FH - avdammad

{5647}: Det är ju allmänt känt att intelligens baserar sig på pokerspelskompetens och förmågan att skruva ihop en IKEA-möbel.

{297}: Jag är helt med dig här Olle. Jag har varit i England en del sista tiden. Klackkulturens vagga på många sätt. Det är oerhört lugnt och innan och efter matcherna vandrar supportrar från olika lag omkring utan bråk eller tjafs. MEN när matchen pågår är det jäkla liv på klackarna och stämningen är magnifik. Ingen pyroteknik så långt ögat når och folk är på sin höjd salongsberusade. Det behövs inga speciella arrangemang eller överdrivna intag av substanser för att skapa stämning på ett idrottsevenemang.

El Maco: Tidigt sjuttiotal var det ett enormt tryck i ladan. Jag vill inte påstå att det var en organiserad klack utan mer ett antal enklare ramsor som de flesta hängde med på. Finns ett undantag. Den mer avancerade variant som sällan eller aldrig användes: Gör som Döbeln sa vid Jutas. Här ska jävlaranamma skjutas. Timrå, Timrå, Timrå

{Modano) : Vad vore vi utan dina nyanserade analyser. Ständigt överraskar du med nya infallsvinklar och insikter. Välformulerat med mustiga svordomar och målande beskrivningar av ledare och spelare som du verkligen känner för. Tack!

Modano: Efter ditt subtila inlägg inser jag nu att det här blir ett riktigt bra tränarpar. Tack!

Laken: Han har blivit hackad

Håller med Laken. Värst vad okontrollerat hysteriska ni är härinne. Det allmänna intrycket när det slutsummerades var att vi i stort sett levde på Elias och Dahlén och ingen kan väl vara förvånad över att de drar liksom Matsson som det talats om länge. Jens Westin och Mattias Nilsson är habila allsvenska backar, men inget mer. Övriga kan jag också se lämna utan att det ska vara någon katastrof. Tränarfrågan är nyckeln till mycket och den hoppas jag blir löst snabbt. Om vi ska ha kvar ryktet som en klubb som utvecklar spelare och därmed kan locka till oss talanger så behöver vi ett bra tränarnamn som ligger i linje med detta. Som sagt ingen anledning till oro än som jag ser det. Till skillnad mot många andra så tror jag att Nubben fixar det här. Därmed inte sagt att jag kan förstå en del personers oro härinne. Förutom Modano då som verkar total befriad från känslokontroll och dessutom aldrig kommer med någon konstruktivt. Han är som en gammal skivspelare som fastnat i ett spår. Till slut så lyssnar man inte längre.

Bragd-Birger: Ok ge mig ett namn på en riktigt bra sportchef som är beredd på lite deltidsersättning och att vaska bland det som blir över i spelarbunken sedan hockeyklubbarna med pengar handlat klart.

Det är tydligen den allmänna uppfattningen härinne att det ska ske ett räfs och rättarting. Jag håller inte med. Det är naivt att tro att allt skulle bli så mycket bättre med en totalutrensning à la Josef Stalin. Vi har dålig ekonomi men en bra ungdomsverksamhet. Vi behöver antagligen se över tränarsidan och vinka adjö åt några spelare. Men att byta ut allt och alla har aldrig varit något framgångskoncept. Inte ens med föreningar som är stadda i kassa. Nubbens vara eller inte tycker jag inte är så given. Hur många demonsportchefer känner ni till som vill hoppa in för en blygsam ersättning? Skruva lite i organisationen, men drabbas aldrig av Modosyndromet.

Modano: Förväntar mig inga nyanserade kommentarer av dig, men du kan väl i alla fall försöka framstå som äldre än tolv. Det är väldigt få personer som lyssnar på en besinningslös gaphals.

Modano: Skärp dig. Du har banne mig inget eget. mandat att vara otrevlig mot andra härinne. Jag tycker att lagbygget såg intressant ut och fram tills december såg det riktigt bra ut. Vad hände sen? Inte vet jag, men det beror i alla fall inte på att spelarmaterialet är så uselt. Vi har usel ekonomi och Nubben jobbar vad jag förstår för en blygsam summa pengar och utifrån det har han gjort en bra insats. Vi kan alla sitta här inne och vara kaxiga bakom tangentbordet men klubben har inte de ekonomiska musklerna att skapa dramatiska förändringar. Det kommer nog att vara en lång period framöver som vi i första hand får förlita oss på talangutveckling.

Personligen så har jag aldrig sett poängen med skadeglädje. Tycker att det är en ganska primitiv form av beteende som inom tid dessutom brukar slå tillbaka på utövaren. Om man nu roas av att lokalkonkurrenten mår dåligt så kan man ju bara gå in och läsa i deras gästbok, de plågar varandra tillräckligt utan att någon utomstående behöver bidra. Att gå in och skriva fånigheter är bara pinsamt. Vi som supportrar ska vara större än det. Att ignorera och fokusera på det egna laget är det bästa sättet att visa på storhet, oberoende av vad andra lags supportrar sänkt sig till för nivå.

Kerstin_k: Det är lite som den gamla zombiefilmen Night of the living dead. Plötsligt vaknar vi gamla uvar upp och vandrar med ryckiga rörelser fram till tangentbordet för att återigen skriva i forumet.

När jag såg intervjun med Andreas Johansson så börjar man förstå varför Modo uppträder som de gör på isen. Den mannen mår inte bra och jag kan även förstå varför det är tyst i omklädningsrummet. Känns som att han likt Erik XIV skulle kunna gå bärsärkagång när som helst.

Som idrottssupporter så blir man expert på att hantera besvikelser. För det är ju sällan som att ens drömmar om resultat och framgångar lever upp till det i verkligheten. Samtidigt så vore ju den tid man lägger på att följa ett lag kännas ganska tomt om det bara inkasserades segrar och pokaler hela tiden. Drömmar och förhoppningar är en viktig ingediens i supporterlivet liksom i livet självt och just det faktum att det ibland (ofta) går åt helvete ger näring till nya drömmar och förhoppningar. Kanske sänker man ribban till en mer realistisk nivå, eller så skapar man nya drömmar som att "åtminstone vinna ett derby".
Just nu så börjar den där drömmen om att "komma tillbaka" till elitserien sakta krypa fram i ens inre, även om jag kämpar med näbbar och klor för att trycka den tillbaka. Jag försöker istället fokusera på kvällens länsderby.
Att hantera besvikelser ja. Det är att intala sig att kvällens match är en av många och att det inte påverkar tabelläget. Att vi förmodligen kommer att förlora på grund av att Mattsson inte står i målet och att Modo vill visa vilken som är storebror.
Kanske är det just det sistnämnda som gör att jag verkligen vill att vi vinner ikväll. Modos konstiga självbild och synen på sig själv som storebror som även ÖA:s Hägglund talar om. Den där identifieringen av sig själv i en tilbakablick som är värt absolut ingenting. Så Ohre & co. visa att Timrå IK, ett lag som jag följt sedan jag var liten grabb för många, många år sedan, inte bara är topp i tabellen utan också att kan vara i topp i Västernorrland. Sen behöver vi inte påtala för alla och envar om vilken bror som är äldst. Vi låter bara resultaten tala.

Det verkar som att många hade förväntat sig något slags gammal klassisk sovjetisk totalhockey igår, vilket förvånar mig en smula. Jag gillade det jag såg. Då menar jag inte den spelmässiga kvalitén, utan det faktum att alla slet som djur och att vi var oerhört välorganiserade. Vad som saknades igår var att de där avgörande passen inte gick riktigt fram och att vi slarvade en hel del med utvisningar. Sen var det också ett avbräck att Molinder tvingades spela back. Det har tagit många år för mig att se hans storhet, men numer ser jag honom som en av de viktigaste kuggarna i laget Timrå. En annan viktig faktor till att det såg ut som det gjorde igår, var att Almtuna var bra d.v.s. de är bra på vad de gör. Nämligen att i ursinnigt tempo jaga fram och tillbaka på banan och att aldrig ge oss någon ro till vettiga uppspel. Trots det lyckades vi vinna och det tror jag var oerhört viktigt för spelarna och lagledningen. Inte minst mentalt sätter sig självförtroendet att vi kan vinna en match trots att man kvalitétsmässigt kan så mycket bättre.

Nucky: Så enkelt var det inte. Självklart bidrog ekonomin till att man tvingades välja att plocka upp fler juniorer och "face the facts". Men man insåg också att detta är den enda vägen för små orter som Timrå och så är det även för Örnsköldsvik (jag beklagar men ni är i sammanhanget en obetydig ort). Timrå kunde göra dyra köp ett antal år under glansperioden, men det var med stora skygglappar och i verkligheten bygde man upp en rejäl skuld. Den enda vägen för små orter som vill försöka bedriva elitverksamhet anser jag är att satsa på ungdomsverksamheten, kvalitév på scoutingen och att arbeta med de sociala delarna av verksamheten som gör att eventuella nyförvärv trivs så bra som möjligt (trivsel uppväger lönekuvertet). Modos strategi i år begriper jag inte riktigt. "Grannen grabb-konceptet" kan väl vara ok, men om man värvar gamla Modoiter som har en dalande utvecklingskurva så blir det ju en kortsiktig lösning som dessutom inte genererar någon kvalité.

Monno: Man ska såklart vara stolt över sin historia och man kan också hävda "tradition" och "kultur" som adelsmärken. Men i realiteten är allt detta bara mantran för oss supportrar att trösta oss med när det går åt helvete. Det viktiga är att den ledning man har i klubben inte förblindas av dessa mantran utan har en krass realism och en långsiktig plan att ta sig ur denna mardröm. Det är ockkså viktigt att man kommunicerar ut denna plan tidigt till supportrarna. Jag tycker att Timrå agerat på det sättet. Man var väldigt tydligt tidigt när vi åkte ned att det kommer att ta tid att komma tillbaka och supportrarna gick in i ett mentalt idetillstånd under några säsonger. Framför allt satsade klubben stenhårt på sina egna unga produkter och försökte också hitta talanger från andra håll som ville ta chansen. Om vi lyckats ta ett steg till denna säsong får vi se till vintern. Det man lärt sig av hockeyallsvenskan är att den är nyckfull. Det är sällan det utkristalliseras några topplag. Det är mera regel att alla verkligen kan slå alla, så man kan aldrig slappna av.