Det blir ju svårt att utveckla sitt spelsinne i en miljö där spelarna inte agerar så bra som möjligt efter spelets ideala intention.
Att utveckla spelsinnet om man spelar med fyraåringar blir t.ex. svårt. Eller om man spelar i ett lag med förståndshandikappade.
Säger det inte sig själv att 12-14 åringar spelar en så outvecklad hockey att det blir svår att fullända sin spelintelligens? Med tanke på att den skulle vara det innan 14 års ålder.
Att du tror att människors kognitiva förmåga slutar innan kroppens funktioner och hjärnan funktioner och nervbanor däremellan ens har utvecklats färdigt.
Många 14 åringar har nästan inte ens börjat läsa spelet, än mindre börjat förstå det. Utveckling av att förstå spelets djupare innebörd och konsekvenser av olika skeenden bygger på erfarenheter. Det säger sig själv.
En spelares förmåga till perception utvecklas i takt med att den kan förutse vad som händer på planen. Hur agerar spelare runtomkring?
Samma med kreativitet. Det är meningslöst att slå kreativa passningar som ingen annan förstår. det är först när du förstår sammanhangen som kreativiteten blir meningsfull.
Träning, repetition. Saker måste testas gång på gång. Spelare måste se vad som fungerar, ändra och finslipa "sin speciella talang" för att sedan räknas som någon som har ett spelsinne/förståelse över gemene mans. Det innebär ju självklart att den som misslyckas mycket kanske tom. har högre spelsinne än de som är runtomkring. Det är inte kompatibelt med spelets naturlagar, eller medspelares kompetens än bara.
- "Spelidioten" är alltså kanske den med högst potential att hitta kreativa lösningar, när den dagen kommer att det "passar ihop".
Sen är det ju bra om en blind inte leder en blind. Det kan vara bra att få de rätta ledsagarna och det har de flesta inte fått innan 14, snarare tvärtom.
Att något så komplext som spelsinnet får en så meningslös innebörd som att det är "klart" efter 14 blir helt orimligt.
Säger du ja. Knappast de själva. Det är det viktiga.
Jag vet ju att idrottsmän, framförallt i lagidrotter har sin peak efter 23, långt efter 23, och ofta beror det på att det som är i huvudet fortsätter att utveckla sig även efter 23.
Ingen nyhetsblänkare ännu på Officiella hemsidan Modohockey.se om Modos framgång i DM, där man vann silver efter en hård kamp mot slutliga vinnaren Sollefteå Hockey.
DM är inte i första hand något sportsligt evenemang där bästa laget skall vinna. Det behöver man inte spela DM för att veta. Det är ett propagandaevenemang som förbrödrar hockeydistriktet. Något som i förlängningen skall gynna Modo.
Rent sportsligt så kan man tycka att det är konstigt att man har handikappsystem, men å andra sidan. Modo är direktkvalificerade till finalen. De andra lagen tvingas minsann spela sig fram till den.
Småklubbarna har här, med Modo som morot, chansen att uppmärksamma sin förening och uppmuntra ungdomar i den. De har chansen att skapa ett evenemang som drar publik som ger en inkomst och mervärden i ökat intresse för allas bästa, både lokalt och i förlängningen för Modo.
Modo svek alla och tänkte bara kortsiktigt på sig själva.
Själva vädjar man till sina supportrar att komma till sina matcher i Fjällräven Arena. Någon förståelse att landsortsklubbarna som man har inom sitt "upptagningsområde" har samma beroende av intäkter verkar man inte ha. Snacka om utvecklingsstörd narcissistisk inställning.
Det finns vad jag vet inget annat distrikt som spelar DM. Men det finns ett mervärde. Det glömde Modo. Men för all del. De kan ju kliva av evenemanget bara.
Som vänta hade Sollefteå inga problem att manövrera ut Modo i DM-finalen. Med handikappsystemet 7-4 till Sollefteå.
4-1 till Modo i rejäla siffror.
Sollefteås PP var mycket bättre än Modos. Eloge till Sollefteå, jag säger inget om Modo, för det finns inget att säga, förutom att det inte finns några giltiga ursäkter att inte vinna DM varje gång.
Du ser. Du blir hånad och personligt påhoppad "helt utan anledning" av en gästboksprofil. Men inläggen får vara kvar och du får upprättelse och blir hjälte tillslut, trots relativt låg status i GB.
Jag har på ett fint sätt försökt säga att ämnet om regeltolkningen nu är avslutat. Fortsatt hårklyveri kring regeln är meningslöst då allt redan är sagt och upprepat. Mestadels av dig själv.
Men för all del. Instigera gärna debatten i Brynäs gästbok i fortsättningen.
Nu var det sista inlägget om det. Du har framfört din mening.
Det vi diskuterar i den här tråden är matchsutbytet mellan Modo och Malmö. Inte vilka vinklar som ett speciellt domslut skall utgå ifrån enligt domarboken, som du verkar tro.
En helgjuten bevisföring i Silberskymening är inte något som krävs och domstolsliknande pläderingar in absurdum varken berikar eller tillför debatten något bara för att någon kritiserat ett domslut, eller har en uppfattning mot ett domslut i stridens hetta efter en match.
Men något bra boxplay fick vi inte i present efter framgången med ett mål. Vi gräver ju upp en uppförsbacke framför oss. Det är ju jäkligt tungt gjort.
Det är skillnad på fart och sätt att komma till chanser. Högre fart bättre utmaningar och bättre målchanser för Malmö. Modo försöker komma igenom någon typ av gröt hela tiden. Dömt att misslyckas.
Det är det inte nu, men jag finner inga linjer alls, Vi räddas ju inte direkt av intensitet heller. I stället ser det förlamat ut. Vi kommer en och en och sen så finns det inga kraftfulla alternativ alls.
Det är tyvärr en otrolig skillnad när Malmö skickar in pucken framför mål. Då blir det farligt varje gång, medan när våra backar skall göra samma sak så skjuter vi ju varje gång rakt in i närmaste back. Våra skott tillåts inte komma in mot mål helt enkelt. Även om jag tycker det beror på att vi är för långsamma i handlingarna.
Modo har inte direkt några böljande sköna uppspel. Nu får vi hoppas på assisterandes geni, för han säger ju att om de detaljer han vill skall sitta i försvarsspelet så blir resten bra också. Så det betyder ju nästan att Andreas blir överflödig då.
Ja, jag tänkte samma själv nyss. Men han försöker, men det vill sig inte riktigt. Det blir överbearbetat på något sätt. Eller i alla fall inte okrångligt.
Tror du inte att Nordamerikanerna, som blir kvar, åker hem över sommaren? Risken är då stor att man ändå inte får den perfekta försäsongen man behöver. Sen skall vi antagligen få in sex-sju nya liks förb...(minst) Och även fast vi skrivit tvåårs med en del innebär det ju inte att det fullföljs ifall spelarna inte duger.
Frågan är väl om det blir nordamerikaner då. Det är ju ett koncept som Svartvadet ärvt och antagit som jag också tror på när man hör argumenten för. t.ex. Ekonomi och tillgängligt nätverk (Som Näslund påpekar)
Jag håller med dig. Det har blivit mycket bättre, men resultaten är ändå ett bakslag i viss mån. Däremot ett bakslag som är helt förståeligt och något de flesta mer eller mindre räknat med.
Häggkvists artikel är intetsägande och meningslös. Du eller jag hade gjort ett bättre jobb kring analysen. (Vi har redan gjort det.)
Just därför låter jag bli att läsa in mycket mer än just det han skrev d.v.s. bara bokstäver och bokstäverna är ju inte fel i sig. Artikeln är inte en adekvat värdemätare om Modos situation före eller efter tränarbytet.
Jo, men artikeln var ju tämligen kort så du läser in ganska mycket som inte sägs, i det stycket där man kan göra det.
Den är så kort att det faktiskt går att spalta upp den rätt lätt.
Andreas Johansson skulle förändra och förbättra. Har det blivit så mycket bättre?
(Rubriken är inte så mycket att säga om. Självklart kan man ana en viss besvikelse i det ifrågasättandet.)
Modo blev frånåkta av Luleå som kunde ha vunnit med större siffror.
(Inte något att säga om. Så var det ju.)
Modos försvarsspel var uselt. Stackars Jonatan Bjurö fick otroligt dålig hjälp. Bjurö spelade sin femte match i följd. Han ska inte lastas för nederlaget. Modo bytte målvakt efter två perioder.
(Än en gång. Har han fel?)
Modos anfallsspel var lika dåligt. Var finns linjerna i spelet? Det mesta går på chans. Och de som ska kliva fram och göra poäng, tänker främst på de från Nordamerika, är väldigt osynliga.
(Han konstaterar samma sak som vi gjort här i gästboken i kväll.)
Huvudcoachen Andreas Johansson ledde laget för tionde matchen. Han har fyra vinster och sex förluster.
(Bara fakta, som man ev. kan sätta ihop med rubriken.)
Problemet med Modo är att laget är för ihåligt och spretigt. För många forwards gör alldeles för lite.
(Än en gång. Liknande omdömen har vi haft i gästboken under kvällen.)
Och var finns Noah Welch? Skulle inte han bära detta lag?
(Här har han både rätt och fel. I dagens mach och kanske även i förra så har Noa inte varit lika avgörande. Men det har ju sina naturliga förklaringar. Han kan ju inte vara varenda spelare samtidigt. Han mer eller mindre överbelastas i ett läge där ha också borde få chansen att spelas in och acklimatiseras. Sören Häggkvists förväntningar på Welch, en enskilds spelares betydelse, är totalt orimlig.)
Modo är väldigt långt efter Play In. Det är inget slutspelslag. Modo får slåss med Malmö och Rögle om att undvika näst sista platsen som innebär kvalspel.
(Ja, det är bara fakta än en gång. Här kan man ju välja att läsa in en massa som inte står. //
Hade Sören Häggkvist förväntat sig att nu skall vi plötsligt vinna resten av matcherna i SHL t.ex. Vi är ett lag där de nya tränarna ärvt en prestationskurva som är rakt ner i underjorden. De höjer träningsintensiteten drastiskt, de byter försvarssystem och det ser så lätt ut när plötsligt spelarna förstår vad de håller på med. Men sen då?
Självklart vill tränarna mer än det. De vill finjustera försvaret ännu mera, dessutom utveckla det övriga egna spelet, men de tvingas samtidigt arbeta fortare än vad man kan önska. Prestationskraven är ju superhöga nu. Goda råd är dyra, det finns inget större utrymme att tappa onödiga poäng.
Samtidigt blir spelarna ben tyngre av den ökade träningsdosen, hjärnorna måste handskas med trilskande protesterande kroppar i kombination med en känsla av att nu jäklar så går det uppåt. Såklart blir det frustrerande när det återigen inte fungerar. Den här gången inte för att man inte förstår konceptet. Såklart kan det här bli frustrerande och kan i sig skapa kramp i spelet.
Sören Häggkvist verkar ha lika kort tålamod som många av oss här inne. Å andra sidan så var det ju något jag bara tolkade in nu. Han sa inte så....Direkt.)
Tycker han har rätt i allt nästan. Förutom att Noa inte skulle duga, men han överbelastas nästan för tillfället för att vi skall ha en chans.
Sen gillar jag inte neggoattityden att vi skall identifiera oss och acceptera botten. Som tur var har inte Modo, tränarna och truppen den attityden för då skulle vi kunna börja om i div. 2 på en gång. Gör man det i egen person som supporter, eller betraktare av laget bryr jag mig inte, men gör någon i föreningen det så skall de ut ur densama. Med huvudet före.
Nu är frågan varför det är så här. Är spelarna så usla som en del tycker och då framförallt nordamerikanerna ? Eller finns det förklaringar eller tom. förhoppningar?
Uppenbarligen finns det ju de som redan nu börjat leta efter ett nytt favoritlag att hålla på. Själv tappar jag inte hoppet. Klamrar mig fast vid överträningsteorin t.ex. Sega ben som kommer att bli lättare efter ett träningsuppehåll. Hur realistiskt det är med slutspel är inget som intresserar mig. Jag vill vinna SM-guld redan den här säsongen om chansen kommer. Såklart så händer det knappast, ,men om jag vill ha förutsägbara slut så tittar jag hellre på deckare på tv i stället för på idrott.
Det blir ju svårt att utveckla sitt spelsinne i en miljö där spelarna inte agerar så bra som möjligt efter spelets ideala intention.
Att utveckla spelsinnet om man spelar med fyraåringar blir t.ex. svårt. Eller om man spelar i ett lag med förståndshandikappade.
Säger det inte sig själv att 12-14 åringar spelar en så outvecklad hockey att det blir svår att fullända sin spelintelligens? Med tanke på att den skulle vara det innan 14 års ålder.
Letade snabbt upp en undersökning jag med.