supportrar signalerat att det är åt helvitte, genom att marschera ut från läktare under match, genom att hålla käft under period, genom att skylta hockeymördare på läktarna. SHL har ju bemött sådant med att förklara att "det där begriper ni inte" och innan Lindgren sparkades ville han att klubbarna skulle vara hemliga poliser att övervaka sådant, som handlade det om "heilande klackar" eller dylikt.

I vilket fall. Tror att SHL något börjar begripa att de måste ha supportrarna med sig och att det inte bara är en läpparnas bekänelse förhoppningsvis. Men hoppas att supporterklubbarna fortsatt samarbetar för att långsiktigt sätta press på klubbledningar, ligan och allsvenskan.