I min värld styrs också en hel del av viss logik. HV har redan sina två första centrar bestämda i Johan och Janne. Sedan känns det mer troligt att Andreas Karlsson spelar i Sverige nästa år, än att Hahl byter klubb.
Förmodar att Kauppila inte får förlängt kontrakt som tredjecenter, men att han inte kommer att ersättas av varken Karlsson eller Hahl.
På ytterforwardsplatserna känns det i dagsläget aktuellt med en förlängning för lagets poängkung, Voutilainen.
Går det i hamn, så vete fan var man tänkt peta in Pärssinen någonstans? Skall han gnugga i HV:s fjärdefemma? Eller har man tänkt sparka kontrakterade spelare som Martin Thörnberg, Andreas Jämtin, Björn Melin eller Per Ledin för att garantera Pärssinen en plats bland de två första formationerna?
Nej, det står ju svart på vitt att intresset kring Karjala Cup skulle bero på Foppa. Karjala Cup är en hockeyturnering. Foppa är en människa, med viss hockeyanknytning. Av detta skulle man kunna uttyda att han har ett större antropologiskt intresse än det för hockeyn. Däremot betyder det inte att han skulle vara helt ointresserad av hockey...men kanske starkt nischad.
Sedan är det alltid intressant det här med så kallat VM vartannat eller var fjärde år. Mest eftersom det är ett fenomen som dykt upp enbart i Sverige under 2000-talet. Är något väldigt dåligt går det ju alltid att göra något åt det?
Fast det kan ju ha sina bekymmer att övertyga arrangörer om att dra ner på verksamheten samtidigt som dom slår rekord i besöksantal, tittarantal, journalister på plats. Samt att TV-avtalen ger rekordintäkter samtidigt som det aldrig tidigare funnits fler nationer som vill arrangera just så kallat VM.
En del följdproblem uppstår också. Vem skall finansiera J18-VM, J20-VM och stora delar av den internationella damhockeyn? Dessa turneringar bär inte sig självt ekonomiskt om dom spelas utanför Nordamerika. Fast vad vet jag? Det är ju möjligt att även dessa företeelser faller inom ramen för det ointressanta för oss hockeyvänner. Och att det kanske krävs ett lite bredare hockeyintresse för att förstå detta, som på faltbiolog.se.
Nu pratar de om gyngemål i brynäsboken också. Är det också någon form av bondska eller är det någon annan dialekt. Får inte någon träff på wikipedia där heller...
När sedan Robert Pettersson blandas in i det här så blir det än mer förvirrande. Inte för att han möjligtvis inte skulle kunna sagt något som Froza. Men att det i så fall skulle vara bondska. Robert är ju sillstrypare på riktigt till skillnad från låtsasindianerna med sin plåt-wigwam vida Göta Älvs mynning.
Årets fotbollsgalefrischa ventilerade om nya kategorier av fotbollspriser.
Årets Träben och Årets Snedsparkare hade varit klockrent. Tänk vad spännande när 70-80% av samtliga allsvenska spelare är nominerade till samma pris. Eller när det till tittarnas förtjusning vevas incidenter från samtliga matcher i årets allsvenska.
"Javisst finns det ett värde i att spelare som fostrats i en förening kan fortsätta som ledare på ungdomssidan. Men jag tänker att det nog mer handlar om fostran i pojk- och flickåren snarare än från den elitinriktade juniorverksamheten där spelarna ofta kommer från andra klubbar än elitföreningen."
Jag tror det här ser lite olika ut beroende på var i landet man befinner sig. Sanda har endast 5 öppna platser per läsår, vilket innebär att HV alltid har över 80% egna produkter på hockeygymnasiet. Utvecklar man detta kring lagets profil, så har nästan alla någon form av anknytning till laget, släkt, vänner, grannar, jobbarkompisar. Det finns nästan alltid någon i ens närhet som på något sätt är engagerad kring spelare eller ledare i ungdomsverksamheten.
Vet egentligen inte varför vi diskuterar det här, då vi är i stort sett överens om att det inte varit bra och ungefär också är samstämmiga i hur det här skall utvecklas?
Jag vet inte riktigt hur du hade tänkt dig? Skall J20-lagen spela i Div. 1 istället för SuperElit. För att jag skall tänka mig att det lyfter till nya nivåer så skulle ju lagen i så fall vara mixade. Typ, hälften seniorer och hälften juniorer i befintliga lag. Fast då är vi i det läget att halva lag slås ut redan efter J18.
I förhållandet Frölunda-Borås, finns det ju ännu inga långsiktiga slutsatser att dra. Och är det någon som har koll på vilken utveckling FBK-Bofors-Skåre har givit till skillnad mot deras tidigare lag i SuperElit? Och hur långt kan man dra ett långsiktigt samarbete. Antag att Borås kommer att nå KS i framtiden och börjar brottas med problemet att deras egna juniorer kommer på mellanhand?
HV skall nu försöka att få upp HC Dalen i ettan, för att på ett förtjänsfullt sätt kunna lufta sina egna juniorer i Div. 1 vid behov. Nu vet jag inte riktigt om detta är bästa platsen för de allra talangfullaste juniorerna att vara på. Fast om nu en och annan gammal spelare får för sig att också varva ner i Dalen (vilket de gjorde förr om åren), så kan man kanske plötsligt ha ett lag för allsvenskan. Och är det något som vi på sikt är betjänta av, rena farmarlag i den näst högsta divisionen?
Annars är det förmodligen så att vi randas en ny guldålder då det gäller att spela in juniorer/yngre spelare i ES de närmaste 5 åren. Inte för att det direkt hänt så mycket inom juniorverksamheterna, utan för att kullarna 89-93, samtliga tillhör de 10 största i efterkrigstid. Man har alltså en bredd som rimligtvis borde ge en elit som ligger en bit över vad vi sett senaste decenniumet.
Därefter kommer några tyngre år. 98:orna och 99:orna är de minsta sedan folkräkningen började för över 150 år sedan. Och plötsligt finns inte längre det behov som känns som störst idag.
Flexibilitet-Individuell anpassning-Regional J20 (för att på sikt fånga upp så många som möjligt)
Ja, ett mer regionalt system för J20 vore att föredra och istället satsa på ETT rikstäckande J18.
Jag var med och tittade på kostnaderna för ett SuperElit-lag för ett par år sedan. Faktum då var att man omsatte ungerfär lika mycket som ett genomsnittligt allsvenskt lag. Skillnaden är dock att ett allsvenskt lag har diverse inkomster, i form av publik och sponsorintäkter, som SuperElit-laget aldrig kommer i närheten av.
Så rent företagsekonomiskt är det en katastrof, om man skulle räkna på vad det har kostat per producerad egen produkt i ES.
Däremot finns det ett mervärde som är svårt att räkna i pengar, iaf i Jönköping, då i stort hela ungdomsverksamheten rekryterar ledare från just densamma och då får man klubbhjärtat på köpet och grabbar som vet vad som krävs, även om de nu själva, alla gånger, inte nått ända fram.
Kring dina frågor reflekterar jag väl närmast på den om 16 och 17-åringar i en serie för de som är 20. Även om nu dessa 20-åringar inte alls är så talangfulla, så besitter de ändå oftast en fysik och taktisk skolning som är utvecklande, för de som just lämnat A och B-hockeyn bakom sig. Men som sagt det är inget de skall köra fast i för flera år framåt.
Sedan är det ju inte alltid helt lätt att flytta på folk som är 18, 19 år gamla, då de som oftast är knytna till ett hockeygymnasium. HV sätter studierna främst, så g i kärnämnena och en relativt hög närvaro är ett måste om man inte vill sparkas ut.
En något strulig Johan Franzén kom till Sanda Hockeygymnasium som 17-åring. Han mer eller mindre sparkades ut efter endast någon månad. Som sistaårsjunior spelade han Div. 3-hockey för Boro. Först som 22-åring debuterade han i ES. Hade sedan inga större problem med att ta en ordinarie plats i Detroit som 26-åring.
Ulf Söderström debuterade i ES som 27-åring och vann dess poängliga året senare.
HV:s Stefan Pettersson debuterade i Allsvenskan först som 23-åring.
I detta skulle man kunna se ytterligare ett problem i ett allt för elitistiskt juniortänkande. Duger du inte för seniorhockeyn (på elitnivå) som 18, 19-åring, kvarstår ett tämligen urholkat eller närmast nedlagt J20?
Så det måste finnas fler vägar (för individen) och man måste också förhindra en allt för tidig utslagning. Johan Franzén, Ulf Söderström och Stefan Pettersson har ju inte direkt glatt hockeysverige som juniorer. Ändå blev de habila eller till och med väldigt lyckadede ES-spelare. Och liksom grundtanken med fler egna produkter/juniorer i lagen tilltalar oss, så känns det också jävligt bra med ett så svenskt ES som möjligt?
Det är väl inte riktigt så enkelt. Vet inte om du menar att man skall lägga ner J20-hockeyn för gott eller om du bara menar J20 SuperElit i dess nuvarande utformning?
Inför förra säsongen mötte en hel del J20-lag, lagen från Div 1. på försäsongen. Minns jag inte helt fel vann J20-lagen samtliga matcher. Det var iaf inte många matcher som de förlorade
Så att spela J20-lagen i de nationella seniorserierna behöver ju inte betyda någon markant skillnad då det gäller utveckling gentemot hur det ser ut i SuperElit.
Sedan är det väl också så att SuperElit är den bästa utvecklingsnivån vi har för våra bästa 16 och 17-åringar?
Det handlar väl mer om att man måste vårda individen bättre om vi vill se fler egna produkter eller unga svenska spelare i ES.
Vi skall absolut inte skrota något J20. Eller, låt det vara upp till lagen att bestämma det själva.
I HV:s J20 kommer det en och annan "late bloomer" som spelar fullt ut. Oftast räcker det dock inte till mer än en plats i något mediokert allsvenskt lag.
Däremot finns det väl idag inte en enda ungdomsledare inom klubben som inte spelat J20 för HV. J20 är ju också moroten för dem i ungdomslagen och J18. Det är ju här den riktiga klubbkänslan finns och föds.
Som potentiell utvecklingsscen för blivande ES-spelare känns den dock tunn. Speciellt för våra allra bästa 18 och 19-åringar.
För mig känns det snarare som att det är det stora antalet högpresterande juniorer som blivit problemet.
Frölunda har till och från under hela 2000-talet sopat rent i J20 SuperElit. Man har helt enkelt varit för bra för denna serie. Många av dessa spelare skulle på ett tidigare stadium slussats ut i seniorhockeyn utanför Frölunda. För att sedan plockas tillbaka när de är flygfärdiga på riktigt.
Nu har man en föråldrad stomme av "äkta" 031:or, medans de yngre verkar vara en förlorad generation, trots att de dominerat svensk juniorhockey.
Och det är väl just det här som man måste backa upp inslag av legoknektar med. Grabbar från stan, som vet vad som krävs och som känner lite mer för just det klubbmärket.
En försiktig ekonomi ger i längden utrymme när det gäller spetskompetens. HV har aldrig handlat för pengar man inte har. Dessutom har halva laget (9 i år) nästan alltid bestått av egna produkter/egna ungdomsleden, vilket inte är direkt lönedrivande.
Ulf Dahlén var på sin tid sponsorfinansierad, liksom NHL-importerna, 04/05.
På tal om att ha finanserna i ordning långsiktigt, så kan man ju undra lite kring just säsongen, 04/05. HV redovisade då ett underskott på 5 miljoner, medans samtliga övriga lag redovisade plus. Det tycker jag är mycket mer intressant än varför HV har råd att betala Per Ledin och Mikko Luoma än lön, som jag hittills tycker de gjort sig förtjänta av.
Det finns väl inget negativt för spelarna iom sådana här rykten/diskussioner.
Det ökar ju bara deras marknadsvärde, vilket de själva är de enda vinnarna av. Nästa säsong kommer de få högre löner än någonsin...oavsett vilket lag de spelar i.
Du tillhör den bredare skaran. Faktum är att det idag finns ett större intresse för landskamper i Sverige än någonsin, både om man tittar på pubiksiffror som tittarsiffror.
Förmodligen beroende på att det inte längre spelas så jävla många. Förr var det turneringarna Isvestija och Rude Pravo som kryddades med "dubbelmötena" mot Sovjet, Tjeckoslovakien, Finland och Västtyskland. Ibland även USA.
Lägg därtill att Vikingarna spelade åtminstone fyranationers i Leningrad. Nu finns ju inte Vikingarna längre och inga övriga nationer heller har något B-lag sedan 1998. Mindre matcher och fler spelare på "elitnivå" har gjort Tre Kronor mindre homogent. Antalet omgångar i ES har säkert också spelat in i tänket kring landslagen.
Detta (utvecklingen) är i mina ögon inte alls ointressant, även fast jag också upplever en större nerv av att följa ett visst lag i KA eller C+.
Frågan är ju också vad som skulle kunna vara alternativet till nuvarande upplägg. På en del verkar det som om man skulle lägga ner landslaget istället och det rimmar ju dåligt till något annat än just ett väldigt begränsat hockeyintresse.
Av vad jag läst tidigare i denna tråd skulle mycket av intresset hänga på om Foppa var med eller inte. Då skulle det kunna vara skillnaden som avgör om man är intresserad eller inte?
På tal om marknadsvärde då och nu. Det som lockade ner Bulla på 70-talet var en fritidsledarutbildning på Mullsjö Folkhögskola. Inte ens Honken kunde stå emot detta eminenta erbjudande året efter :-)
Det här är svårt. Talangfulla juniorer vinner inga SM-guld. Att spela in mer än en junior per säsong innebär att man byter ut halva laget under en 5-årsperiod. Avsaknad av kontinuitet vinner inte heller några SM-guld.
Legoknektar är ett säkrare kort...fast det borde inte vara så :-)
Dessutom behöver han nog inte oroa sig över att HV skall rycka i honom. Under hans tid i Oskarshamn gjorde han 8 matcher i ES och 10 i slutspelet för just HV. Att det fanns bättre alternativ då det gäller sprattel i fjärdelinen framkom med all tydlighet.
Nej och det är väl inte mindre orealistiskt att nästa klubb i så fall också skulle kunna vara FBK eller LHC. Dom känns ju i dagsläget vara i större behov av en back i Sannys kaliber. De har ju också en plånbok som knappast skulle hindra dem. Man vet ju aldrig, FBK kanske inte vill skola om någon mer forward till back.
Hahaha! Huvudet på spiken. Vem är det som tjänar på dessa spekulationer förutom spelarna? Tja, möjligtvis agenterna också. Oavsett vilken klubb Sanny spelar för nästa säsong, så har hans förhandlingsläge aldrig sett bättre ut och har knappast blivit sämre av dagens artikel och övrig ryktesspridning.
Att Sanny sedan skulle kunna hamna i HV till nästa säong är väl ändå inte helt orealistiskt, även om jag i dagsläget ändå tror att TIK ligger bäst till.
Däremot känns ju de övriga tvås övergång lite väl spektakulära i dagsläget. Vet nämligen att HV vill få Hrdina för ytterligare en säsong. Då har man en förstecenter i Johan Davidsson och en andre i Janne. Vill HV ha Hahl som tredjecenter? Och först och främst...vill Hahl det? Hur som helst, alla har ju ökat sitt marknadsvärde de senaste dagarna...
Sådär jag, misstänker att jag möjligtvis skitit på mig. Det var som matchen i sin helhet. Först kändes det bra men allteftersom skiten kallnar så blir det otrevligt.
Någon sa ändå att vi vann med 5-1. En dag på jobbet...eller vad heter det?
Snubben som snöt sig i Brynäs tröja när vi slog ut dem i en sjunde och avgörande kvartsfinal förra säsongen var inte där. Tja, jag såg honom i alla fall inte.
Man får ju hoppas att övriga skåningar har den goda smaken att slå ihjäl sådant slödder.
htikare skrev:"ja ja vi kan nog inte matcha HV ekonomiskt så vi får hoppas Sanny får sitt efterlängtade TIK-guld i år då det är han värd."
Ändå blir det rena vrakpriset på grund utav att inte "utbildningsbidraget" längre reglerar övergångstrafiken i hockeysverige...och det kan ni tacka eran tränare för.
Et tu Brute skrev den 30 september:"Av de 6 målvakter som hittills haft full/nästan full istid i de tre matcher som spelats, så är det bara en som statistiskt håller ES-måttet (Johan Backlund).
Han är den ende som har en räddningsprocent på över 90.00 och ett GAA under 3.24!"
Idag den 27 oktober ser det lite annorlunda ut. 8 målvakter har 600 minuter istid eller mer (10 matcher eller mer).
6 av dessa har nu en räddningsprocent på 90.00 eller mer. GAA under 3.24 innehas nu av samtliga.
Ikväll höll Stefan Liv sin 26:e ES-nolla (dessutom ytterligare 6 i SM) och aldrig tidigare har han behövt mota 39 skott för att hålla sin nolla. Tidigare högsta bombardemang låg på 36. Detta också mot SSK, fast då spelade man hemma den 11 december 2004.
Som det redan uppmärksammats i BLÅggen (se länk) så gick våran "Iron Man" av isen efter första perioden. Han är sedan länge inne i en rekordsvit. Detta var Johans 225:e match på raken. Han har spelat samtliga matcher (ES+SM) sedan den 28 december 2003.
Tidigare innehavare av detta rekord var backen Daniel Johansson som mellan säsongerna 95/96-98/99, spelade samtliga matcher och kom upp i 200.
Om vi bara skall se till ES grundserieomgångar så är Johan i dagsläget uppe i 188 raka matcher. Då har han en liten bit kvar till Johan Hults rekordnotering. Från den 30:e september 1999, till den 25:e februari 2003 medverkade Hult vid samtliga 195 elitserieomgångar.
Satt och kollade lite på årets publiksiffror i ES. Just nu har matcherna setts av i genomsnitt 6 210 besökare. En siffra som är den tredje bästa genom tiderna, endast 45 mindre än förra säsongerns rekordnotering.
Fast en sak sticker ut väsentligt! FBK
FBK har i dagsläget ett snitt som ligger 1 000 under det man hade förra säsongen. Det var förra säsongen som man rök ut redan i semifinal, vilket är starkt emot den gängse ordningen. Förra året hade man en beläggning på 91.26%, vilket innebar att man i genomsnitt hade 721 tomma stolar per match.
Som det är nu så sjunker både FBK:s snitt som beläggning för fjärde året på raken. Under LLA:s sex första säsonger hade man en total beläggning på 93.3%, även det ger över 500 tomma platser per match.
Nu handlar det om 1 705 tomma platser per match, vilket i min sinnesvärld handlar om delvis tomma läktarsektioner. Frågan man ställer sig, om detta nu inte ändras drastiskt. Vem är intresserad av att köpa säsongsbiljett nästa år? Och redan innan denna säsong, så fanns ju i genomsnitt minst 500 biljetter till salu fem minuter i nedsläpp i de flesta matcher. Vem har tjänat på det?
Nu skall jag inte måla fan på väggen helt. Värmlänningarna är bortskämda med sina framgångar och den här säsongen har ju inte börjat mycket bättre än vad förra slutade. En hyfsad slutforcering och finalplats, så är man väl tillbaka på en beläggning på över 90% och det måste anses som bra i alla hallar i Sverige.
Om inte, så har jag sett detta förut och då kallades det för Globensyndromet. Med andra ord, man skaffar sig en arena som inte alls matchar den publikkultur som man har...sett ur ett lite längre tidsperspektiv.
Jag tar inget personligt. Däremot anser jag dig fortfarande vara ute och cykla om du anser att de flesta skulle få vara glada om de hade 20% "egna" i laget.
De flesta innebär iom att vi har 12 lag i ES, att 7 av lagen skulle ha en försvinnade liten andel av egna produkter, spelare från det egna distriktet eller spelare som gått på ortens hockeygymnasium.
Dessutom har vi 3 ES-lag, som i dagsläget, inte har någon längre kontinuitet då det gäller ES. Jag förmodar att det tar en längre tid att bygga upp ett större attraktionsvärde kring sitt hockeygym.
Vidare är två av dessa lag från distrikt, som inte har speciellt många licenser vid en nationell jämförelse. Nästan så att man skulle skämmas att göra jämförelse när förutsättningarna är så olika.
Dessutom ger jag ytterligare pluspoäng för din charmerande attityd!
Jag tycker också detta är rätt intressant och det finns ju en uppsjö med infallsvinklar. Hur stort är egentligen distriktet? Vilka hockeygym konkurrerar inom samma upptagningsområde osv?
Men som sagt en någolunda balanserad verklighetsuppfattning, kan ju vara att föredra. Annars tenderar det väl att urarta till catfight som någon hakat upp sig på.
Det tycker inte jag heller. Däremot finns det en annan på erat forum som anser att övriga lag inte ens har tre spelare ( över 20%) i sina trupper som som kvalar in på följande premisser:
Vara egna produkter. Vara fostrad i det "egna" upptagningsområdet. Gått på ES-lagets hockeygymnasium. Vara från orter där 95% av befolkningen har sympatier för laget.
Fan vet om man inte kan få gråa hår som översättare också. Minns en Rosa Pantern-rulle där Sellers stämt träff med Mr You Know Who i receptionen på ett hotell i Hong Kong.
I bioversionen så lät man väl det bero och översatte aldrig. Men i VHS och DVD-versionerna är det Mr DuVetVem som gäller och hur kul är det :-)
Känns som det här med hockeygymnasium har utvecklats till något helt annat än var det egentligen var menat till från början.
Ett starkt och framgångsrikt ES-lag, har alla möjligheter att på sikt skapa ett riktigt attraktivt hockeygymnasium. Det går inte göra tvärtom, som VIK försökte. Skapa ett attraktivt hockeygymnasium som man sedan bygger ett ES-lag på.
Men det vore ändå intressant att veta hur många från Gurkstadens hockeygym som idag spelar i ES. Och det som vore ännu intressantare vore ju att kunna se siffror på vilka hockeygym samtliga av dagens ES-spelare gått på. Ifråga om framgångsrika hockeygym, kan det väl lika väl vara så att deras adepter spelar i något annat lag än just i det naturliga upptagningsområdet?
Sedan kan jag gå utanför dörren och det tar mig sedan 5 minuter att promenera in i Västergötland. Från Grimsås (Nittorp) är det ca 4 mil till Jkpg. Nio mil bort ligger Mariestad. Vi har haft sju Mariestadare spelandes för HV i ES. 5 av dessa har också gått på Sanda Hockeygymnasium. Förmodligen är det inte fler än vi själva som skulle kunna betrakta dessa som våra egna, inte efter att ha läst evangelium enligt schinzwai i alla fall.
Så visst är det ett problem med många olika moderklubbar inpå husknuten. Ännu jävligare har de i 08 och 031-området.
Sedan tror jag inte, eller har aldrig menat att riksintag är en faktor som skapar hockeyframgångar. Däremot anar jag att det kan vara en faktor som procucerar lite fler ES-spelare än andra hockeygym om det finns en hyfsad scoutingverksamhet. Däremot kan det nog också vara till ondo, om det trycker undan spelare från det egna "naturliga upptagningsområdet".
Johan Franzén gick någon månad på Sanda, hoppade sedan av och återvände till Div. 3-hockeyn i Vetlanda. Debuterade inte i ES förrän han var 22. Anton Strålman finns idag i Torontos organisation. Gick väl på vanligt gymnasium i Skövde, vilket han kombinerade med Div. 1-spel i stadens stolthet.
För mig känns dock Johan och Anton som en försvinnande minoritet av de som tar sig till ES och även vidare. Hade varit kul att även kunna se siffror på detta.
Och i dessa siffror behöver man inte alls ta hänsyn till moderklubbens eventuellt större eller mindre betydande insats gentemot representationslagets organisation eller huruvuda studieresultatet varit undermåligt eller inte :-)
Jo, det är ju möjligt att mäta framgång på flera vis. I Tyskland mätte de skallar en gång i tiden. Det hade de tydligen lärt sig av någon från Uppsala. Detta kunskapens näste, med ett lag i allsvenskan.
Men eftersom detta är en hockeysajt, så har jag ett lite extra intresse ur ren idrottslig synvinkel.
Vare sig det gäller ES-spelare idag, eller genom tiderna.
Tror nog att det bara är Nola och Västerås som haft riksintag, så var det för ett par år sedan iaf.
Ambroo skrev:"Jag vill även minnas att när vi för första gången, av få, vann därnere på den här sidan 2000-talet så var det väl så att en förlustsvit på nästan 30 år bröts?"
Ja, HV har haft ungefär lika svårt mot Edmonton Oilers. Inte mer än en poäng på 29 år.
I min värld styrs också en hel del av viss logik. HV har redan sina två första centrar bestämda i Johan och Janne. Sedan känns det mer troligt att Andreas Karlsson spelar i Sverige nästa år, än att Hahl byter klubb.
Förmodar att Kauppila inte får förlängt kontrakt som tredjecenter, men att han inte kommer att ersättas av varken Karlsson eller Hahl.
På ytterforwardsplatserna känns det i dagsläget aktuellt med en förlängning för lagets poängkung, Voutilainen.
Går det i hamn, så vete fan var man tänkt peta in Pärssinen någonstans? Skall han gnugga i HV:s fjärdefemma? Eller har man tänkt sparka kontrakterade spelare som Martin Thörnberg, Andreas Jämtin, Björn Melin eller Per Ledin för att garantera Pärssinen en plats bland de två första formationerna?