OlliJanne: Om vi signar Lauritzen så står sista platsen mellan Johnsson och Molinder. Jag skulle rösta på Molinder. Han är så användbar i många roller och gör alltid ett bra grundjobb.
Tycker som alla andra att lagbygget ser mycket bra ut så här långt. Det som behövs nu är några erfarna spelare som kan stå upp i motgång (för det kommer garanterat bli några dippar under säsongen). Hallin i den rollen är borta och behöver ersättas. Molinder i all ära (förutsatt att han skriver på), men det behövs någon mer rutinerad herre som kan stå upp när det blåser. Vet inte mycket om Lauritzens karaktär, men han är onekligen rutinerad och är han fysiskt ok så lutar jag mer och mer åt att vi borde signa honom.
El Maco: Tycker nog att det pågår ett visst mentalt reningsbad bland deras supportrar. Viss tillnyktring går att skönja i kommentarerna. Problemet är nog främst kopplat till Modos organisation. Finns många gamla spelare där med hög svansföring och med stor ovana att hantera motgångar. För deras del får man hoppas att den nye VD:n har en mer objektiv syn och kan stå stark mot gamla stjärnor som tror sig kunna hantera företagande lika bra som att vara spelfördelare på isen.
Mydar: Jag hoppas verkligen att er ordförande inser att det är bättre att kommunicera för mycket i det här läget än att vara tyst. Är det kris så säg det tidigt och tydligt och kommunicera ofta även om inget nytt händer. Tystnaden leder bara till spekulation och frustration. Ingen kommer att bli lycklig över bistra fakta, men supportrar och sponsorer kommer i alla fall på sikt att uppskatta tydligheten och förståelsen för vad som händer (frånvaron av spännande nyförvärv) och anpassa sig efter det. Min minnesbild är att Timrå var hyggligt bra på just detta under våra ökenvandringsår som förhoppningsvis snart är över.
Nucky: Tack för klargörandet. Nu kan jag sova gott inatt. Ser fram emot derbyna mot talangfabriken i vinter. Verkar som att ni går "all in" med juniorer och några knäsvaga föredettingar i år. Spännande!
Nucky: Det här kan bli en fånig åsiktspingis så jag får väl försöka dämpa mig. Jag förstår att Modo-supportrar går igenom ett rejält trauma just nu och frustration och cynism måste få utlopp. Ursprungsfrågan var alltså om Timrå var en plantskola eller inte. Jag påstår att så är fallet och plockade fram några namn som exempel. Modo är också en plantskola och kanske har ni historiskt plockat fram fler. Men det var inte det som var frågeställningen. Men rent allmänt skulle jag nog hålla en lite mer ödmjuk profil om jag vore Modo-supporter. "Heart of hockey" kan bli ett ganska patetiskt varumärke om man harvar i den ack så oglamorösa hockeyallsvenskan. Det är den verklighet som ni får vänja er vid en bra tid framöver.
Monno: Du verkar vara helt historielös. Om du inte känner till att Timrå är och alltid har varit en stor plantskola så ska du nog inte uttala dig. Mats Näslund, Kjell Dahlin, Z, Anton Lander, Fredrik Modin m.fl. och då har jag inte ens gått in på den äldre generationen från 70-talet.
250kg k?rlek: Personligen blir jag bara glad när jag läser att intresset ökar. Den stora majoriteten är relativt allmänt intresserad av sport och kommer när det bjuds på förhoppningar. Vi har startat om och håller nu på med grundarbetet till en byggnad som på sikt kan locka många hyresgäster.
Bragd-Birger: Väl talat Birger. Varandes ännu äldre än du så minns jag t.o.m. rysningarna från 70-talet så det som hände där runt 2000 var som en pånyttfödelse. Ett obeskrivligt rus där vi gamlingar uppförde oss som tonåringar igen efter en lång ökenvandring tillsynes utan slut. Så den "nära döden upplevelse" som varit de senaste åren behandlades bäst med förträngning. Jag har tillhört de fega uslingar som för det mesta hållt mig borta från arenorna. Det har helt enkelt varit för smärtsamt. Jag har tryckt undan Timråhjärtat som en försmådd älskare, där min partner bestämt sig för att vandra ned i underjorden. Det som pågår nu har absolut gett supporterenergi, men jag föredrar ändå att utgå från att allt dör idag eller mot Karlskoga och tröstar mig med att den här säsongen ändå ger signaler till supportrar och sponsorer i distriktet att detta lag Timrå IK är på gång med något. Så även om drömmen dör om någon/några dagar så finns det ett starkt ljus där i tunneln och det är banne mig inte ett mötande tåg.
Kongo:När vi hamnat i det här katastrofläget så måste man göra någonting. Skapa en förändring som förhoppningsvis kan ge ny energi. Exempelvis att hyra in någon erfaren spelare med lite ledaregenskaper. Någon med lite djävlaranamma helt enkelt. Eller byta tränare, en ny röst i båset. Jag vet att jag famlar efter lösningar som kanske inte går att genomföra. Men någonting måste göras när bilhelvetet kör med full fart mot stupkanten.
Marcus: Jag är född och uppväxt i Sundsval, men båda mina föräldrar är födda i Timrå.Min mormor och morfar bodde också i Timrå. Jag tillbringade mycket tid där under min uppväxt och det var en självklarhet att gå till ladan och se matcher.Timrå IK var en stor och viktig del av min uppväxt och det var så uppenbart när man gick i Vivsta hur mycket laget betydde för människorna från bygden. WÖ Kalle var den som personifierade engagemanget på den tiden i med och motgång. Sen gick det mesta mot och aldrig i mina drömmar kunde jag tro att Timrå IK åter skulle få glansdagar. Gamla och unga supportrar samlades i den eufori som varade några år år, nu i backspegeln känns den tiden nästan overklig. När jag läser insändare och Facebookkommentarer idag inser jag att den där tiden är för evigt borta. Timrå IK betyder uppenbarligen ingenting längre för många.Frustration måste tas ut på någon och i Timrås fall är det tydligen det som i alla år kännetecknat den här lilla kommunen. När de hugger med svärdet inser man för sent att man huggit av sin egen arm.
Cyklob: Min lekmannatolkning är att det är kört. Kommunen har ur deras synvinkel agerat smart och Timrås a-lag offras på bålet. Just nu får jag sådana mörka tankar som att slå ihop med Sundsvall och lämna Timrå för gott. Timrå kommun förtjänar inte ett hockeylag.
Det mesta är sagt. Det var som att åka känslomässig berg & dalbana, med den skillnaden att vagnhelvetet verkade ha fastnat i startläget. Men det tog sig... Jag vill också passa på att hylla El Maco. Här sitter vi, en ganska ansenlig mängd Stockholmssupportrar, med stort hjärta för vårt Timrå. Visst det var en mardrömsinledning som kan sänka den mest optimistiska själ, men när den mexikanska hamburgaren dök upp efter första perioden lyckades han väcka liv i gamnackarna och klacken blev till just en klack. Tack Maco!
Bragd-Birger: Tack Birger för epitetet "Gamla gardet". Jag viftar med stödvagnen och tackar. Smokey hälsar också. Han är just nu upptagen med Arne Tammers träningsprogram. Han har kommit till sid 1 som handlar om hur man bygger upp Biceps brachii med hjälp av en hovtång.
El Maco: En enda stor nostalgitripp. Var som att besöka Nyköping på 90-talet. Säga vad man vill om den här serien, men det är charmigt att besöka små hockeyorter där hemmpubliken inte går bazooo om de förlorar. Allt är snällt och vänligt. Vid varje powerbreak gled en kostymklädd man ut på isen och försökte egga publiken kompade av dunkande rytmer från högtalarna. Raka motsatsen till spontan stämning, men oerhört kul. Hade aldrig hänt i SHL. Matchkvaliten var också perfekl. Så låg nivå att bortaklacken jublade när någon rödvit av en händelse hittade rätt med en passning, eller när en TIK försvarare "nästan" lyckades tackla någon vid sargen. Möjligt att allt handlar om förträngning, men jag tyckte det var lajbans.