FH - avdammad

Personligen så har jag aldrig sett poängen med skadeglädje. Tycker att det är en ganska primitiv form av beteende som inom tid dessutom brukar slå tillbaka på utövaren. Om man nu roas av att lokalkonkurrenten mår dåligt så kan man ju bara gå in och läsa i deras gästbok, de plågar varandra tillräckligt utan att någon utomstående behöver bidra. Att gå in och skriva fånigheter är bara pinsamt. Vi som supportrar ska vara större än det. Att ignorera och fokusera på det egna laget är det bästa sättet att visa på storhet, oberoende av vad andra lags supportrar sänkt sig till för nivå.

Kerstin_k: Det är lite som den gamla zombiefilmen Night of the living dead. Plötsligt vaknar vi gamla uvar upp och vandrar med ryckiga rörelser fram till tangentbordet för att återigen skriva i forumet.

När jag såg intervjun med Andreas Johansson så börjar man förstå varför Modo uppträder som de gör på isen. Den mannen mår inte bra och jag kan även förstå varför det är tyst i omklädningsrummet. Känns som att han likt Erik XIV skulle kunna gå bärsärkagång när som helst.

Som idrottssupporter så blir man expert på att hantera besvikelser. För det är ju sällan som att ens drömmar om resultat och framgångar lever upp till det i verkligheten. Samtidigt så vore ju den tid man lägger på att följa ett lag kännas ganska tomt om det bara inkasserades segrar och pokaler hela tiden. Drömmar och förhoppningar är en viktig ingediens i supporterlivet liksom i livet självt och just det faktum att det ibland (ofta) går åt helvete ger näring till nya drömmar och förhoppningar. Kanske sänker man ribban till en mer realistisk nivå, eller så skapar man nya drömmar som att "åtminstone vinna ett derby".
Just nu så börjar den där drömmen om att "komma tillbaka" till elitserien sakta krypa fram i ens inre, även om jag kämpar med näbbar och klor för att trycka den tillbaka. Jag försöker istället fokusera på kvällens länsderby.
Att hantera besvikelser ja. Det är att intala sig att kvällens match är en av många och att det inte påverkar tabelläget. Att vi förmodligen kommer att förlora på grund av att Mattsson inte står i målet och att Modo vill visa vilken som är storebror.
Kanske är det just det sistnämnda som gör att jag verkligen vill att vi vinner ikväll. Modos konstiga självbild och synen på sig själv som storebror som även ÖA:s Hägglund talar om. Den där identifieringen av sig själv i en tilbakablick som är värt absolut ingenting. Så Ohre & co. visa att Timrå IK, ett lag som jag följt sedan jag var liten grabb för många, många år sedan, inte bara är topp i tabellen utan också att kan vara i topp i Västernorrland. Sen behöver vi inte påtala för alla och envar om vilken bror som är äldst. Vi låter bara resultaten tala.

Det verkar som att många hade förväntat sig något slags gammal klassisk sovjetisk totalhockey igår, vilket förvånar mig en smula. Jag gillade det jag såg. Då menar jag inte den spelmässiga kvalitén, utan det faktum att alla slet som djur och att vi var oerhört välorganiserade. Vad som saknades igår var att de där avgörande passen inte gick riktigt fram och att vi slarvade en hel del med utvisningar. Sen var det också ett avbräck att Molinder tvingades spela back. Det har tagit många år för mig att se hans storhet, men numer ser jag honom som en av de viktigaste kuggarna i laget Timrå. En annan viktig faktor till att det såg ut som det gjorde igår, var att Almtuna var bra d.v.s. de är bra på vad de gör. Nämligen att i ursinnigt tempo jaga fram och tillbaka på banan och att aldrig ge oss någon ro till vettiga uppspel. Trots det lyckades vi vinna och det tror jag var oerhört viktigt för spelarna och lagledningen. Inte minst mentalt sätter sig självförtroendet att vi kan vinna en match trots att man kvalitétsmässigt kan så mycket bättre.

Nucky: Så enkelt var det inte. Självklart bidrog ekonomin till att man tvingades välja att plocka upp fler juniorer och "face the facts". Men man insåg också att detta är den enda vägen för små orter som Timrå och så är det även för Örnsköldsvik (jag beklagar men ni är i sammanhanget en obetydig ort). Timrå kunde göra dyra köp ett antal år under glansperioden, men det var med stora skygglappar och i verkligheten bygde man upp en rejäl skuld. Den enda vägen för små orter som vill försöka bedriva elitverksamhet anser jag är att satsa på ungdomsverksamheten, kvalitév på scoutingen och att arbeta med de sociala delarna av verksamheten som gör att eventuella nyförvärv trivs så bra som möjligt (trivsel uppväger lönekuvertet). Modos strategi i år begriper jag inte riktigt. "Grannen grabb-konceptet" kan väl vara ok, men om man värvar gamla Modoiter som har en dalande utvecklingskurva så blir det ju en kortsiktig lösning som dessutom inte genererar någon kvalité.

Monno: Man ska såklart vara stolt över sin historia och man kan också hävda "tradition" och "kultur" som adelsmärken. Men i realiteten är allt detta bara mantran för oss supportrar att trösta oss med när det går åt helvete. Det viktiga är att den ledning man har i klubben inte förblindas av dessa mantran utan har en krass realism och en långsiktig plan att ta sig ur denna mardröm. Det är ockkså viktigt att man kommunicerar ut denna plan tidigt till supportrarna. Jag tycker att Timrå agerat på det sättet. Man var väldigt tydligt tidigt när vi åkte ned att det kommer att ta tid att komma tillbaka och supportrarna gick in i ett mentalt idetillstånd under några säsonger. Framför allt satsade klubben stenhårt på sina egna unga produkter och försökte också hitta talanger från andra håll som ville ta chansen. Om vi lyckats ta ett steg till denna säsong får vi se till vintern. Det man lärt sig av hockeyallsvenskan är att den är nyckfull. Det är sällan det utkristalliseras några topplag. Det är mera regel att alla verkligen kan slå alla, så man kan aldrig slappna av.

{7428}: Om Svartvadet behöver en dimridåansvarig inom public relations så är du klockren.

Nucky: Det här kan bli en fånig åsiktspingis så jag får väl försöka dämpa mig. Jag förstår att Modo-supportrar går igenom ett rejält trauma just nu och frustration och cynism måste få utlopp.
Ursprungsfrågan var alltså om Timrå var en plantskola eller inte. Jag påstår att så är fallet och plockade fram några namn som exempel. Modo är också en plantskola och kanske har ni historiskt plockat fram fler. Men det var inte det som var frågeställningen. Men rent allmänt skulle jag nog hålla en lite mer ödmjuk profil om jag vore Modo-supporter. "Heart of hockey" kan bli ett ganska patetiskt varumärke om man harvar i den ack så oglamorösa hockeyallsvenskan. Det är den verklighet som ni får vänja er vid en bra tid framöver.

Monno: Ha ha lättkränkt var ordet. Nåväl nu lämnar vi dagisnivån. Att skämta kan vara svårt ibland. framför allt om man inte har någon humor.

Monno: Du verkar vara helt historielös. Om du inte känner till att Timrå är och alltid har varit en stor plantskola så ska du nog inte uttala dig. Mats Näslund, Kjell Dahlin, Z, Anton Lander, Fredrik Modin m.fl. och då har jag inte ens gått in på den äldre generationen från 70-talet.

250kg k?rlek: Personligen blir jag bara glad när jag läser att intresset ökar. Den stora majoriteten är relativt allmänt intresserad av sport och kommer när det bjuds på förhoppningar. Vi har startat om och håller nu på med grundarbetet till en byggnad som på sikt kan locka många hyresgäster.

{4395}: Det här är ju nästan för bra. Nubben halar in spelare i parti och minut och podcast på det. Vi behöver inget seriespel. Det här är bättre.

EArk: Heja Nubben! Alla rätt hitills.

Bragd-Birger: Väl talat Birger.
Varandes ännu äldre än du så minns jag t.o.m. rysningarna från 70-talet så det som hände där runt 2000 var som en pånyttfödelse. Ett obeskrivligt rus där vi gamlingar uppförde oss som tonåringar igen efter en lång ökenvandring tillsynes utan slut. Så den "nära döden upplevelse" som varit de senaste åren behandlades bäst med förträngning. Jag har tillhört de fega uslingar som för det mesta hållt mig borta från arenorna. Det har helt enkelt varit för smärtsamt. Jag har tryckt undan Timråhjärtat som en försmådd älskare, där min partner bestämt sig för att vandra ned i underjorden.
Det som pågår nu har absolut gett supporterenergi, men jag föredrar ändå att utgå från att allt dör idag eller mot Karlskoga och tröstar mig med att den här säsongen ändå ger signaler till supportrar och sponsorer i distriktet att detta lag Timrå IK är på gång med något. Så även om drömmen dör om någon/några dagar så finns det ett starkt ljus där i tunneln och det är banne mig inte ett mötande tåg.

El Maco: Jag kommer och tar med sonen.