Wilhelmsson: Jo. Jag har funderat lite på det där, sedan matchen lagt sig.
Om vi fokuserar på endast hockeyn utan att beröra domarna vill jag nog påstå att Malmö väsentligen hade matchen och var värda att vinna, efter det spel vi såg från minut 0-50.
Visserligen hade de två flytmål där puckar träffade delar av Lassi bakifrån och gick in. Men å andra sidan tycker vi väl alla att det Malmömål som dömdes bort skulle ha godkänts. Och när det gäller spelet var Malmö det bättre laget fram till mitten av tredje: Tryckte på minst lika bra och oftast bättre än Luleå i anfallszon och var mycket lyckade i att inte släppa in samt slänga ut oss från deras försvarszon. Allt pga att de kämpade rejält, åkte en j-a massa skridskor och var resoluta i man-mot-man.
Men sedan hände något och Luleå tog över fullständigt i senare delen av tredje. Varför? För att Luleå tog i och blev så bra som de verkligen kan vara? Eller för att Malmö drog sig tillbaka, spelade på resultatet och kämpade inte längre som tidigare - antingen eftersom de inte orkade, eller pga en sådan där mental kollaps då några börjar småfuska och inte gör jobbet och då hänger andra på och plötsligt går det vinnande spelet i baklås?
Svårt att säga säkert, men jag tror nog att det var Malmö som inte höll matchen ut och då tackade Luleå och tog emot och öste på som fan.
Malmö hade 2-3 men Luleås avslutande 7-8 minuter innebar att vi förtjänade vinsten. Gudars skymning - i ett läge hade vi ju TRE stolpskott inom ramen av en minut och att Malmö fortfarande kunde ha 2-3 med bara två minuter kvar var en skänk från ovan. De hade agerat så dåligt att Luleå¨redan då BORDE ha kvitterat och gått om.
När Bulan så lyfte Lassi och Luleå pressade på ännu mer kom kvitteringen och Malmö får faktiskt skylla sig själv för det. Som de spelat fem minuter innan 3-3 var de absolut inte värda att kunna stå emot.
Och efter 3-3 återstod 103 sekunder och då fortsatte spelet som tidigare: Luleå pressade på och Malmö uppträdde som höns. I det läget höll de själva på att spela bort hela matchen eftersom de inte hade förmåga, skicklighet, mental styrka att skärpa sig.
Och så tar Peter Andersson och Malmöspelarna chansen att mygla och seeeeeega vid icing för att fuska sig till extra vila för sina slutkörda spelare.
Varpå zebrorna ledsnar och straffar Malmö, som då svarar med att låta en malmöspelare skälla ut zebrorna och åker på en ytterligare utvisning, varpå Luleå lyckas sätta 4-3 med 7 sekunder kvar och därmed plocka alla tre poängen.
Med ovanstående som bakgrund vill jag klart påstå att efter första 50 minuterna av matchen var Malmö värda tre poäng, men efter 60 minuter var Luleå värda tre poäng och det beror på att Malmö skötte sig så fenomenalt uselt hockeymässigt avslutande tio. En kombination av att de inte orkade och att de tog chansen att slappa och spela på resultatet? Det må vara som det vill med den saken, men de har verkligen sig själva att skylla.
Att Peter ANdersson och Malmöspelare efter matchen och dessutom Malmösupportern mädhåken sedan gnyr och gnäller och tar saker ur sitt sammanhang och inte låtsas om att Malmö föll ihop som ett korthus under andra delen av tredje perioden...
Ja, det får, som man nu brukar säga, "stå för dem".
Själv är jag tacksam över att den här matchen fick den bild den fick för i slutet fick vi se vinnande Luleå tillbaka med ett spel, som vi inte sett förrän INNAN Absolut Vodka-uppehållet. Och det gör att man kan ha hopp om att vi nu är tillbaka och man ser fram emot matchen på torsdag då vi ska möta Pungen, som lyckats för j-a bra länge nu. Men ett Luleå på topp ska ändå städa undan Pungen, och göra det rejält och smärtfritt. I morgon kväll får vi se!
Man nu tar vi dessa. Vi fick alltså Mikaelarna Sjöqvist och Nord. Värt att notera att Nord har fått gludpipan fem år i rad innan just Sjöqvist fick den förra säsongen. Det vill säga att de har framröstats av SHL-spelarna själva som bästa domare i SHL.
"Bästa" domare är förstås relativt, med tanke på "konkurrensen", men ändå.
Innan match förklarade jag att jag väntade mig att dessa zebror kunde ha chans att hålla en rätt hygglig och rättvis nivå för båda lagen.
Vilket förstås kan tolkas som att Luleå haft "otur" med domarna, eftersom i stort sett alla andra domare kunde förväntas visa upp ett visst hemmadömeri.
De båda aprunkarna från Älvsbyn och Boden undantagna förstås, men det är ju tveksamt om de kan diskuteras, när domare diskuteras.
I vilket fall vet vi att risken med Sjöqvistarn är att han kan få ett psykbryt och sålunda pressad ta på sig skygglappar och döma riktigt, riktigt illa. Det har hänt förut och det kommer att hända igen. På det sättet påminner han starkt om Lärling, en annan domare som kunde få tuppjuck och därefter bara leta utvisningar på ena laget för att "bestraffa" dem, oklart för vad.
Och. Det var vad som hände, tycker jag. Sjöqvistarn fick pyskbryt.
Allt började med att de dömde bort Malmös mål. Vete fan hur det gick till. Om de själva tog beslutet. Eller om de fick "hjälp" av den bindgalne lärlingen i situationsrummet. Men effekten blev den att Sjöqvistarn därefter kände att Malmö blivit orättvist behandlade och det följde han upp genom att resten av matchen ta en j-a massa hittepå-utvisningar på Luleå, medan han gav bara en tvåminuters för en huvudattack av Malmö och sedan sket i att bestraffa en annan huvudattack. Vilket ledde till att Malmö fick sätta två PP-mål.
När han uppträdde på det viset med skygglappar i Malmös färger och filtermikroskop i Luleås, tappade han rejält matchen och lagen, spelarna och tränarna kunde inte acceptera det.
Och med 4.55 kvar av tredje smällde Sjöqvistarn till med en tvåminuters på Luleå för Abuse of officials på Luleå. Och knappt fyra minuter senare körde han en likadan på Malmö. Efter att först ha straffat Malmö med 2 minuter för delaying the game.
Naturligtvis är det j-t onödigt att behöva se den typen av utvisningar i slutminuterna av en intensiv match, men jag menar nog att Sjöqvistarn är skyldig till att det blev så, eftersom han inte stävjat tidigare och eftersom han "dömt" så uselt så länge vilket ledde till att lagen inte kunde stå ut med hans skit längre.
Zebrorna levererade en riktigt usel insats men jag anser ändå att Malmö får skylla sig själva för tre förlorade pinnar eftersom de flesta Malmöiter under andra halvan av tredje perioden bara tappade tvålen i duschen gång på gång på gång. Och då får de tammefan ta konsekvenserna.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (21)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
Om vi fokuserar på endast hockeyn utan att beröra domarna vill jag nog påstå att Malmö väsentligen hade matchen och var värda att vinna, efter det spel vi såg från minut 0-50.
Visserligen hade de två flytmål där puckar träffade delar av Lassi bakifrån och gick in. Men å andra sidan tycker vi väl alla att det Malmömål som dömdes bort skulle ha godkänts. Och när det gäller spelet var Malmö det bättre laget fram till mitten av tredje: Tryckte på minst lika bra och oftast bättre än Luleå i anfallszon och var mycket lyckade i att inte släppa in samt slänga ut oss från deras försvarszon. Allt pga att de kämpade rejält, åkte en j-a massa skridskor och var resoluta i man-mot-man.
Men sedan hände något och Luleå tog över fullständigt i senare delen av tredje. Varför? För att Luleå tog i och blev så bra som de verkligen kan vara? Eller för att Malmö drog sig tillbaka, spelade på resultatet och kämpade inte längre som tidigare - antingen eftersom de inte orkade, eller pga en sådan där mental kollaps då några börjar småfuska och inte gör jobbet och då hänger andra på och plötsligt går det vinnande spelet i baklås?
Svårt att säga säkert, men jag tror nog att det var Malmö som inte höll matchen ut och då tackade Luleå och tog emot och öste på som fan.
Malmö hade 2-3 men Luleås avslutande 7-8 minuter innebar att vi förtjänade vinsten. Gudars skymning - i ett läge hade vi ju TRE stolpskott inom ramen av en minut och att Malmö fortfarande kunde ha 2-3 med bara två minuter kvar var en skänk från ovan. De hade agerat så dåligt att Luleå¨redan då BORDE ha kvitterat och gått om.
När Bulan så lyfte Lassi och Luleå pressade på ännu mer kom kvitteringen och Malmö får faktiskt skylla sig själv för det. Som de spelat fem minuter innan 3-3 var de absolut inte värda att kunna stå emot.
Och efter 3-3 återstod 103 sekunder och då fortsatte spelet som tidigare: Luleå pressade på och Malmö uppträdde som höns. I det läget höll de själva på att spela bort hela matchen eftersom de inte hade förmåga, skicklighet, mental styrka att skärpa sig.
Och så tar Peter Andersson och Malmöspelarna chansen att mygla och seeeeeega vid icing för att fuska sig till extra vila för sina slutkörda spelare.
Varpå zebrorna ledsnar och straffar Malmö, som då svarar med att låta en malmöspelare skälla ut zebrorna och åker på en ytterligare utvisning, varpå Luleå lyckas sätta 4-3 med 7 sekunder kvar och därmed plocka alla tre poängen.
Med ovanstående som bakgrund vill jag klart påstå att efter första 50 minuterna av matchen var Malmö värda tre poäng, men efter 60 minuter var Luleå värda tre poäng och det beror på att Malmö skötte sig så fenomenalt uselt hockeymässigt avslutande tio. En kombination av att de inte orkade och att de tog chansen att slappa och spela på resultatet? Det må vara som det vill med den saken, men de har verkligen sig själva att skylla.
Att Peter ANdersson och Malmöspelare efter matchen och dessutom Malmösupportern mädhåken sedan gnyr och gnäller och tar saker ur sitt sammanhang och inte låtsas om att Malmö föll ihop som ett korthus under andra delen av tredje perioden...
Ja, det får, som man nu brukar säga, "stå för dem".
Själv är jag tacksam över att den här matchen fick den bild den fick för i slutet fick vi se vinnande Luleå tillbaka med ett spel, som vi inte sett förrän INNAN Absolut Vodka-uppehållet. Och det gör att man kan ha hopp om att vi nu är tillbaka och man ser fram emot matchen på torsdag då vi ska möta Pungen, som lyckats för j-a bra länge nu. Men ett Luleå på topp ska ändå städa undan Pungen, och göra det rejält och smärtfritt. I morgon kväll får vi se!